Att blogga är att provocera

Som bloggare måste man inte bara villig att, utan även älska att provocera. Och man måste ha ett rejält lager skinn på näsan och stå ut med en hel del. Jag har vid det här laget sedan länge tappat räkningen på antalet hatiska, otrevliga och argsinta kommentarer jag fått på bloggen och i olika forum där jag delar mina blogginlägg. Och då syftar jag inte på de kommentarer där jag får konstruktiva motargument från personer som inte håller med mig. Utan det är kommentarer från dem som helt saknar argument, utan bara tar till argsinta påhopp mot sina meningsmotståndare.
Och då tillhör jag förmodligen inte de mest provokativa bloggarna. Jag tycker att jag oftast är ganska snäll i mina inlägg, så jämförelsevis är jag nog rätt förskonad från hatiska kommentarer. Men de kommer, jag lovar! Och någonstans är det också genom att vara provokativ som man faktiskt får läsare. Det tycks gå hem mer än någonting annat i bloggosfären. Folk tycks liksom vilja bli provocerade av någon märklig anledning.
Sen kan kommentarerna ofta vara lite missriktade när de kommer. Jag kan ta ett exempel. Emellanåt delar jag mina blogginlägg på sidan Cuzz. Det är inte särskilt ofta, men det händer och brukar ge rätt bra med besökare de gånger länkarna “beviljas” och publiceras. Några andra medlemmar på samma sida är inte lika förtjusta och tycker jag “spammar” sidan med mina blogginlägg och aldrig delar andra länkar än just mina blogginlägg.
Något som givetvis inte är helt sant, eftersom jag dels delar andra länkar (alla blir inte ens publicerade) och det dessutom inte är särskilt ofta jag delar mina blogginlägg där. Vi snackar alltså några få gånger per kvartal, när jag har något blogginlägg jag är lite extra stolt över.
Men de argsinta kommentarerna på sidan låter inte vänta på sig när något av mina blogginlägg publiceras. Och de riktas ofta mot mig som person och bloggare. Det man glömmer är att det sitter någon och godkänner länkarna innan de publiceras, det är inte jag som bestämmer vilka länkar som i slutändan syns på sidan. Men det glömmer oftast de arga kommentatorerna, utan börjar istället spy sin galla omkring sig.

Sen ska man inte glömma den gång för en massa år sedan, då jag blev JK-anmäld för förtal och smutskastning – för ett argt blogginlägg jag skrivit om Däckhuset i Kalmar. Jag spetsade nog till det aktuella inlägget en aning för att få reaktioner – och jag fick starkare reaktioner än jag väntat mig, just genom JK-anmälan. Här glömde anmälaren att ett företag inte kan utsättas för förtal i lagens ögon. Det som istället hände var att mitt blogginlägg fick stor spridning, inte minst efter att lokala medier valt att skriva om JK-anmälan. Så det hela blev i slutändan ett ganska missriktat försök att tysta en bloggare.

Oftast rinner dessa kommentarer bara av mig, jag har lärt mig att folk provoceras även av ibland ganska snällt formulerade blogginlägg. Jag vet till exempel när jag för inte så länge sedan skrev ett blogginlägg om att jag själv kommer välja att vaccinera mig mot covid-19 när det väl bli min tur. Jag la upp en länk på Linkedin till inlägget – och det tog inte många minuter innan diskussionen var igång. Den blev riktigt het och det gick så långt att jag till sist gick in i diskussionen och klargjorde att vissa skulle blockeras om de inte höll en bättre ton i kommentarsfältet.

Så kort och gott blir folk provocerade även av sådant man inte tror ska provocera. Man får som bloggare vänja sig helt enkelt. Och jag får erkänna att – sedan jag lärt mig att hantera det hela – faktiskt tycker att det är rätt roande med alla lättretade och lättprovocerade människor man kommer i kontakt med genom sitt bloggande. Utan att vara särskilt fördomsfull, vågar jag hävda att den mest överrepresenterade gruppen är vita, medelålders män. Den vita, kränkta mannen finns. På riktigt. Och jag kan inte låta bli att roas av att provocera dessa personer.
De flesta av dem som skriver dessa arga kommentarer är ofta ganska fega personer. De skriver ytterst sällan under sin rätta identitet – och skulle aldrig våga säga något om de stod öga mot öga med den som deras ilska riktas emot.