Alkohol är anledningen och lösningen till många av livets problem

Jag hyser något av en hatkärlek till den svenska alkoholkulturen och kan tycka att man har en långt sundare inställning till alkohol i många andra länder. Medan vi i Sverige tar vår lördagsfylla varje helg, tar man måttligare mängder med alkohol vid lite tätare tillfällen i många sydeuropeiska länder. Det är inte samma fylla – och man räknas inte som en alkoholist för att man tar ett glas vin en måndagskväll. Istället för en fika tar man en drink på många ställen, men här är det knappt accepterat att ta en drink om det inte är helg. Det är möjligen sommartid då det är ”okej” att sätta sig på en uteservering och ta ett glas även om det inte är fredag eller lördag.
Och att stå över alkohol om man inte kör eller är gravid, är heller inte särskilt socialt accepterat i Sverige. Jag brukar i perioder hålla mig ifrån alkohol, inte minst när jag försöker gå ner i vikt – och jag har sedan länge tappat räkningen på alla konstiga frågor man fått under dessa perioder. Folk tappar plötsligt alla sociala gränser när någon ska stå över alkohol på en fest eller en högtidsdag. Jag har rent ut fått frågan om jag är nykter alkoholist, om jag är sjuk – och en massa annat som man ju kan tycka att folk man knappt känner egentligen har med att göra. Det kan trots allt vara lite känsligt att få frågor om man är exempelvis nykter alkoholist.

Sen har vi det där hur man ska hantera alkohol när barn är med. Själv ser jag inget hinder i att man dricker alkohol med barn i sällskapet – så länge man gör det med måtta. De värsta fylleslagen får man naturligtvis spara tills barnen inte är med, men självklart kan man ta lite vin till maten även om det är barn med i sällskapet. Jag vet dock att meningarna går isär lite på den punkten och många håller sig helt nyktra med barn i närheten. Och det är visserligen inget fel i det, jag tror på båda ställningstagandena, att både ta det lugnt eller inte dricka något alls. Däremot ska man givetvis inte ha några regelrätta fylleslag med barn i närheten, det tror jag bara är osunt.
Jag vet att många har helt olika erfarenheter sedan barndomen när det kommer till de vuxnas alkoholkonsumtion. När jag växte upp dracks det alkohol när vi barn var med, men aldrig i de mängderna att det blev stökigt eller vi barn på något vis kände oss otrygga. Jag minns när mina föräldrar varit på Systemet inför olika middagar och kom hem med de klirrande påsarna, på något vis gillade jag det ljudet. Jag visste att det innebar en trevlig kväll då även vi barn fick något extra gott (dock ej från systempåsarna förstås) och fick vara uppe lite extra sent på kvällen. Jag diskuterade just detta med ett ex, som växte upp med en alkoholiserad pappa – hon tyckte inte om klirret från systempåsarna, utan fick bara olustkänslor när hon hörde ljudet.

På något vis tror jag att – så länge man kan hantera alkoholen – faktiskt kan visa sina barn att det går att dricka med måtta och ha det trevligt när man dricker. Jag minns så väl när jag kom i övre tonåren och började gå på olika klassfester och såg den fylla som förekom där. Jag såg folk som kräktes och som inte kunde ta hand om sig själva i olika utsträckning. Jag hade aldrig sett sådan fylla och blev smått chockad över att man kan kunde dricka sådana mängder. Så på sätt och vis tror jag det var bra att mina föräldrar föregått med gott exempel och visat att man kan hantera dessa drycker med förstånd. Hade jag inte sett mina föräldrars mer förståndiga alkoholintag hade jag förmodligen trott att det var så man ”skulle” dricka, att det var så man förhöll sig till alkohol.
Och det är lite så jag tänker, vilken chock det måste vara för ungdomar som inte sett en ”normal” alkoholkonsumtion hemma när man kommer ut på krogen eller olika studentskivor – och konfronteras med den överdrivna konsumtion som råder där. Det kan finnas en viss risk att det slår slint för dessa ungdomar, som då kanske tror att det är så man ska dricka – och vips ökar risken för potentiella alkoholproblem.

Detsamma gäller förstås dem som växer upp i hem där man inte kan hantera alkoholen på ett sunt sätt, utan dricker alldeles för mycket och alldeles för ofta. Det är ju trots allt bevisat att alkoholproblem kan gå i arv – och barn som växer upp i en sådan miljö har större risk att själva få alkoholproblem. Å andra sidan kan det förstås också bli så att bar från sådana förhållanden inte alls blir alkoholister. Många anammar inte alls sina föräldrars alkoholvanor, utan kan helt låta bli det där med alkohol. Sen kan man ju vända på det hela ytterligare ett varv. Växer du upp i ett nykteristhem, där många fördomar råder kring alkohol, där man är otroligt många fördömanden kring alkohol förekommer – där inbillar jag mig att det kan gå på två sätt. Antingen tar barnen till av föräldrarnas livsval, eller så blir det en extra stor tonårsrevolt med extra mycket alkohol. Ni vet ju hur tonåringar är, det gör gärna motsatsen till vad du säger bara för att provocera. Så var åtminstone jag som tonåring; jag gjorde ofta motsatsen till vad mina föräldrar sa, bara för att göra revolt, bara för att revoltera.
Självklart behöver det inte alls bli så, men jag inbillar mig att risken kan öka. För att inte tala om den chock jag själv upplevde på mina första klassfester – den chocken blir garanterat större om man kommer från en uppväxt där alkohol inte alltid förekommit, där man inte haft förebilder som visat att man kan ha ett sunt förhållningssätt till alkohol.

Jag själv gjorde en ganska sen alkoholdebut och var mer eller mindre 18 innan jag testade något starkare överhuvudtaget. Jag var så avhållsam i tonåren att mina föräldrar till och med vissa gånger försökte uppmuntra mig till att testa. Inte så at de köpte ut åt mig, men några gånger försökte de bjuda hemma till exempel – men jag tackade alltid nej. Även när jag var bortbjuden bland jämnåriga avstod jag alltid alkohol, jag var helt enkelt inte nyfiken och tyckte inte alls att det var spännande. Det var först när jag fyllde 18 och helt lagligt kunde beställ in öl, vin och drinkar på krogen som jag började tycka att det var lite spännande. Först då började jag tycka att det var intressant att testa.
Skulle jag ha barn som avstod alkohol i tonåren skulle jag bara tycka att det var bra. Jag skulle inte uppmuntra till att börja dricka, att testa på ett eller annat vis. Ju längre man håller sig ifrån att dricka, ju bättre är det trots allt. Så är det åtminstone enligt mig.