Igår kom det inte så oväntade beskedet om striktare Coronarestriktioner. Maxantalet för sällskap på restauranger sänks till fyra personer från och med julafton, krogar och restauranger får inte sälja alkohol efter klockan 20:00. Regeringen kommer även att bestämma om ett maxantal för personer i butiker, gym och simhallar och Folkhälsomyndigheten kommer att rekommendera att munskydd används i kollektivtrafiken under vissa tidpunkter som exempelvis rusningstrafik. (Källa: SvD)
På något vis behöver vi ju komma tillrätta med pandemin och smittspridningen, det är garanterat de allra flesta överens om. Men det börjar bli ganska trist och tröttsamt med alla dessa restriktioner. Jag är fortsatt väldigt glad att jag är tjänstledig från yrkeslivet just nu och är student istället. Jag har gjort min beskärda del av hemarbete känns det som. Innan jag började plugga hann jag göra några månader med hemarbete, något som bokstavligen höll på att driva mig till vansinne. Visserligen kommer säkerligen en del av undervisningen bedrivas på distans efter jullovet, men förmodligen inte till fullo. Jag lider verkligen med alla er som tvingas jobba hemifrån även framledes!
Det är inte så mycket att säga om att vi måste ha restriktioner, men det vore ju verkligen skönt om den här pandemin snart var över. Och det blir intressant att se hur samhället kommer se ut när detta faktiskt är över. Det är nog mycket som inte kommer vara sig likt när restriktionerna väl lyfts och vi kan återgå till ett normalt liv igen. Det intressanta är att se hur mycket av restriktionerna som kommer att leva kvar. Jag tänker på möten, utbildningar och liknande som under pandemin tvingats hållas elektroniskt. Kanske kommer många arbetsgivare att behålla de elektroniska lösningarna istället för fysiska möten.

Relaterade artiklar

Aftonbladet 1 2
Dagens Nyheter 1 2 3 4
Svenska Dagbladet 1 2 3 4