Måndag kväll vid midnatt gick min sjukskrivning på heltid ut och numera är jag alltså åter i tjänst på 25%. Det känns någonstans lite konstigt efter att ha varit borta på heltid under så lång tid som sex månader. Jag kommer börja med att jobba tre timmar per arbetspass som arbetsträning för att med tiden gå upp i arbetstid successivt. Samtidigt som det känns lite ovant, känns det givetvis också bra att vara tillbaka i tjänst. Det har börjat bli lite långtråkigt hemma och jag vill ha något att göra på dagarna förutom att sitta med bloggen ”hela dagarna”. Även om jag kunnat hålla igång med träning och liknande, så blir det långtråkigt att inte jobba i det långa loppet, det går faktiskt inte att komma ifrån.
Nu kommer jag jobba tre timmar per schemalagt arbetspass, vilket känns som en bra mjukstart efter sjukskrivningen på heltid. Det hade varit tufft att gå tillbaka på heltid direkt, så det känns bra med en mjukare start på jobbet. Nu återstår att komma tillbaka i normala rutiner igen, att vänja sig vid att ha tider att passa igen och faktiskt inte vara ”ledig” varje dag. Det har på många sätt varit en behaglig tillvaro som sjukskriven, då jag kunnat göra lite det jag vill. Men det är mycket tack vare att jag haft hyfsad ork att ändå göra lite saker emellanåt som gjort att tillvaron flutit på. Hade jag varit mer eller mindre sängliggande, hade jag klättrat efter väggarna på nolltid.

Någon gång i augusti/september är det dags för nästa magnetröntgen för att säkerställa att cellförändringarna fortfarande är borta och inte fått för sig att komma tillbaka igen. Därefter blir det ett nytt läkarbesök och beslut om fortsatt sjukskrivning eller ökad återgång till arbetet, allt beroende på vad magnetröntgen visar.
Det hela har varit en längre process än jag nog räknade med när jag fick beskedet om cellförändringarna i december. Då trodde jag att jag skulle vara sjukskriven under själva strålbehandlingen och kanske en kortare period efteråt. Men nu har jag som sagt varit sjukskriven på heltid under ett halvår och är fortsatt sjukskriven på deltid ytterligare några månader. Det är avsevärt längre tid än jag räknat med från början. Men det har behövts, det hade varit svårt att återgå i tjänst tidigare än så här. Jag hade kunnat sköta mitt jobb så länge inget hänt – men hade jag behövt göra ett ingripande, hade det blivit kämpigare.
Sedan går det givetvis alltid att avbryta en sjukskrivning och det återstår väl att se om jag faktiskt gör det med tiden. Jag tänker att jag ger det hela lite tid och ser hur det känns med tiden att vara tillbaka på deltid. Kanske blir det jobbigare än jag tror att vara tillbaka på deltid, men går det bra är det inte omöjligt att jag själv väljer att bryta sjukskrivningen i förtid.

Sakta börjar det sjunka in i medvetandet att cellförändringarna faktiskt är borta, åtminstone för den här gången. Anspänningen inför läkarbesöket var större än jag själv trodde och jag sov dåligt flera nätter innan besöket; jag kan inte se någon annan förklaring, för efter besöket har jag sovit som en stock. Efter läkarbesöket var det som att alla spänningar släppte och tröttheten kom ikapp. Den kvällen somnade jag snabbt och sov som en stock genom hela natten.
Jag tror det tog någon dag innan jag insåg att jag faktiskt kan räkna mig som frisk, åtminstone för tillfället. Under själva läkarbesöket var det så otroligt mycket information att ta in, att jag inte hann reflektera särskilt mycket över vad som sades. Sen skulle undrande anhöriga informeras om vad som sagts och under eftermiddagen och kvällen gick telefonen varm av meddelanden som haglade in.
Så nej, det det gavs inte mycket tid till att låta beskedet sjunka in till en början. Men med tiden har det gjort det och nu kan jag glädjas åt allt är som det ska i ryggmärgen och jag kan ägna mig åt att återgå i arbete igen.

Sen är jag så tacksam att jag har ett arbete att gå tillbaka till och en chef som är förstående för att det tar tid att återgå i arbete och som backar upp mig. Det är trots allt inte alla förunnat tyvärr. Jag behöver inte bekymret med att bråka med en trilskande arbetsgivare just nu. Jag har visserligen inte känt det tidigare när jag varit sjukskriven från tidigare arbetsgivare heller, utan faktiskt blivit väl bemött. Men just här känns det lite extra bra på något vis, det är inga krusiduller utan flyter på oerhört friktionsfritt.
Så det känns verkligen skönt att jag får göra detta i min takt i samråd med läkaren och min chef utan någon stress och press. Jag tänker ibland på personer som gått arbetslösa en längre tid, det måste bli en extrem omställning att ställa om till arbete – även om man inte varit sjuk. Jag känner att det kommer bli en väldig omställning efter mina sex månaders sjukskrivning, så det borde ju vara ungefär samma sak efter en längre arbetslöshet. Och som arbetslös får man knappast någon arbetsträning för att komma tillbaka, utan då är det pang på rödbetan och börja jobba heltid direkt.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: