Din tankesmedja i etern
Idag är sista dagen med bil för den här gången och imorgon är det dags att returnera bilen. Bilen har varit en skänk från ovan under de gångna veckorna, med tanke på att tågtrafiken inte fungerat som den brukar göra – detta på grund av de banarbeten som brukar äga rum varje sommar. Men nu …
Jag har alltid bott längs tunnelbanans gröna linje sedan jag hade förmånen att få tag i en lägenhet inom tunnelbanenätet. Och det är sommartid en utmaning att vara beroende av spårbunden trafik, det går liksom inte riktigt att komma ifrån. Sommartid är nämligen tid för banarbeten, både för vanliga järnvägen och tunnelbanan. Tidigare somrar har …
Så har vi gått in i vecka 27 och det är dags att ta tag i den nya veckan. Förra veckan var jag i stugan halva veckan och kom hem på onsdagseftermiddagen. Sen följdes sedvanligt arbete några nätter och ett läkarbesök på torsdagsmorgonen – så en hyfsat normal sommarvecka med andra ord. Det känns alltid …
Alla gör vi våra val i livet, val som kanske omgivningen inte alltid förstår men som är alldeles självklara för dig som gör valen ifråga. Själv har jag gjort två sådana val i livet, val där jag emellanåt blir ifrågasatt men som för mig är alldeles självklara. Det ena är det där med barn, som …
I år har jag bott i Stockholm i 25 år. Jag var 22 år när jag flyttade hit 1999 – sedan kan ni räkna ut hur gammal jag är idag. Men trots att jag bott merparten av mitt vuxna liv i storstan, så har jag fortfarande inte vant mig vid trafiken här. Jag formligen avskyr …
Jag har sedan många år gjort valet att inte ha någon bil, utan att istället hyra en de gånger jag verkligen behöver en bil. Jag bor knappt 200 meter från tunnelbanan, som går minst var tionde minut från tidig morgon till sen kväll. Med tunnelbanan är jag inne i stan på en dryg kvart, vilket …
Naturen vill en sak, medan min kropp och mitt immunförsvar vill något helt annat. Sista dagarna har jag haft vaga aningar av en stundande förkylning, men som dock inte velat bryta ut ordentligt. Aningen hostig, rosslig i luftvägarna och ruggig i kroppen, har jag valt att gå och jobba. Jag har helt enkelt inte tid att vara sjuk – och inte råd heller för den delen. Och nej, förkylningen har inte heller brutit ut, utan bara anats lite lätt någonstans – så det har inte funnits någon anledning att stanna hemma. Visserligen ska man stanna hemma vid minsta symtom, men att stanna hemma med små symtom jag har, har bara känts larvigt på ren svenska. Då ska det till lite, lite mer för att jag ska offra en karensdag och stanna hemma.
Jag har bott över 20 år i Stockholm, men har fortfarande inte lyckats vänja mig vid den stockholmska rusningstrafiken. Inte minst när jag ska köra bil, jag har så otroligt svårt för det där med att sitta i bilköer – framförallt om man har en tid att passa. Vilket man ju oftast har om man är ute och kör just den tiden. Trängseln i tunnelbanan under rusningstrafiken kan jag stå ut med, men köra bil i rusningen är rena mardrömmen och något jag undviker in i det längsta.
Varje dag står radion på här hemma och jag lyssnar mer eller mindre aktivt på vad som sägs. Oftast är det lokalradion i form av P4 som rattas in, eftersom jag tycker det är en av de bättre kanalerna. Med på köpet kommer då trafikrapporterna, som är lätt att sitta och gotta sig åt när man är ledig och inte behöver ge sig ut i trafiken. Framförallt brukar jag vara glad att slippa ta mig fram med bil genom Stockholm under rusningen, det är inte ett roligt kapitel. Alla som bor eller någon gång varit i Stockholm har sett hur hysterisk rusningen är och vilka köer som bildas. Och i princip varje dag hör man på trafikrapporterna att det händer olyckor någonstans i rusningen, vilket ger ännu massivare köer.
När jag själv tar mig fram genom rusningen, är jag glad att det ytterst sällan är per bil. Jag åker oftast tunnelbana och trots allt är det ytterst sällan tunnelbanan strular, rusningstrafik eller ej. Det är trångt och mycket folk, ofta får man stå under rusningen, men man slipper bilköer.
När jag jobbade i Solna, hade jag kontorstider och åkte genom stan i rusningen. Det var sällan några problem, utan i princip alltid höll tunnelbanan tidtabellen. Däremot åkte jag till exempel över Skanstullsbron och kunde se de köer bilisterna fick sitta i. Med tunnelbana tog det mig 40-45 minuter från dörr till dörr, vilket i Stockholm är helt okej restid till jobbet. Men det hände ibland att jag åkte bil och behövde då åka genom stan. Den resan kunde ta över en timme, så jag tjänade inte ett smack på att åka bil – utan precis tvärtom.
I och med att vi inte har bil, åker vi allt som oftast kollektivt dit vi ska. Vi bor inom tunnelbanan och relativt nära stan (med stockholmska mått mätt), så det är sällan ett problem. Snarare skulle det nio gånger av tio vara krångligare att åka bil, med tanke på att man måste leta parkeringsplats och liknande. Sen är trafiken i Stockholm ett jäkla gissel med köer och tät trafik. Ska man någonstans i rusningstrafik är bil oftast inte ett alternativ överhuvudtaget.
Men jag har inget emot att åka kollektivt, snarare tvärtom. Jag kan däremot tycka att det är riktigt skönt och avkopplande, även om jag åker mitt i rusningen. Jag går knappt hemifrån utan headset och mobiltelefon så att jag kan lyssna på musik när jag åker någonstans. När jag åker kollektivt, sluter jag oftast in mig i en liten bubbla och stänger av omgivningen. Jag kan tycka att det är riktigt skönt att åka buss eller tunnelbana med lite musik i öronen och låta någon annan köra mig dit jag ska.