Jag sitter i ett väntrum utan att vänta mig någonting

Vad är väl om väntans tider, gott folk?! Som arbetssökande är det – som många vet – mycket väntan. Väntan på att arbetsgivare ska höra av sig om eventuell intervju, väntan på besked om hur det gått på en intervju, väntan på att så småningom eventuellt få börja jobba… Och det är så olika hur man blir bemött i olika rekryteringsprocesser. Korrekt blir man i princip alltid bemött, jag tror aldrig jag blivit riktigt illa bemött i någon rekryteringsprocess. Men man kan verkligen ha åsikter om hur återkopplingen ser ut i vissa sammanhang. Det kan ju många gånger vara önskvärt att få veta om man gått vidare eller ej efter till exempel en intervju – åtminstone få ett besked om att ”har vi inte hört av oss inom två veckor, har du inte gått vidare” till exempel. Söker man flera jobb, finns det alltid vissa jobb man hellre vill ha än andra och då vill man ju gärna veta när besked kommer. Då kanske jag kan avvakta med att tacka ja till andra jobb i vissa lägen. Det är ju inte alltid det går, men är någon/några dagar hit eller dit kanske man kan vara lite strategisk helt enkelt.
Jag har sökt många jobb genom åren och det är tämligen ofta återkopplingen funkar lite si så där. Framförallt när man blivit kallad på intervju vill man ha någon form av återkoppling om hur det går i den fortsatta processen, blir jag aktuell eller ej för tjänsten? Då kan det ju vara bra att veta att om exempelvis arbetsgivaren inte hör av sig inom en viss tid så är man inte längre aktuell. Eller att arbetsgivaren trots allt hör av sig på ett eller annat sätt och meddelar hur det gått, oavsett om man går vidare eller ej. Men så är det inte alltid, utan ofta får man själv lista ut ifall man går vidare eller ej. Och det där med tidsspann är extremt olika mellan olika rekryteringsprocesser. Jag har varit med rekryteringar där man fått vänta i månader på svar, även om man gått vidare – och rekryteringar där man fått besked inom bara några dagar.

Just nu går jag och väntar på besked i två rekryteringar där jag varit på intervju – och jag har en tredje intervju inplanerad till på fredag. Man vet inte alltid som sökande när den sista intervjun hålls i en process, när den potentiella arbetsgivaren helt enkelt är redo för att kunna ge ett besked. Det kan ju vara alltifrån några dagar till veckor och i vissa fall månader. Jag har varit med om rekryteringar där det gått så pass lång tid med besked att jag helt hunnit glömma att jag sökt det aktuella jobbet. Den gången gick jag vidare och blev erbjuden en anställning – och bestämde mig med viss beslutsångest att tacka ja. Då hade det gått så pass lång tid att jag hunnit påbörja en annan, ny tjänst men där jag inte riktigt trivdes. Jag hade varit på den nya tjänsten några månader, men det var liksom inte riktigt min grej. Så till sist tackade jag ja, men sökte mig slutligen vidare även från den nyare tjänsten.
Det är ju alltid något av ett lotteri när det kommer till att byta jobb, man vet ju aldrig i förväg hur man kommer att trivas. Man kan läsa på om det nya jobbet, ställa frågor under en eventuell intervju och få en uppfattning om hur ett jobb är – men det är först när man börjar som man vet hur man trots allt trivs. Ibland känner man tidigt under en anställning att det inte är något man vill göra livet ut, ibland tar det ett tag. Men faktum kvarstår, det är svårt att veta innan hur man kommer att trivas – hur påläst man än försöker vara. Vissa jobb vet jag att jag inte kommer att trivas med och låter helt enkelt bli att söka – det skulle inte falla mig in att söka jobb jag redan innan vet att jag inte kommer att trivas med. Sen finns det de som jag tror mig komma att trivas med, men som man aldrig vet i förväg hur det kommer att bli.

Som arbetssökande går det å andra sidan inte riktigt att vara kräsen när det kommer till att söka jobb. Man är tvungen att söka det mesta man kan få, vilket ju är helt i sin ordning egentligen. Det går inte att vänta på att drömjobbet med stort D ska dyka upp. Än så länge söker jag i princip bara de jobb som på olika sätt verkar intressanta och som jag tror mig kunna trivas med. Det har blivit ett sort antal ansökningar som jag skickat iväg, så det har inte funnits brist på jobb att söka direkt. Men med tiden kanske de intressanta jobben ”tar slut” – och då får man börja beta av mindre intressanta jobb för att uppfylla sin kvot av sökta jobb. Varje månad ska jag rapportera in till Arbetsförmedlingen hur många jobb jag sökt, hur många intervjuer jag varit på och om jag jobbat extra eller studerat något.
Sen ska A-kassan ha sina rapporter när det kommer till hur stor del av min tid som jag jobbat och hur stor del jag varit helt arbetslös. Så det gäller verkligen att ha tungan rätt i mun och komma ihåg alla rapporter som ska skickas in. Jag kommer nog få rutin på det hela med tiden och förhoppningsvis blir det inte alltför många veckor jag behöver gå arbetslös. Som jag skrivit någon gång tidigare, är jag inte särskilt bekymrad över min arbetslöshet utan tror mig tämligen snart ha ett jobb att gå till. Det låter kanske kaxigt, men jag är inte särskilt bekymrad. Sedan får man se var man hamnar och om det är något man kommer att trivas med med tiden. Kanske läget blir sådant att jag söker mig vidare – men förhoppningsvis hittar jag ett jobb jag kommer trivas med och där jag blir kvar.

Det är ett av de jobb jag varit på intervju för som lockar lite mer än de andra. Det mesta av vad jag förväntar mig av ett arbete tycks stämma där. Jag har överkomliga resor till jobbet, en okej lön och bra arbetstider. En annan tjänst, där jag kallats till intervju, innebär pendling till Södertälje vilket kommer innebära att vi med största sannolikhet får skaffa bil om jag blir aktuell för tjänsten. Så där får man väga in lön och arbetstider och se om man tycker att det är värt ett bilköp och pendling så pass långt. Men jobbet i sig verkar intressant och det är ett jobb jag tror mig komma trivas med om jag skulle bli aktuell. Så då får man väga in andra saker, som lön och arbetstider och hoppas på att man tillvaron att klaffa och vara bekväm. Arbetet är vad jag förstått dagtid, men sen beror det på hur tiderna ändå ligger – dagtid kan betyda en hel del. Och har man möjlighet att flexa, jobba hemifrån ibland och så vidare, så blir ju tillvaron väsentligt enklare.
Jag brukar vara ganska frågvis när jag kallas på intervjuer och fråga mycket om anställningsvillkoren. För hamnar man i läget att man erbjuds flera olika jobb, då vill man ju väga in många faktorer innan man bestämmer sig för vilket jobb man ska ta. Det är inte bara arbetsuppgifterna som spelar roll, utan lön, arbetstider, resväg/restid till och från jobbet – och kanske en hel del annat, som jag inte kommer på just nu. Så jag försöker ta reda på så mycket som möjligt om jobbet i samband med intervjun – och lusläser annonsen för jobbet i samband med att jag väl söker. Jag vill inte hoppa på ett jobb utan att vara påläst och veta ungefär vad det är jag ger mig in på.

Relaterade artiklar

Svenska Dagbladet 1