restriktion

Så är det återigen dags för strängare restriktioner i pandemins spår. Jag tänker osökt tillbaka på när man i höstas i princip hävde restriktionerna för alla som var vaccinerade. Då var jag nog inte ensam om att tro att vi var på väg tillbaka mot ett normalläge igen, att vi kanske skulle kunna återgå till en så normal tillvaro som det nu bara går. Här hemma hade vi till och med börjat snegla lite på resor och sett fram emot att kanske kunna ta en resa någonstans när restriktionerna lättats. Men tji fick vi, för corona tycks ha en enorm förmåga att mutera och fortsätta sin spridning trots restriktioner och vaccin.
Jag har givetvis följt restriktionerna så gott jag kunnat, jag har hållit avstånd, burit munskydd och undvikit trängsel. Sen har jag inte ett jobb som möjliggör hemarbete, utan jag måste vara på plats på mina arbetspass. Och eftersom vi inte har bil, är jag hänvisad till att åka kollektivt. Däremot jobbade jag hemifrån den sista tiden jag var kvar på mitt förra jobb, på Trafikverket. Jag satt hemma de sista månaderna och får nog medge att jag började så smått få kruppjuck efter ett tag. Det är en stor fördel att kunna jobba hemifrån när möjlighet ges, men när det blir påtvingat månad efter månad, då blir det något helt annat. Jag träffade knappt en kotte under den sista tiden och lämnade knappt lägenheten på flera veckor – något som fick det att krypa i kroppen på mig.

Igår presenterade äntligen regeringen lättnader i de rådande Coronarestriktionerna. Sakta börjar vi se början på slutet enligt statsministern. Och det är verkligen välförtjänt, nu har vi kämpat med restriktionerna i det oändliga känns det som. Jag vet inte vad det är jag saknar allra mest, det är många saker efter detta dryga år med pandemi och utan att kunna ha en normal tillvaro. Jag saknar att kunna umgås med folk utanför den allra närmsta bekantskapskretsen, jag saknar att kunna gå ut och äta, jag saknar att kunna resa och att slippa munskydd i kollektivtrafiken så att man kan andas normalt.
Redan den första juni kommer de första lättnaderna – och den 15 juni kommer nog en av de lättnader jag ändå ser fram emot allra mest, nämligen att vi kan skippa munskyddet i kollektivtrafiken. Äntligen kommer man kunna se ansiktet på sina medresenärer och ha en normal andhämtning, liksom känna odörerna av sin emellanåt rätt taskiga andedräkt.