Allt som har dött som fakta lever som lära

Så har jag till sist tagit det tunga beslutet att inte fortsätta plugga ryska, åtminstone inte denna höst. Jag anmälde mig till kursen eftersom jag trodde att jag skulle jobba deltid under hösten, men i slutändan har jag fått jobba mycket mer än jag från början räknat med och har mer eller mindre varit uppe på heltid. Det har gjort att jag inte haft tid att lägga den tid på studierna som jag skulle ha behövt för att hänga med. Ryska är inget lätt språk att lära sig och det vill verkligen till att man kan lägga mycket tid på att plugga för att hänga med i svängarna av grammatik och svåruttalade ord. Men jag har inte haft den tiden, utan istället kunnat jobba ganska rejält mycket under den gångna hösten. Det är bra för ekonomin att jag kunnat jobba, men desto sämre för studierna. Jag trodde i somras att jag skulle ha helt andra förutsättningar att plugga än vad jag haft – och anmälde mig som bekant till två kurser. Sen hoppade jag av en för att jag inte tyckte att det var min grej och nu hoppar jag även av ryskan på grund av tidsbrist. I grunden känns det jättetrist, men det finns ingen vits att gå en kurs där man inte har tid att lägga den tid som krävs på studierna. Och det verkar inte som att jag kommer få jobba mindre framöver, utan snarare tvärtom. Vilket gör att jag kommer ha än mindre tid att lägga på studierna.
Så nu tar jag – återigen – en paus i ryskastudierna och får se om jag har möjlighet att återuppta dem nästa höst istället. Det är försent att söka till vårens kurser, dessutom tror jag inte att just denna kurs går till våren utan jag måste helt enkelt vänta till nästa höst. jag har sökt ett par kurser till våren, som jag inte tror är lika krävande som kurser i ryska sen återstår att se om tiden ändå kommer att räcka till. Man ska ju heller inte ta ut sig alltför mycket, utan hålla allt på en vettig nivå. När jag började på Sjöfartsverket, lät det som att jag skulle få jobba i snitt halvtid – men så har alltså inte varit fallet. Ur en ekonomisk synvinkel är jag nöjd med att ha få jobba så mycket som jag har gjort, men det känns någonstans lite surt att tiden inte räcker till allt jag vill att den ska räcka till. Som att plugga ryska till exempel. Men det är bara att inse fakta, man hinner inte alltid med allt det man skulle vilja.

Så nu återgår jag till att enkom ägna mig åt jobbet och min firma, vilket är gott nog. Jag har sprungit in i den där berömda väggen en gång tidigare och tänker inte göra det igen. Nu är det inte därför jag hoppar av kursen i ryska, jag känner inga som helst tendenser till utbrändhet – utan det har endast med att göra att jag känner att tiden inte räcker till. Dessutom krockar mina arbetspass ofta med föreläsningarna vilket gör att jag inte kan närvara på dessa. Man får vara borta ett visst antal gånger, sedan går det att göra undantag – men nu blir det väldigt många gånger det krockar och då känner jag att det är dags att hoppa av. Det är i kombination att jag inte kan vara med på föreläsningarna och dessutom har för lite tid däremellan att ägna mig åt de studier jag förväntas lägga ner på ämnet. Så då är beslutet rätt självklart.
Jag hoppas på att en dag kunna återuppta studierna och kanske kan jag göra det nästa höst, beroende på hur min jobbsituation ser ut då.
Nu har man utlyst en fast tjänst som jag har sökt och får jag den, kommer jag att jobba heltid och då blir det svårt att hinna med att plugga ens på halvfart. Man måste helt enkelt inse sina och tidens begränsningar. Trots allt har dygnet bara 24 timmar och veckan sju dagar – hur gärna man än skulle önska sig något annat. Annars brukar jag tycka om att plugga och skulle – som jag sagt förr – kunna ägna mig åt att plugga på heltid resten av livet. Men tyvärr tillåter inte ekonomin en sådan livsstil, utan jag får hålla mig till att i möjligaste mån plugga vid sidan av jobbet.

Tillvaron kommer i alla fall bli lite mindre stressig framöver, det är en sak som är säker. Så visst är det skönt på sitt vis, det går inte att komma ifrån. Jag kommer få mer tid över till annat och kan koppla av på ett helt annat sätt när jag inte jobbar. Nu kan jag ägna mig åt min ”kärnverksamhet” och behöver inte känna en stress över inlämningsuppgifter, tentor och föreläsningar. Jag har annars tyckt att det varit ett perfekt upplägg att jobba deltid och plugga på deltid. Men jobba snudd på heltid och samtidigt försöka plugga på halvfart blir tufft. Det går, men jag har ibland frågat mig om det är värt det – och slutligen kommit fram till att det inte är värt besväret. Jag vill kunna känna att jag är ledig ibland också och det har jag inte alltid känt under de gångna veckorna. Ofta har jag haft känslan av att jag kunnat göra mer än vad jag har gjort, att jag kunnat lagt mer tid på studierna än jag gjort – man har det liksom alltid hängande över sig på något sätt. Nu slipper jag den känslan och kan ägna mig åt att faktiskt vara ledig när jag inte jobbar eller har filminspelning.
Att det sedan är kluvna känslor går inte att neka till, för jag hade gärna sett att jag haft tiden att fortsätta på kursen. Jag har tyckt att det varit intressant och givande att lära sig ett nytt språk, eller rättare sagt bygga på de kunskaper jag redan har i ryska. Det skulle vara roligt att kunna mer ryska än jag redan kan, men ibland kommer liksom livet emellan.

Sen är det skönt att slippa försvara sig att man i dessa tider valt att läsa ett språk som ryska. Det har varit ett och annat höjt ögonbryn när jag talat om vad pluggar, att jag pluggar ett språk som just ryska. Framförallt med tanke på vad Ryssland ställer till med i Ukraina sedan en tid tillbaka, men också att Ryssland är långt ifrån ett demokratiskt land när det kommer till såväl fria val som yttrandefrihet. Att man då vill lära sig språket, är något som inte alla riktigt förstår. Men jag vill gärna göra det och känner att det är min ensak vilka språk jag vill läsa. Jag funderar ibland på om man isåfall ska avstå från att läsa koreanska med tanke på regimen i Nordkorea eller inte läsa kinesiska på grund av att Kina inte är ett demokratiskt land. Det finns många länder man kan ha åsikter om av olika anledningar och bara för att jag läser ryska, innebär det förstås inte att jag försvarar kriget i Ukraina, att man tystar oppositionella eller fängslar journalister.
Nåja, nu slipper jag frågor kring mitt kursval och kan ägna mig åt annat som inte ses som lika kontroversiellt. Både mitt nuvarande jobb och min verksamhet med firman brukar väcka folks nyfikenhet när jag berättar om det, medan just valet att läsa ryska kan väcka lite blandade känslor har jag blivit varse.