Jag tillhör dem som aldrig ägt en egen bil. Jag har varit på väg att skaffa bil vid något tillfälle, men det har inte blivit av. Under några år bodde jag i utkanten av Upplands Väsby och hade lång resväg kollektivt vart jag i princip skulle åka. Jag sökte febrilt lägenhet för att komma närmare stan, men alla som bor i Stockholm vet hur sjuk bostadsmarknaden är här och hur svårt det är att få ett få ett förstahandskontrakt. Efter några år i Väsby började jag till sist titta efter bil, trots att jag egentligen inte riktigt tyckte att jag hade råd. Men jag kände att det inte fanns något annat alternativ med tanke på hur otillgängligt jag bodde.
Men jag hann inte leta efter bil särskilt länge innan jag faktiskt fick napp i bostadssökandet. Jag fick i min nuvarande lägenhet i Bagarmossen och plötsligt försvann mitt behov av att ha egen bil. Jag tjänar ingenting tidsmässigt att ta bil till stan, det blir bara extra krångligt. Och jag har fram till nu jobbat så nära Bagarmossen att inte varit lönsamt att ha ta bil till jobbet. På min senaste arbetsplats skulle jag till och med förlora tid att åka bil genom stan i rusningen till och från jobbet.
Jag och mitt ex hade faktiskt bil (en bil som mitt ex hade sen tidigare och ”tog med sig” när vi flyttade ihop), men den stod 95% av tiden parkerad i Bagarmossen och samlade damm. Det fanns liksom ingen anledning för oss att åka bil till jobbet eller när vi skulle in till stan. Vi fick till och med p-böter för att ha haft bilen uppställd på samma parkeringsruta för länge, så lite använde vi den. När vi sedan separerade har jag inte saknat att ha bil. Istället har jag hyrt bil de gånger jag faktiskt behövt bil och det inte gått att lösa på något annat sätt. Andra gånger har jag kostat på mig en taxi. Jag har nog ett ganska högt konto för hyrbilar och taxi om man räknar årsvis, men fortfarande mindre än vad det skulle kosta att äga eller leasa en nyare bil.




