Att vara ung är ett fel som dagligen bättrar sig

När man var ung, hörde man ofta att man skulle passa på att njuta av livet för sedan går tiden så hiskeligt fort. Men som i så många andra avseenden lyssnade man inte på vuxenvärlden utan man körde sitt race. Ju äldre man sedan blivit, ju viktigare har det varit att ta tillvara på tiden – inte minst med den sjukdomshistoria av cancer och annan skit som jag har. Då känns plötsligt livet ännu bräckligare och ännu kortare på något klaustrofobiskt sätt. Idag önskar man sig istället en 75-årings livserfarenhet i en 20-årings kropp och med en femårings energi. Det kommer givetvis aldrig att ske, men det är inget fel i att önska sig saker. Numera har man en helt annan livserfarenhet än som 20-åring, men man har istället inte energin att hålla igång på samma vis som då. Jag minns studenttiden, då man kunde vara på fest till långt inpå natten för att sedan gå till skolan dagen efter. Visserligen var man lite sliten, men man orkade – vilket är helt uteslutet idag. Det skulle absolut inte funka att vara uppe och festa halva natten för att sedan gå till jobbet dagen efter.
Sen ska vi inte tala om hur tiden rinner iväg nu när man är vuxen och har en annan tidsuppfattning än för 30 år sedan. Som 20-åring planerade man kanske en månad framåt i tiden, numera kan man planera ett år framåt i tiden. Jag har redan nu saker inbokade i min kalender som gäller för hösten, något jag förmodligen inte skulle ha haft för 30 år sedan. Tiden – eller livet om du så vill – svischar förbi i en rasande fart och man har fullt upp med att hinna med. Plötsligt gäller det på ett helt annat vis att ta tillvara på saker och ting, att ta tillvara på tiden och livet innan de rinner ifrån en.

Jag kan tycka att det är så märkbart i vardagen hur snabbt tiden tickar förbi. Under skoltiden tyckte man att en vecka var en oändlighet, idag försvinner en vecka i ett huj. Man hinner knappt stiga upp måndag morgon innan det är helg känns det som. Visserligen har åtminstone jag mer som ska hinnas med varje vecka än vad jag hade i tonåren, jag tillhörde dem som inte hade särskilt många fritidsaktiviteter som barn. Så jag har nog mer nu som vuxen med jobb, firma och allt annat som ska hinnas med när man är vuxen. Men tidsuppfattningen är säkerligen också en annan nu än när man var yngre också. Sen är det man gör till vardags till större delen självvalt också, vilket kanske gör att tiden går fortare. Jag har själv valt vad jag vill jobba med, jag har själv valt vad jag ska göra med min firma, jag väljer själv mina fritidsaktiviteter och så vidare. Det gör att man kanske också trivs bättre med tillvaron och tiden går fortare då man gör sådant man tycker är roligt i större utsträckning.
Sen är det inte alltid mina veckor är särskilt intensiva, utan många kan vara relativt lugna också med mycket ledighet och så vidare. Det är inte som denna vecka, då jag hinner med två inspelningsdagar liksom övertid på jobbet utöver mina ordinarie arbetspass. Men att man har mer som ska hinnas med än för 30 år sedan, det är en sak som är säker – och det gör naturligtvis att tiden tickar iväg i en snabbare takt.

Tillvaron som vuxen är trots allt intensiv och jag har idag avverkat filminspelning nummer två denna vecka. Imorgon går jag på mitt morgonpass på jobbet och kommer jobba mer eller mindre fram över helgen. Nästa vecka kommer se ungefär likadan ut, även om jag i snitt håller mig till fem dagars arbetsvecka – och nästa vecka kommer jag ”bara” att ha en filminspelning som det ser ut just nu. Sen tillkommer förstås allt annat förutom jobb och filminspelningar – som att man ska sköta firmans bokföring, ta hand om hemmet med tvätt, städning, matlagning, handling och så vidare. Så gör jag enstaka provfilmningar här och där, som också tar sin tid att fixa med. Det är med andra ord ytterst sällan jag får långtråkigt, även om jag inte har några saker inbokade för tillfället. När inget är inbokat, då fixar jag med min redovisning, blogg och en hel del annat som behöver göras. Jag skriver ibland långa minneslistor över vad jag ska komma ihåg somliga dagar, för att inte missa saker jag behöver göra. Min filofax är med andra ord fullklottrad med minnesanteckningar över saker jag ska komma ihåg.
Det är med andra ord fantastiskt att ha ett jobb som tillåter att jag gör så mycket utanför arbetstid. Jag har förstås anmält min firma som bisyssla till arbetsgivaren, vars enda inställning till det hela var att man skämtsamt sa åt mig att säga till när jag syns lite extra i rutan så att man får se. Sen har jag arbetstider som tillåter att jag är väldigt aktiv utanför arbetstid, vilket inte är alla förunnat. Varje vecka har jag vissa vardagar lediga, vilket gör att jag har möjlighet att gå på mina filminspelningar – något som inte hade varit möjligt om jag jobbat kontorstider till exempel. Jag har ju provat att jobba kontorstider och kombinera det med min firma, men det var ogörligt trots allt – och jag sprang med våldsam kraft in i den där berömda väggen.

Nu har erbjudanden om diverse filminspelningar sakta börjat ticka in genom de olika kontaktvägar jag har – efter att det varit tämligen lugnt på den fronten tidigare under året. Jag har sedan flera år en hemsida, som jag uppdaterar med jämna mellanrum efter att olika klipp och filmer kommit ut. Ett tag har jag funderat på att lägga ner hemsidan eftersom det känts som att den mest kostat pengar – det är ytterst sällan jag får erbjudanden om uppdrag den vägen. Men nu har det faktiskt börjat ticka in erbjudanden även den vägen, såväl vad gäller filmuppdrag som förfrågningar kring olika publiceringar på bloggen. Något om är jättekul, att produktionsbolagen börjar hitta den kontaktvägen också. Så jag kommer behålla hemsidan, om inte annat är det bra att kunna uppvisa en portfolio för produktionsbolagen när de frågar vad man gjort tidigare i filmväg.
Jag har fått tacka nej till vissa filmuppdrag eftersom de krockat med varandra eller med jobbet, andra gånger har jag tricksat lite med schemat för att få till vardagen. Och jag trivs med vardagen som den är, även den ibland är lite hektisk och inte erbjuder exempelvis så mycket sömn som jag skulle behöva. Men det är vissa veckor jag kanske sover lite för lite, sedan kommer det lugnare veckor då jag kan ta igen den sömn jag har förlorat.