Stress är en socialt accepterad form av psykisk ohälsa

Vecka 15 har bjudit på en del utmaningar och en hel del pusslande för att få tiden att gå ihop – men också en hel del roliga saker, så det har inte bara varit måsten att hinna med. Och det är viktigt att varva måsten med nöjen, oavsett hur en livssituation vad gäller jobb. En psykolog sa en gång till mig att det är viktigt för ens välmående att ha något att se fram emot varje dag, även om det är aldrig så små saker man ser fram emot. Och det har jag försökt leva efter ända sedan dess, varje dag ser jag till att se fram emot något – även om det bara är väldigt enkla saker. Ungefär så har denna vecka varit, även om jag stressat runt en del för att hinna med saker och ting så har jag även sett fram emot en hel del saker under veckans gång.
Jag inledde veckan med att vara barnvakt, vilket jag tycker är fantastiskt roligt. Det är intensivt och syskonbarnen har en tendens att köra slut på mig, men jag får samtidigt så mycket positiv energi av att ha barnen omkring mig några gånger per månad. Och just under de gångna månaderna har det blivit lite oftare jag suttit barnvakt eftersom tiden funnits på ett helt annat vis för mig sedan jag slutade jobba. Det är ju liksom ett gyllene läge att göra något som jag tycker är roligt samtidigt som föräldrarna avlastas i vardagen.

Så har det pendlats mellan filminspelningar i olika delar av stan. Som alltid inom filmbranschen, är det snabba puckar och ibland dyker uppdrag upp med väldigt kort varsel – många gånger från en dag till en annan. Och det slog inte fel denna vecka heller, så jag är glad att jag för tillfället är så pass flexibel med mina tider för ögonblicket att jag faktiskt kan åta mig uppdrag med oerhört kort varsel. Det är inte ett privilegium man har när man jobbar heltid och har tider att passa på den fronten. Livspusslet är trots allt avsevärt svårare att få ihop när man jobbar heltid, det vet alla som har eller har haft ett heltidsjobb. Den vecka som gått hade inte funkat om jag haft ett jobb att gå till samtidigt – då hade jag fått avboka många av de saker jag haft helt enkelt. Eller rättare sagt inte kunnat åta mig så mycket som jag gjort, med största sannolikhet.
Den mest utmanande dagen denna vecka blev onsdagen då jag hade två filminspelningar inbokade, med bara någon timme emellan dem och vitt skilda delar av stan. Just sådana dagar är det tur att det finns taxi och möjlighet att på så vis snabbt ta sig mellan olika delar av stan. Kollektivtrafik i all ära, men har man bråttom det inte alltid det optimala färdmedlet. Jag åker en del taxi, det ska erkännas, men gör det egentligen bara när det inte funkar på något annat vis. Och onsdagen var en sådan dag, det hade inte funkat att hinna mellan filminspelningarna utan hjälp av taxi.

Är det sedan något som aldrig håller tidsschemat, så är det filminspelningar. Det är inte många gånger jag varit med inspelningar som varit klara på utsatt tid. Så det var något av en chansning att boka in två filminspelningar med så kort tid emellan, men jag vill gärna vara med på båda – dessutom behöver jag alla pengar jag kan få in i dagens läge. Kombinationen roliga inspelningar och behov av pengar gör att jag inte tackar nej i första taget när frågor om inspelningar kommer – utan så länge det inte totalt krockar med varandra, då åtar jag mig en inspelning. Det har varit likadant när jag jobbar, jag åtar mig det jag kan så länge det inte krockar med mina arbetstider eller andra inspelningar. Men när jag jobbar, då spelar pengarna mindre roll utan då går jag på filminspelningar mer för att det är roligt.
Tyvärr får jag inte säga så mycket om de filminspelningar jag varit med i, så som det oftast är. Men de har varit fantastiskt roliga att vara med i och bjöd på många skratt, jag har trots viss stress och visst pusslande haft en rolig vecka – och övervunnit vissa rädslor, som att prata inför folk. Jag brukar inte tycka om att prata inför publik, utan skyr det som pesten i normala fall. Men denna vecka har jag faktiskt pratat inför publik – och det gick riktigt bra! Jag vet ju egentligen det någonstans, att det brukar gå bra, men tycker ändå väldigt illa om det.

Arbetsveckan avslutades med fredagsmys med syskonbarnen under fredagskvällen medan deras föräldrar tilläts att gå ut och roa sig. Hur roligt det än är att sitta barnvakt, så går det inte att komma ifrån att det tar lite på krafterna. Så vi var helt slut när vi kom hem sent i fredags kväll och somnade helt ovaggade när vi kröp i säng framåt nattkvisten. Helgen har sedan förflutit i ett lugnt och sakta mak med den vila man trots allt behöver när helgen kommer. Även som arbetssökande är veckorna – som sagt – ganska fullspäckade med både det ena och det andra, inte minst när man som jag jobbar litegrann via min firma. Så helgerna behövs för att man ska kunna vila och sova ut lite. Egentligen var det tänkt att jag skulle haft en filminspelning till igår, men den blev inställd. Det var synd för jag tror att det hade blivit en rolig scen att spela in när jag fick den beskriven för mig. Men det är inte så mycket att göra och med facit i hand var det nog tur att det blev så, för jag vet inte om jag hade orkat vara igång även på lördagen.
Trots allt – eftersom veckan varit så intensiv – har jag tittat lite på platsannonser även under helgen bara för att inte missa något jobb som kommer ut. Jag har fått iväg ett antal ansökningar, sen får man se om jag går vidare i rekryteringsprocesserna. Vissa jobb vet jag har mindre chans att få än andra, det är jag fullt medveten om – men jag inte söker har jag ingen chans alls till ett jobb. Det är ju inte så att arbetsgivarna står på kö för att anställa och plötsligt bara ringer för att erbjuda mig ett jobb. Ungefär som att vinna på lotto – om du inte spelar, har du ingen chans att vinna.