Bloggaren är som tuppen på gödselstacken – skriker och gal på ett berg av skit

Jag jobbar stenhårt på bloggen i dessa tider av arbetslöshet, det är liksom vad jag har att hänga upp vardagen på som det ser ut för tillfället. I skrivande stund har jag flera inlägg på gång och filar på dem innan jag klickar på ”publicera”. Många inlägg fördateras och jag har just nu inlägg som fördaterats flera dagar framåt. Jag har kunnat vara oerhört produktiv på bloggen under de gångna veckorna, vilket varit oerhört roligt. Även om jag inte har världens högsta besökssiffror på bloggen, så är det ändå roligt att kunna vara aktiv bloggare och faktiskt kunna lägga ut inlägg varje dag. För ögonblicket har jag inget jobb att ta hänsyn till i mitt bloggande heller, så jag kan vara precis hur frispråkig jag vill utan att någon kan ha några direkta åsikter kring det. Sen finns det naturligtvis alltid saker man inte tar upp på ett öppet forum på internet, oavsett sin jobbsituation. Jag håller mig ifrån att diskutera vissa saker från tidigare arbetsplatser, liksom att gå in alltför mycket i de rekryteringsprocesser jag är involverad i. När jag väl får ett jobb kommer jag givetvis offentliggöra vad det är för jobb, men fram till dess håller jag mig ifrån att diskutera ämnet alltför ingående. Oavsett vad jag får för jobb, kommer jag vara försiktig med att diskutera detsamma på bloggen, men vad jag jobbar med kommer knappast vara en hemlighet. Det var ungefär den dealen jag till en början kände jag hade på Trafikverket – att vad jag jobbar med inte är en hemlighet, men att diskutera jobbet lite närmare inte var något man behövde göra. Åtminstone efter det säkerhetssamtal jag hade innan jag anställdes.
Jag är inne i en period då inspirationen bara sprudlar ur mig och jag hittar ständigt nya ämnen att skriva om i olika sammanhang. Ämnena varierar ju under olika perioder i livet, länge var min första samborelation ett stort ämne, det var en historia som påverkade mig på mer än ett sätt under väldigt lång tid. Under en annan period skrev jag väldigt mycket kring mitt mående och mina depressioner, något jag numera skriver ytterst lite om. Jag började blogga medan jag pluggade till sjökapten och då kretsade blogginläggen mycket kring studier och tentor. Genom åren har temat på bloggen varierat beroende på hur tillvaron sett ut med jobb, studier och privatliv. Just nu jobbar jag inte alls och det faller sig därför naturligt att temat kretsar kring att vara arbetslös och de märkliga omständigheter som ledde till att jag slutade på Trafikverket.

Genom åren har jag bytt plattform ett antal gånger och flyttat runt bloggen en hel del. Det har på gott och ont gjort att en del inlägg försvunnit på vägen, vilket så här med facit i hand kan kännas lite trist. Det är först nu sedan jag började blogga på WordPress, som jag blivit helt nöjd och kan få de funktioner jag vill ha på bloggen. Här pratar om vi alltifrån att kunna lägga upp reklam till att ha en bra koll på de kommentarer som kommer på inläggen. Det är inte alla bloggplattformar som är särskilt användarvänliga tyvärr, men sedan får man ju trots allt vad man betalar för. WordPress är tämligen dyr, men ger exakt de funktioner jag vill ha på bloggen – både vad gäller design men också allt annat, som reklam, kommentarer och allt annat. Förr plattformen jag låg på, hade ett väldigt konstigt system när det kommer till kommentarer och jag kan så här i efterhand inte förstå att jag ens fastnade för den plattformen från första början.
Men nu kommer jag med största sannolikhet bli kvar på den plattform jag har, om inget oförutsett inträffar. Det får kosta lite extra att få de funktioner man vill ha. Sen har jag valt ett dyrare paket än vissa av de andra, jag skulle kunna komma billigare undan om jag ville. Så det är något man kanske får överväga om man får dåligt med pengar, jag betalar i nuläget 3.000 kronor per år vilket trots allt är ganska dyrt, inte minst när man ska punga ut med hela summan på en gång. Men än så länge funkar det och jag är så nöjd med de funktioner jag får, så jag fortsätter glatt att betala för mig. 😊 Som det är just nu, går inte direkt bloggen med vinst utan snarare mer eller mindre plus/minus noll. Intäkterna täcker knappt de utgifter jag har för bloggen, så det är och förblir en hobbyverksamhet och ingenting annat.

Tänker man sedan på hur mycket tid jag lägger på bloggen, då är det i allra högsta grad en förlustaffär rent ekonomiskt. Just nu ”jobbar” jag nästan heltid med bloggen, men inkomsterna är inte ens i närheten av ett låginkomstyrke. Men jag skriver för att det är roligt och det är väl så jag får se på det hela, det är få som har några större inkomster på sin blogg utan jag tänker att de allra flesta bloggare inte tjänar några större pengar på sitt skrivande. För somliga kan det vara svårt att förstå att man lägger många arbetstimmar på något som inte inbringar några större inkomster, men det är som med många sociala medier; man gör det för att det är roligt och inte för att man tjänar pengar på det.
Sen ska tilläggas att det lilla jag tjänar på bloggen, betalar jag skatt på – och skriver jag ett sponsrat inlägg, framgår det tydligt att det är just reklam och ingenting annat. Jag är stenhård på den punkten, att det tydligt ska framgå när ett inlägg är sponsrat och därmed räknas som reklam. Det finns domar på området, där bloggare faktiskt fälts för att inte ha upplyst om att inlägg är sponsrade och läsarna därmed inte kan avgöra huruvida inlägg är reklam eller bloggarens helt egna åsikter. Så jag kör stenhårt på den inslagna banan och avböjer hellre att skriva ett sponsrat inlägg än att inte följa de regler som finns. Somliga kunder som vill köpa inlägg, vill gärna att man inte alls skriver ut att ett inlägg är sponsrat och de får säkerligen napp hos somliga bloggare, men hos går de bet.

Det är ovant att kunna vara så aktiv på bloggen, det är långt ifrån alltid man har den tiden att kunna publicera dagliga inlägg. Minst lika ovant är det att hålla reda på alla inlägg som dels väntar på att publiceras men som också har publicerats. Jag får emellanåt gå igenom redan skrivna inlägg för att hålla reda på vad jag skrivit eller inte skrivit. Ibland blir det säkerligen att jag upprepar mig litegrann, men det är sådant som händer emellanåt på en blogg. Inte minst om man skriver om ungefär samma ämne mer eller mindre varje gång. Den röda tråden just nu är min arbetslöshet och då blir det gärna att man kanske emellanåt upprepar sig när man skriver – eller åtminstone vidrör ungefär samma punkter någon gång här och där. Samtidigt är det givetvis roligt att som skrivande person kunna ägna sig åt att skriva mer eller mindre på heltid för en period, även om man inte tjänar några stora pengar på det. Nu kan jag testa på tillvaron att skriva på heltid, även om mina inkomster kommer från annat håll. Och det är superkul att för en tid få känna sig kreativ, även om jag vet med mig att det är under en begränsad period.
Målsättningen är självklart att så snart som möjligt kunna komma ut i arbete igen, det finns inte på världskartan att jag skulle kunna leva på min kreativa sida – som skrivande/blogg och filmande. Det är något jag får acceptera att jag får göra på min fritid helt enkelt. Men så är det för de flesta i dessa branscher, det ska mycket till för att man i slutändan ska kunna leva på att skriva till exempel. Och statist är det ytterst få som kan leva på, om knappt någon.