Din tankesmedja i etern
Den 16 juni är det dags för säsong två av Kärlek & Anarki. Och precis som i förra säsongen, är jag med även denna gång! Här kommer trailern, där jag syns om man tittar extra noga precis i början. Det är alltid kul när man syns lite extra – och det gör jag i den här serien. Så bänka er framför TV:n den 16:e juni vettja! 😁
Vad attraheras du av hos en potentiell partner? Har du några krav när det kommer till utseende och/eller personlighet som måste uppfyllas för att du ska attraheras av vederbörande? Eller finns det något som verkligen kan få dig avtänd och känna att här finns det inte en chans att det kan bli en potentiell relation?
Jag har dejtat ganska mycket genom åren och kommit fram till några ganska enkla ”regler”. Jag inser att det är helheten hos en person som får mig attraherad, alltså en kombination av personlighet och utseende. En tjej som vid första ögonkastet kan se tråkig och alldaglig ut kan bli otroligt attraktiv med rätt personlighet. Och tvärtom kan någon som ser jäkligt bra ut rent fysiskt snabbt bli oattraktiv med ”fel” personlighet.
Det enda ”krav” jag ställer på utseendet är att jag vill se att vederbörande faktiskt bryr sig om sitt utseende. Det behöver inte på något vis betyda att man behöver vara vältränad och se ut som en barbiedocka. Det räcker att man faktiskt kan klä sig utifrån den kropp man har, att man sköter som sitt yttre helt enkelt. Sen kan du vara mörk, ljus, lång, kort, rund eller smal – det spelar oftast ingen större roll.
Rent personlighetsmässigt, attraheras jag av tjejer som är trygga och starka i sig själva. Tjejer som kan stå upp för sig själva, säga ifrån och inte låter sig bli överkörda. I alla fall så länge den egenskapen inte tippar över till att man blir osmidig och elak, för det är faktiskt en hårfin gräns däremellan.
Vad stör du dig på hos din partner? Finns det något du verkligen går igång på som hen gör? Gör du sedan en grej av det hela, eller låter du det passera? Vi stör nog oss alla på saker hos en vi lever tillsammans med i någon utsträckning. Somliga saker blir det en grej av, andra inte.
För egen del är det få saker hos andra människor som stör mig så mycket att jag behöver göra en grej av det. jag kan påpeka det, men gör oftast ingen större grej av det – framförallt när det kommer till personer jag väljer att leva med. Stör man sig alltför mycket på saker hos den andra personen, är min bestämda uppfattning att man inte är skapta för varandra.
Jag har varit med flickvänner som rivit himmel och jord för lite skräp i diskhon i köket, för en vald duk, gardinval, klädesval och en lång rad liknande saker. Och då syftar jag inte på att man påpekar något i normal/schyst samtalston, utan att man startar ett smärre gräl och mer eller mindre hotar med att göra slut. Och det är just det jag menar när det gäller att göra en grej av något. Tar det sådana proportioner kanske man helt enkelt inte är menade för varandra.
Fram tills jag träffade min sambo för ganska exakt sju år sedan, var jag en frekvent medlem på olika datingsajter på internet. Det var jag till och från under ganska många år, i jakten på den rätta. Några längre förhållanden blev det och någon enstaka har jag fortfarande kontakt med, fast på ett vänskapligt plan. De flesta av dem jag träffade var mer eller mindre normala, men så här i efterhand är det knäppgökarna jag minns allra mest bland alla dem jag gick minst en dejt med.
Somliga behövde jag inte ens träffa innan jag insåg att inte skulle kunna bli något långsiktigt förhållande. Jag minns tjejen som jag började mejla lite me, men som väldigt tidigt ville sälja sina använda underkläder till mig för ganska dyra pengar. Mycket kan man säga om mig, men någon fetisch för använda damunderkläder jag inte. Så just den tjejen blev det inga dejter med – och inte särskilt många mejl till heller.
Fram till 2014 var jag ganska frekvent medlem på olika dejtingsajter på internet. Då var Tinder fortfarande inte uppfunnet, utan det var andra saker som gällde på dejtingfronten. Och internetdejting är en ganska fascinerande värld, fylld av kärlekstörstande människor. De flesta är mer eller mindre vettiga, men somliga andra är långt ifrån vad som faller …
– Vem FAN är Sara?!
Hennes ögon skjuter blixtar när jag kommer in genom lägenhetsdörren. Jag är precis hemkommen från min morfars begravning i Stockholm och står i hallen med ytterkläderna på. Hon står med min mobiltelefon – som jag råkat glömma hemma – i handen och har gått igenom mina telefonkontakter.