Visar: 11 - 18 av 18 RESULTAT
Diet

Hungerstrejk

Om jag tänker tillbaka på sommaren 2022, är den invirad i ett töcken av hunger och avhållsamhet. Jag står inte över några måltider, men tänker väldigt strikt på vad och hur mycket jag äter. Jag sållar bort saker som onödigt socker, alkohol och snabbmat och har rejält dragit ner på antal och storlek på portionerna. Det är en rejäl omställning och det känns som att jag är konstant hungrig. Givetvis tänker jag inte svälta mig, så långt tänker inte gå. Men att jag minskat på portionernas antal och storlek gör förstås att jag inte alltid känner att jag blir mätt.

Politik

Valfläsk på högsta nivå

PĂĄ söndag är det val och och för en gĂĄngs skull är jag väldigt osäker vad jag ska rösta pĂĄ. Jag vet vilken sida av mittsträcket jag ligger pĂĄ, men vilket parti som ska fĂĄ min röst har jag svĂĄrt att bestämma mig för. Det finns säkert folk som är mer osäkra än vad jag är och till och med vacklar mellan blocken – och där kan jag förstĂĄ att det är ännu svĂĄrare. Det är enligt opinionsundersökningarna extremt jämnt mellan blocken och själv tror jag att det är enstaka mandat som kommer att avgöra valet.

Dagbok

I tveksamhetens tid

Det är alltid lite kluvet när det är dags att ĂĄka hem frĂĄn sommarstugan sĂĄ här i slutet av säsongen. Ă… ena sidan är det lite vemodigt att säsongen är över och det kommer ta ganska mĂĄnga mĂĄnader innan det är dags att ĂĄka ut igen. Ă… andra sidan är ju säsongen just över och man kommer förmodligen inte fĂĄ ut särskilt mycket av att vara här sĂĄ länge till. Snart drar höststormarna igĂĄng och det kommer vara kallt, regnigt, blĂĄsigt och mörkt att vara ute i skärgĂĄrden – med andra ord inte särskilt gemytligt. Jag tror helt enkelt inte att jag kommer tycka det är särskilt skönt att vara i sommarstugan den kommande tiden.
Så det känns alltid lite vemodigt när det är dags att åka hem i slutet av säsongen. Samtidigt känns det någorlunda okej att få ett avslut för säsongen, att veta att nu är det definitivt över för i år och att jag har fått ut mesta möjliga av årets sommarsäsong. Nu tar en ny era vid i och med att hösten kommer och vi har annat att se fram emot. Jag har till och med börjat få reklam om kommande julbord, vilket blir nästa sak att se fram emot efter sommaren. Det känns lite konstigt att sitta i sommarstugan och fundera på julbord, men det blir liksom nästa anhalt i tillvaron på något vis.

Dagbok

Lugnet före stormen

Dessa dagar har lugnet inte riktigt velat infinna sig pĂĄ skärgĂĄrdsön, ĂĄtminstone inte pĂĄ det vis som det brukar göra. Jag har haft en del att göra och fĂĄtt hĂĄlla igĂĄng – och somliga dagar har jag till och med fĂĄtt ställa väckarklockan pĂĄ morgonen. IgĂĄr var en lĂĄng dag till exempel, jag var tvungen att ĂĄka hem till Stockholm i ett ärende. Strax efter sju pĂĄ morgonen lämnade jag och jycken Rönnskär för att ĂĄka mot huvudstaden en sväng och var tillbaka vid ĂĄttatiden pĂĄ kvällen. BĂĄde jag och hunden var supertrötta pĂĄ kvällen och stupade i säng strax efter tio.

