Brist på pengar är roten till allt ont

En sak jag inte kommer att sakna den dag jag är tillbaka på heltid igen, det är allt tampandes med A-kassan. Även om det gått hyfsat friktionsfritt under det gångna året, så har det fortfarande varit en del motgångar här och där. Det började lite smått redan när jag ansökte om A-kassa för snart ett år sedan. Då insinuerade man att jag själv orsakat min arbetslöshet och att jag kanske inte skulle vara berättigad till ersättning överhuvudtaget. Sedan gick hela processen trots allt rätt fort och jag fick slutligen min ersättning – vilket var en jäkla tur, för ekonomin hade överhuvudtaget inte fungerat annars. Jag har sedan dess gjort exakt vad som förväntas av mig; jag har sökt jobb, gjort tester för olika anställningar, gått på intervjuer och skickat in mina aktivitetsrapporter till Arbetsförmedlingen och A-kassan. Och allt har varit frid och fröjd fram tills nu. Jag har haft ett par olika timvikariat, men har inte kunnat kombinera dem och därför tvingats att välja bort ett par anställningar. Det har inte varit några problem för varken A-kassa eller Arbetsförmedling, men däremot har man nu börjat rådda i hur mycket jag faktiskt jobbat på varje ställe. Och okej, jag köper att man vill hålla viss koll – och jag har inget att dölja. Men det har inte varit helt enkelt att samla in alla dokument som A-kassan vill ha i form av arbetstidsjournaler och liknande för att kunna styrka hur jag har jobbat. Jag har mejlat, messat och suttit timmar i telefon för att få tag i rätt personer som kan ordna dessa papper – som sedan ska mejlas till mig, som i min tur mejlar dem till A-kassan. Nu har man gjort en miss från en tidigare arbetsgivare och helt enkelt missat två arbetspass i den journal man skickat mig, vilket givetvis A-kassan hakat upp sig på. Nu måste jag ta en vända till med den aktuella arbetsgivaren för att få tag i de rätta uppgifterna som sedan ska skickas till A-kassan.
Det tar evinnerligt mycket tid att på pappret vara arbetssökande och hålla koll på alla saker som krävs kring administrationen att komma tillbaka till arbetsmarknaden på heltid igen. Jag söker fortfarande minst sex jobb i månaden, vilket Arbetsförmedlingen kräver av mig. Jag rapporterar alla mina aktiviteter till rätt instans och går på de intervjuer jag kallas till. Så jag har att göra, i kombination med att jag trots allt har att göra med firma och det timvikariat jag just nu har på Sjöfartsverket. Men det ska verkligen bli skönt att komma tillbaka på heltid på arbetsmarknaden med tiden och slippa allt pappersarbete och administration som det innebär att vara arbetssökande.

Jag har i nuläget inget heltidsjobb på gång, men målsättningen är förstås att få det så snart som möjligt. Eller åtminstone få ett vikariat så när heltid som möjligt. Jag känner att jag hittat helt rätt med det deltidsjobb jag just nu har på Sjöfartsverket och hoppas förstås på att bli kvar här så länge det bara går. Men med tiden behöver jag ju en heltidstjänst, det funkar inte att gå på timmar hur länge som helst – det är alldeles för osäkert. Dessutom vill jag i förlängningen ha de ting som följer med en heltidstjänst, som semester och liknande. Sådant får man ju inte som timvikarie. En heltidstjänst är utlyst på min nuvarande arbetsplats och jag är en av flera som sökt den – sen återstår att se hur det går. Detta är nog en av de rekryteringsprocesser jag tycker är svårast att sia om hur det går i. Jag har ingen aning om vad jag har att konkurrera med och hur arbetsgivaren kommer att resonera i rekryteringen. Annars brukar man kunna ha en maggropskänsla av hur det kan tänkas gå, ifall man har en chans att komma på intervju och eventuellt gå vidare. Men nu känns det som att jag inte har någon aning överhuvudtaget.
Jag håller dock en bred koll på vad som kommer ut på arbetsmarknaden och vad jag kan ha en chans att få om jag skulle söka. Än så länge är jag så illa tvungen att göra så, eftersom jag stämplar upp till heltid och dessutom inte har råd att bli av med A-kassan just nu. Sen vet man ju aldrig, rätt vad det är dyker det upp ett som jag verkligen vill ha och kan tänka mig att byta bort Sjöfartsverket – hur bra jag än trivs här. Men jag ska försöka dra ut på det hela och hålla mig kvar på Sjöfartsverket så länge det bara går, jag trivs alldeles för bra för att vilja söka mig härifrån på allvar.

Förr eller senare kommer förstås A-kassedagarna att ta slut och då får man förstås fundera på hur man ska lösa det hela. Det ligger visserligen en bra bit fram i tiden och det kan hända att man då har en uppfattning om hur mycket man faktiskt får jobba på Sjöfartsverket i snitt. Kanske ligger man i snitt så pass nära heltid att det funkar att vara kvar – och klara sig på den lön man får. Det kanske blir lite knapert, men det kan gå om man ändå får jobba slängarna runt 75 %. Så man får ta det lite som det kommer när det gäller jobbet, man kanske inte måste ha full kontroll hela tiden. Jag gillar visserligen att ha full koll på saker och ting, men ibland får man släppa lite på sitt kontrollbehov. Dock kommer jag inte att luta mig tillbaka och låta tiden gå och hoppas på att allt löser sig av sig självt, för det gör det ju aldrig. Det är som att tro att man vinner på lotto utan att man spelar, det händer liksom inte.
Så det är trots allt något av ett dilemma – jag trivs bra och vill väldigt gärna vara kvar på Sjöfartsverket, men vet inte om jag kommer ha råd att vara kvar den dag jag inte kan stämpla upp till heltid. Så helt beroende på hur mycket jag kommer att få jobba, kanske jag helt enkelt måste söka mig vidare. Ett annat alternativ är givetvis att se om jag kan hitta ett annat deltidsjobb som komplement, så får man ha två jobb att alternera emellan – det skulle givetvis funka. Frågan är bara om jag hittar något sådant, som dessutom passar med tider och liknande för att det ska gå att kombinera med min nuvarande tillvaro.

Att jag kunnat jobba så pass mycket på sistone har till stor del berott på att det varit en hel del sjukskrivningar, men så kommer det ju inte att förbli. Det är trots allt något övergående, som inte är permanent. