Din tankesmedja i etern
Om du kommer med ett felaktigt påstående – till exempel ”Månen är gjord av ost” – och någon påtalar detta för dig, är inte ”du kan inte säga att jag har fel för jag tycker så” ett godtagbart försvar. Detta då du inte framfört en åsikt utan ett påstått faktum, som visat sig vara fel. Det är visserligen din demokratiska rätt att framstå som dum i huvudet om det är vad du önskar, men det ger dig inte rätt i sak.
Så ser man med all önskvärd tydlighet tunneln i slutet av ljuset. Imorgon börjar vardagen igen och det är återigen dags att börja ställa väckarklockan på någon tid som är allt annat än hälsosam att vakna. Dagen har förutom att returnera semesterbilen till hyrbilsfirman ägnats åt att börja fylla i almanackan för kända händelser under hösten och packa om jobbväskan som under sommaren tjänstgjort som semesterväska istället.
Det är verkligen få saker som kan få att känna sådan sinnesro och sådant lugn som att befinna mig ute i skärgården. Årets vistelse i det yttersta av Söderhamns skärgård börjar nu lida emot sitt slut och om bara några få dagar är det dags att åka tillbaka till civilisationen i Stockholm igen. Det känns …
Det var faktiskt med en viss känsla av vemod vi steg av Estlandsbåten i Värtahamnen i Stockholm igår morse. Även om min mage trilskats under merparten av resan, har vi haft en avslappnande vecka på Ösel och det kändes inte på något vis roligt när vi checkade ut från hotellet torsdags morse.
Så är vi inne på vår andra heldag i estniska Kuressaare på ön Ösel. Det har varit några avslappnande dagar med SPA-behandlingar och god mat. Med lite svajig internetuppkoppling får det nu blir några rader härifrån.
Jag får alltid en märklig känsla som kan liknas vid mild ångest när jag ska iväg och resa. Känslan kommer alltid precis när det börjar dra ihop sig för att åka hemifrån. Jag älskar att resa, så det har inget med att göra att jag ger mig in på något jag tycker om. Jag älskar känslan av att komma till flygplatsen, att checka in och gå runt i taxfreebutikerna innan man beger sig till gaten.
En enkel paj som går att variera i det oändliga. Jag brukar till exempel lägga i några bitar broccoli, även om det inte ingår i grundreceptet.
Det bästa med att spara semestern till augusti är att ha det roliga kvar när alla andra börjar jobba efter sin semester. Det sämsta med att spara semestern till augusti är att jobba hela juni och juli, med värme och samtidigt se alla kollegor komma och gå på semester. Framförallt i år med den extrema värme som varit, har det känts extra tufft att jobba. Även om vi har bra AC på jobbet, så är man ju hellre ledig när det är så här extremt varmt.
Jag har faktiskt inte helt lätt att anpassa mig till kontorstider. Två månader har jag nu haft dessa tider, men har fortfarande inte riktigt vant mig vid detta. Det är kanske inte nödvändigtvis de tidiga morgnarna som spökar, utan svårigheten i att få tiden att räcka till.
Just nu kan jag faktiskt inte fatta att jag orkat springa runt i de värmländska skogarna i full uniform och med stidspackning på ryggen. Packningen väger ungefär 25 kilo, en laddad AK4 väger 5,8 kilo. Till det kommer varma kängor och uniform bestående av långbyxor, tröja och jacka liksom mössa eller hjälm på huvudet. Svettigt är bara förnamnet…