Dagbok

Instabil oförutsägbarhet

Höstvädret är verkligen oförutsägbart, inte minst i september. Antingen är det strålande solsken och varmt, eller så ruskiga höststormar. Jag var faktiskt lite orolig för vädret när jag skulle ut till stugan i fredags, är det för dåligt väder kan båtfärden bli ganska skumpig, nästan dramatisk. Vi har åkt ut i ganska hårt väder ibland och det är inget jag direkt uppskattar. Framförallt om man är ensam i båten, känns det ganska osäkert att åka i hårt väder.
Jag har med ĂĄren blivit försiktigare och lite nojigare när det kommer till blĂĄst och dimma när man ska ut pĂĄ sjön i en liten fritidsbĂĄt. Det känns obehagligare när det gungar och man har oturen att ha fel vindriktning. Jag trodde att jag skulle bli tryggare pĂĄ sjön efter min sjökaptensutbildning, men har snarare blivit försiktigare sedan jag tog min examen. Jag tror att jag blivit mer medveten om riskerna till sjöss och därmed blivit försiktigare. Sedan vet jag ju att det ska blĂĄsa riktigt hĂĄrt – och frĂĄn helt fel hĂĄll – innan det är nĂĄgon större risk att bĂĄten ska slĂĄ runt. Vindriktningen är ganska avgörande, blĂĄser det frĂĄn ”rätt” hĂĄll har man lä frĂĄn vissa öar och kan gĂĄ ut trots hĂĄrd vind. BlĂĄser det frĂĄn ”fel” hĂĄll, kommer vinden frĂĄn öppna havet och vĂĄgorna blir väldigt stora.

Dagbok

En stilla reflektion

Jag sov inte fullt sĂĄ bra i natt som jag hade hoppats pĂĄ att fĂĄ göra. Jag somnade snabbt när jag lade mig vid tiotiden och sov helt okej fram till sjutiden, när jag vaknade och var kissnödig. Och efter det somnade jag aldrig om riktigt, utan lĂĄg vaken till och frĂĄn fram tills jag bestämde mig för att stiga upp strax innan tio. Det blev visserligen tolv timmar i sängen, ungefär som jag kalkylerat med, men inte fullt lika mĂĄnga timmars sömn. Oftast sover jag oerhört bra när jag är i stugan, det är sällan jag vaknar tidigt utan att kunna somna om. SĂĄ det är aningen segt idag, det ska jag inte neka till. Men sen kommer ju tröttheten ofta i efterhand ocksĂĄ – och jag har sovit alldeles för lite den gĂĄngna tiden. Det har varit sena kvällar och tidiga morgnar och ett ständig flängande mellan olika saker.

Dagbok

I lugnets trygga vrĂĄ

Efter en lång dag är jag slutligen på plats i det yttersta av Söderhamns skärgård, på en lugn och relativt folktom ö. Det tar på krafterna att vara på resande fot en hel dag och jag har en känsla av att det kommer bli tidigt i sängs ikväll. Dagen började redan klockan sex i morse när väckarklockan ringde. Jag hade som målsättning att ta mig till gymmet redan igår, men det hanns aldrig med. Så istället ställde jag väckarklockan i morse och masade mig iväg till gymmet för en dryg timme på löpbandet. Jag avverkade mina vanemässiga 70 minuter på bandet och var faktiskt riktigt nöjd med resultatet, nästan 9,5 kilometer hann jag med vilket inte riktigt alltid är fallet. Efter avslutat träningspass blev det en vända till hyrbilsfirman för att hämta ut ledighetens hyrbil för att kunna ta mig till Söderhamn.

Dagbok

Första september och ingen tumör så långt ögat kan nå

Igår var det så dags för det uppföljande läkarbesöket efter min magnetröntgen. Det går aldrig att komma ifrån att det är en viss anspänning inför dessa återbesök, hur gärna jag än skulle vilja säga att det inte var så. Inte minst efter att man ju i höstas hittade nya cellförändringar i nacken, då jag fick svart på vitt att sjukdomen inte är borta för gott. Under de år som gått sedan operationen har jag mer och mer vaggats in i ett lugn eftersom man inte hittat något vid mina regelbundna återbesök. Jag har liksom tänkt att tumören är borta en gång för alla. Fram tills cellförändringarna hittades vid magnetröntgen i december.
Då insåg jag hur bräcklig tillvaron är och att jag inte ska ta förgivet att cancern faktiskt är borta i och med operationen för åtta år sedan. Det är nyckfull sjukdom, som kan få för sig att komma tillbaka lite när den känner för det. Och det är väl just därför återbesöken är så viktiga, för att i ett tidigt skede upptäcka ifall tumören får för sig att komma tillbaka. annars hade det inte funnits någon anledning till att springa på återbesök med några månaders mellanrum.