Adams första husdjur efter utdrivandet ur paradiset var ormen

Vissa saker gör mig mer upprörd än andra, så enkelt är det. Framförallt är det människor som behandlar barn och djur illa som får mig att gå i taket rejält. Häromdagen hörde jag ett inslag på radion som fick att bli smått illamående över hur människor faktiskt beter sig emot försvarslösa djur. Det man pratade om, var barnfamiljer – antar jag det var i första hand – som skaffade kaniner inför sommaren, men sedan valt att inte behålla djuret när hösten kommer utan istället bara släpper ut det i det fria. Vissa har ändå haft kuraget att lämna kaninen till något hem – alltså hem som tar hand om övergivna djur. Men dessa hem är nu överfulla och kan inte ta emot fler kaniner. Det dessa människor faktiskt tycks glömma är att tamdjur är just tamdjur och ingenting annat – de klarar sig inte ute i det fria. Samma fenomen har man ju sett vad gäller så kallade sommarkatter, också som man skaffar på försommaren men sen bara överger när sensommaren/hösten kommer. Här har vi ungefär samma osunda förnuft som hos de djurrättsaktivister som släpper ut minkar från olika minkfarmar. Jag kan visserligen hålla med om det osmakliga i att döda djur bara för att komma åt deras pälsar – men djuren kommer att dö även i det fria eftersom de helt enkelt inte klarar sig där.
För mig är detta totalt obegripligt, att man inte fattar att djur är ett ansvar man tar under många år framöver, inte bara några månader tills det inte är roligt längre. Minns ni under pandemin, när folk fick för sig att skaffa hund eftersom de plötsligt jobbade hemma så mycket och lika plötsligt hade tid för ett djur? När sedan pandemin var över och folk tvingades tillbaka till sina kontor, då hade de inte tid för hundarna längre – och marknaden för vuxna, rumsrena hundar mättades på nolltid. Precis som de frivilligorganisationer som tar emot hundar ingen vill/kan ha – de hade fullt upp.

Och själv undrar jag hur kortsiktigt folk tänker? Varför skaffar man ett djur, som du i förväg vet att du bara kan ta hand om en kort period framöver?? Det är ett fantastiskt kortsiktigt tänkande, ett tänkande som jag överhuvudtaget inte förstår mig på. Och framförallt förstår jag mig inte på att man släpper ut djur i det vilda, vilket är en miljö de överhuvudtaget inte kommer att klara sig i. Jag skulle aldrig ge mig på att skaffa ett djur som jag inte visste att jag skulle kunna ta hand om under de kommande åren. Sedan kan omständigheter förändras utan att du planerat för det, men du ska åtminstone vid införskaffandet av ett djur vara beredd på att ta hand om det under många år framöver. En katt kan blir runt 20 år gammal, en hund aningen yngre. Så räkna med ett ansvar under många år – det är nästan som att skaffa barn om man ska hårdra det hela. Barn må vara ett livslångt ansvar, men som djurägare har du ett ansvar under väldigt många år framöver. Så tänk efter innan du skaffar ett djur – det funkar liksom inte att skaffa ett djur som du sedan bara släpper ut i det fria till en säker död. Hur många skulle skaffa barn för att sedan bara släppa ut vederbörande i naturen vid några månaders ålder? Inte särskilt många, eller hur? Men ganska många tycks det vara som lättvindigt tar ansvar för ett djur under några månader, för att sedan bara lämna individen åt sitt öde liksom vind för våg.
Men helt uppenbart tänker vi olika på den punkten, även om vi på båda sidor förmodligen har väldigt svårt att förstå varandra. Jag kan för mitt liv inte förstå någon som skaffar ett djur som man sedan bara överger efter några månader – oavsett om vi talar om en katt, hund eller kanin. Det är nästan lika oansvarigt att skaffa ett djur som man vet att man inte kan ta hand om om några månader, men som lämnas till någon institution när man inte längre kan ta ansvar. Djur är fantastiskt söta – jag vet – men du måste veta att du kan ta hand om dem under många år framöver innan du skaffar ett djur. Även en kanin kan bli runt nio år gammal, så det är ett mångårigt ansvar man åtar sig vid ett sådant inköp. Det är säkerligen inte helt lätt när barnen tjatar och tjatar om ett djur – men det ingår liksom i föräldrarollen att kunna säga nej och sätta gränser. För vad lär du barnen om du skaffar en kanin eller katt som efter sommaren släpps ut i det vilda till en säker död? Du lär dem naturligtvis att detta beteende är helt okej – och barnen kommer föra exakt samma beteende vidare till sina barn så småningom.

Ingen är naturligtvis perfekt på något vis, det vore en skam att påstå någonting annat – och det inkluderar förstås även undertecknad. Men jag kan tycka att någon form av långsiktigt konsekvenstänk borde de flesta vuxna ändå besitta. För man behöver inte vara veterinär eller raketforskare för att förstå vad som händer med ett tamdjur som släpps ut i det vilda. Djur som är framavlade för att vara just tamdjur klarar sig inte ute i naturen, de har helt enkelt inga instinkter längre. Så vill man göra djuren en tjänst – skaffa dem inte om du redan innan vet att du bara kan ta hand om dem under några veckor eller månader. Det är precis som med bebisar – de är fantastiskt söta, men kräver vård och omsorg under väldigt många år framöver. Så nej, jag förstår verkligen inte detta kortsiktiga tänkande. Vad gör att man kan vara så grym egentligen? Själv skaffar jag inte ens en bil eftersom jag vet att jag inte kan ta hand om den på ett sådant sätt som krävs av mig.
Så tider av sommar och/eller pandemi får uppenbarligen folk att tänka fantastiskt kortsiktigt. Det är klart att det är idylliskt med en sommarkatt i när man är i sommarstugan – och självklart är det lockande med tankar på en hund när du plötsligt jobbar hemifrån mer eller mindre på heltid. Men vad händer med djuret när du ska hem från sommarstugan eller plötsligt inte jobbar hemifrån längre? Hur resonerar man när man skaffar ett djur som du redan i förväg vet att du inte kommer kunna ta hand om? Tror du att du gör en kanin eller katt en tjänst om du släpper ut dem i det fria? Vad tror du händer med en hund som lämnas till ett stall någonstans? Det vore verkligen intressant att veta hur dessa människor tänker, hur man resonerar när man gör så här emot oskyldiga djur.