allkonstnarenEtt moment återstår för att jag äntligen ska vara klar med min ryskakurs från i höstas. En enda uppgift har jag kvar att göra för att få mina första 15 högskolepoäng i ryska. Och det känns faktiskt skönt att snart kunna påbörja fortsättningskursen, att jag snart faktiskt kan lämna nybörjarkursen helt bakom mig. Jag har inte riktigt smält bemötandet jag fick i samband med terminsslutet i vintras, men har valt att lägga det bakom mig och se framåt istället. Nu vill jag fortsätta studierna och förhoppningsvis lära mig att prata skaplig ryska med tiden. Jag missade av rent slarv en av uppgifterna som jag skulle ha gjort tidigare i våras, men nu är det en kompletteringsperiod i slutet av terminen och jag får då en andra chans att göra den aktuella uppgiften. Sedan får jag mitt första högskolebetyg i ryska – och kan fortsätta med nästa kurs till hösten.
Jag skulle ledigt kunna spendera resten av mitt yrkesverksamma liv i skolbänken, helt utan några som helst problem. Jag älskar verkligen att plugga och förkovra mig i nya kunskaper – så det är väl för väl att man lever i ett land som Sverige, där utbildning av hög kvalitet trots allt är gratis. 210 högskolepoäng har jag vid det här laget – ryskan ej inräknad – och fler ska det bli. Målsättningen är en kandidat i ryska, något som Högskolan i Dalarna just erbjuder. För att kunna plocka ut en kandidat krävs sedan ytterligare ett ämne och jag funderar på att friska upp mina kunskaper i spanska när ryskan är klar om några år. Om det blir så återstår givetvis att se, det är inte säkert att jag kommer orka med under de år som krävs. Men någon form av mål ska man trots allt ha i livet, eller hur?!
Vissa frågar vad jag ska göra med mina kunskaper i ryska – och svaret är att jag inte vet. Jag pluggar mest för min egen skull, för att jag tycker att det är roligt att lära mig nytt, att inte stagnera i samma gamla spår. Som sagt; hade det gått att plugga på heltid hela livet, hade jag förmodligen också gjort det – helt utan tvekan. Nu sätter ekonomin käppar i hjulen för en livsstil som heltidsstuderande under alltför många år, så tyvärr går det ju inte. Men hade jag varit ekonomiskt oberoende, hade jag förmodligen pluggat en hel del, det är en sak som är säker.
Så har jag gått av senaste raddan av nattpass och är nu ledig några dagar, vilket som vanligt är fantastiskt skönt. Dagarna ska fyllas med lite ryskastudier, men i övrigt inte särskilt mycket. Igår morse gick jag av sista nattpasset av fem och det känns i kroppen när man jobbat så pass många nätter på rad. Jag trivs visserligen med att jobba natt och har ingenting emot det, men jag ska villigt erkänna att det känns i kroppen när man jobbat fem nätter på rad. Inte minst när man, som den vända, inte fått sova ordentligt mellan vissa av nattpassen. Jag har inga som helst problem med att sova på dagarna – och sover som ett litet barn från det jag krupit till sängs tills väckarklockan ringer på eftermiddagen. Men som i tisdags var jag tvungen att stiga upp vid ett för att infinna mig på ett läkarbesök strax efter tre på eftermiddagen.
Det är inte helt lätt att få läkartider, så man får ibland passa på när man faktiskt får en tid. Tisdagens läkarbesök skulle jag egentligen ha avverkat för ett par veckor sedan, men då blev läkare sjuk och min tid fick skjutas upp. Så jag tog första bästa tid som passade någorlunda bra – och dt var just i tisdags. Nu har jag och läkaren diskuterat min vikt och jag har fått tabletter utskrivna som ska dämpa hungerkänslorna och öka på mättnadskänslan när man äter. Förhoppningsvis ska det hjälpa mig att gå ner i vikt, vilket jag verkligen behöver.
Som ofta när jag går till läkaren, blir jag så imponerad över läkarkonsten och vad långt den har kommit. Det finns fasen mediciner mot och för det allra mesta känns det som – och läkaren har som jobb att hålla koll på alla dessa mediciner och dess verksamma ämnen. Man förstår varje gång varför det krävs så många års tuffa studier för att bli läkare.
Så det blev inte många timmars sömn i tisdags, följt av ytterligare ett nattpass innan jag gick av för att få några dagars ledighet. För att sedan vrida tillbaka dygnet till en normal dygnsrytm, ringde väckarklockan vid ett även igår. Jag brukar försöka komma upp i skaplig tid efter sista natten för att helt enkelt ha en normal dygnsrytm när jag är ledig.
Nu har i alla fall sommarkläderna kommit fram och jag har börjat dra på mig shorts och kortärmat för denna säsong. Det är alltid med en viss vånda jag tar fram sommarkläderna framåt maj, eftersom man aldrig vet om man fortfarande kommer i dem sedan föregående säsong. Men precis som förra våren, kommer jag även i år i mina sommarkläder. Som lite förnyelse, har jag beställt lite nya kläder inför den kommande sommarsäsongen – eftersom det helt enkelt är kul att förnya sig lite med jämna mellanrum.
Men visst är det härligt att sommaren äntligen är på gång på allvar, även om morgnar och kvällar fortfarande är lite kyliga?! Det är så skönt att ha hängt undan vinterkläderna en gång för alla och faktiskt kunna röra sig i lätta sommarkläder. Sen ska vi väl inte tala om ljuset och solen som kommit tillbaka igen. De senaste dagarna har grönskan formligen exploderat, åtminstone här i Stockholm. Så nu är det full vår i Stockholm, vilket är alldeles…alldeles underbart. Jag har hunnit besöka årets första uteservering och väntar nu bara på årets första tripp till sommarstugan. I år blir det nog först framåt midsommar som första trippen till stugan blir av dock. Förra året inleddes säsongen redan vid Kristi Himmelsfärdshelgen, men i år blir det lite senare. Å andra sidan är det fortfarande ganska kallt ute i den yttersta av skärgården i södra Norrland, där stugan trots allt ligger. Så det är inte så extremt mycket njutning att vara där tidigt på året alla gånger. Samtidigt trivs jag så jäkla bra på denna paradisö, att jag faktiskt skulle kunna bo där fast från maj till september om bara möjligheten fanns. Nu är det svårt att få till av flera anledningar, men man kan trots allt tillåta sig att drömma emellanåt.
Ibland kan jag sakna att ha en sommarstuga på fastlandet, som man kan nyttja året om. Det skulle vara skönt med ett fritidshus som man kunde åka till en helg i november lika väl som över midsommar. Det skulle vara ganska skönt att kunna komma ifrån stan även under andra delar av året än bara under sommaren. Samtidigt har vi inte ekonomin just nu att skaffa ett annat sommarhus, så Söderhamns skärgård får duga ett tag till. Och jag har för många känslomässiga band till den nuvarande sommarstugan för att helt vilja ge upp den också.
