Som svensk klagar man för jämnan. Det är svenskt att klaga på allt och inget. Är det inte vädret, så klagar man på jobbet, mörkret, utbudet på TV, tröttheten som tycks tär på alla och envar – eller på politikerna (som ju enligt somliga är upphov till allt ont i världen). Men det är ytterst osvenskt att se det positiva i tillvaron.
