allkonstnarenVad stör du dig på hos din partner? Finns det något du verkligen går igång på som hen gör? Gör du sedan en grej av det hela, eller låter du det passera? Vi stör nog oss alla på saker hos en vi lever tillsammans med i någon utsträckning. Somliga saker blir det en grej av, andra inte.
För egen del är det få saker hos andra människor som stör mig så mycket att jag behöver göra en grej av det. jag kan påpeka det, men gör oftast ingen större grej av det – framförallt när det kommer till personer jag väljer att leva med. Stör man sig alltför mycket på saker hos den andra personen, är min bestämda uppfattning att man inte är skapta för varandra.
Jag har varit med flickvänner som rivit himmel och jord för lite skräp i diskhon i köket, för en vald duk, gardinval, klädesval och en lång rad liknande saker. Och då syftar jag inte på att man påpekar något i normal/schyst samtalston, utan att man startar ett smärre gräl och mer eller mindre hotar med att göra slut. Och det är just det jag menar när det gäller att göra en grej av något. Tar det sådana proportioner kanske man helt enkelt inte är menade för varandra.
Jag kan till och med låta bli att påpeka saker ibland. Jag kan tänka att om vissa saker är viktiga för mig, kanske det är så enkel att jag får fixa det själv. Stör jag mig på att min partner lämnar saker framme, inte stänger skåpsluckor – eller vad det nu må vara – kanske jag får fixa med det själv. Är det ett sådant problem att jag till och med överväger att göra slut är vi förmodligen inte menade för varandra i slutändan.
Jag har lite svårt för att man trots allt gör en grej av småsaker som öppna skåpsluckor, lite skräp i diskhon eller att man faktiskt har lite olika smak när det kommer till dukar, gardiner eller kläder. Man kan i vettig ton påpeka det, så kanske man kan komma till en kompromiss. Är det sedan viktigt för dig att det är en viss ordning hemma, får du kanske själv se till att den ordningen hålls istället för att starta en scen kring det. Det gäller väl helt enkelt att man väljer sina strider litegrann, åtminstone i min värld. Jag tänker att det gör mer skada än nytta att ställa till scener kring “allt” där man är mer eller mindre olika. Man kommer förmodligen aldrig träffa någon där man är lika till 100 %, utan vissa olikheter kommer alltid att ploppa upp för eller senare. Då får man han dialog kring det – och kanske får man själv dra sitt strå till stacken och faktiskt själv lösa problemet om det är en viss detalj som är väldigt viktig för en.
Tänk sen vad många gånger man får höra – inte minst från kvinnor – repliker i stil med att “min partner förstår mig inte”. Ibland känns det som mer regel än undantag att vissa (inte alla) kommer med gliringar, anspelningar och underförstådda saker om hur man tycker att den andre ska vara, agera, klä sig – eller vad det nu må vara. Och sen blir man irriterad över att den andre inte förstår vad man menar. Nej, då får du helt enkelt vara lite tydligare – hur svårt kan det vara egentligen? 😁 Man kan inte alltid ta förgivet att den andre förstår allt som sägs underförstått, utan är något tillräckligt viktigt får man säga det rent ut istället.
Jag har själv inte varit i särskilt många förhållanden där detta varit särskilt vanligt, men visst har det hänt ibland. Och jag blir rätt irriterad när den andre blir irriterad eller förbannad för att jag inte förstått en viss gliring. Det kostar så lite att vara tydlig istället. Sen ska man förstås inte behöva vara övertydlig, men det är också en helt annan sak.
