Snart har elektroniken hunnit så långt att vi äntligen kan ge uttryck åt all vår passivitet

Det där med elektronik har sina avigsidor, men till största delen har det sina fördelar. Tänk vad bekvämt det är att kunna skicka handlingar/meddelanden, shoppa, köpa resor och söka hotell utan att ens behöva går hemifrån, utan att ens behöva resa sig ur soffan. Jag har verkligen nyttjat alla dessa bekvämligheter sedan jag för några veckor sedan blev arbetssökande. Det är för mig min tredje period av arbetslöshet i livet, totalt har jag uppdelat på tre perioder varit arbetslös några månader genom livet. Första gången var när jag gått ut gymnasiet 1996 och under någon kort period inte hade ett jobb att gå till. Det var innan internet och innan det där med dator var var mans egendom. Då fick man fysiskt besöka Arbetsförmedlingen för att skriva in sig, leta efter jobb i deras databaser (för där fanns det datorer) liksom rapportera vad man haft för sig under sin arbetslöshet. A-kassan hade ingen egen hemsida, utan man fick med hjälp av telefon och snigelpost ansöka om ersättning. Ja, det hela var alltså väsentligt mycket krångligare än vad det är idag.
Jag har sedan min arbetslöshet började varken fysiskt besökt Arbetsförmedlingen eller pratat med A-kassan i telefon. Jag har skickat ett antal brev med påskrivna dokument som ska lämnas in, det har jag gjort – men det är också det närmsta 90-talets metoder jag kommit. I övrigt har jag inte behövt lämna lägenheten för annat än anställningsintervjuer. Jag har via internet skrivit in mig hos Arbetsförmedlingen, ansökt om A-kassa och sökt de jobb som kommit upp. Det enda samtal som rört min arbetslöshet som jag ringt var till ett försäkringsbolag för att fråga om en försäkring jag har.

Ett planeringssamtal har jag nu haft med Arbetsförmedlingen och behövde inte heller då besöka något av deras kontor, utan samtal hölls per telefon. Man gick igenom lite regler och det mesta verkar väldigt rimligt; jag får inte resa utomlands utan ska vara tillgänglig för arbetsmarknaden, jag måste söka minst sex jobb per månad, meddela om jag blir sjuk och får inte tacka nej till erbjudna jobb eller tacka nej till program/jobbanvisningar som Arbetsförmedlingen föreslår bland annat. Det mesta var sådant som lät väldigt rimligt och jag trodde i ärlighetens namn att jag var tvungen att söka fler än sex jobb i månaden. Det är ju lite drygt ett jobb i veckan jag ska söka – så med andra ord kan jag vara ganska kräsen i mitt sökande trots allt. Sex intressanta jobb i månaden kommer jag garanterat kunna skrapa ihop, det känns inte som något jätteproblem. Jag kommer att få ett uppföljningssamtal i slutet av maj med Arbetsförmedlingen under förutsättning att jag fortfarande är inskriven som arbetssökande. Men även handläggaren lät väldigt positiv och trodde att min arbetslöshet skulle vara tämligen snabbt övergående. Vilket jag själv också tror, som sagt är jag inte särskilt oroad över att ha blivit av med jobbet.
Däremot blev jag lite brydd över att man inte kan räknas som arbetssökande på heltid om man – som jag – har ett företag. Jag tänkte i mitt – kanske naiva – sinne att det räckte att jag rapporterade in de timmar jag trots allt lägger på firman och sedan få A-kassa för resterande tid. Men det var jag tvungen att ta upp med min A-kassa enligt handläggaren på Arbetsförmedlingen, för att reda ut hur de ställer sig till att jag driver ett företag på deltid. Dessutom är det tydligen så att jag är diskvalificerad för vissa hjälpinsatser från Arbetsförmedlingen i och med att jag är företagare. Jag får till exempel ingen hjälp om jag skulle bli utförsäkrad, utan då måste jag avveckla företaget först. Och starta-eget-bidrag kan man få i vissa fall, men då måste företaget ha varit vilande i minst ett år först. Jag förstår ju att man måste ha vissa regler, men ibland känns det lite stelbent.

Jag blir ändå förvånad hur många anställningsintervjuer det är som hålls fysiskt på plats i dagens läge med tanke på Skype och andra möjligheter att ”ses” elektroniskt. Några av de intervjuer jag blivit kallad till hittills har just hållits på plats på arbetsplatsen och jag blir lika förvånad varje gång, men jag åker naturligtvis snällt till intervjun för att närvara och genomföra den. Under pandemin tror jag inte jag var på en enda fysisk intervju, men nu börjar det sakta återgå till det normala igen. Och jag vet egentligen inte riktigt vilket jag föredrar. Jag hade en intervju i måndags som var på Skype och har en intervju imorgon som kommer vara på plats. På ett vis tycker jag mig kunna ge bättre intryck om man genomför intervjun fysiskt, samtidigt är det ju bekvämt med Skype, att inte behöva gå hemifrån. Intervjun jag hade i måndags var ganska tidigt på morgonen och då var det faktiskt skönt att den var på Skype så att man slapp stiga upp tidigt för att åka iväg någonstans. Så det är alltid på två sätt, det måste jag ändå erkänna.
Nu har jag i alla fall blivit inbjuden till ett informationsmöte för ytterligare en tjänst som jag har sökt. Det är en bit fram i tiden, men kvällen den 27/2 är det dags för detta möte och då återstår det att se om man är fortsatt intresserad efter det. Och någonstans är det självklart kul att jag på olika sätt går vidare i vissa av rekryteringsprocesser där jag sökt jobb. Även detta möte är fysiskt på plats, men det är något jag kan förstår eftersom det dels är många inbjudna, dels ska man få genomföra ett kunskapstest som man måste klara för att gå vidare i processen. Eftersom mötet kommer hållas lite avsides, långt ute i en förort, har jag varit lite förutseende och bokat en hyrbil för detta möte så att jag smidigt kan ta mig dit.

Jag tycker i alla fall att dagens teknik gör tillvaron så extremt mycket enklare, inte minst när man är i sitsar som min. Vi som varit med ett tag minns tillvaron innan internets intåg på 90-talet – och det var ju egentligen först på 2000-talet som internet blev riktigt stort och de allra, allra flesta skaffade sig en internetuppkoppling. Jag minns inte riktigt när jag skaffade min första internetuppkoppling, men det var någonstans tidigt 2000-tal – och då uppringt internet, som gick via telefonjacket. Så var jag ute på internet, gick det inte att ringa till mig. Det var inte som idag, när man är uppkopplad hela tiden – utan man var tvungen att fysiskt ansluta datorn till internet varje gång man satte sig vid den. Idag har ju varje företag med någon form av självaktning en väl underhållen hemsida, men riktigt så var det inte för drygt 20 år sedan. Och det där med att kunna skicka in dokument till myndigheter – som till exempel Arbetsförmedlingen eller A-kassa – det fanns inte, utan man var fortfarande tvungen att förlita sig på Posten.
Idag sköter jag nästan allt praktiskt via datorn och nätet. Jag betalar räkningar, håller kontakt med nära och kära, handlar, shoppar, lyssnar på musik, tittar på TV – ja, you name it. Och för att inte tala om hur enkelt allt är när man ansöker om saker, skickar dokument, gör prisjämförelser och så vidare. Så att vara arbetssökande idag är något helt annat än för 25 år sedan. Då fick man fysiskt gå till Arbetsförmedlingen, sitta i telefonköer och fysiskt besöka butiker på ett helt annat sätt än idag. Numera tycker jag nästan det är besvärligt att behöva ringa någonstans när det inte går att mejla eller chatta…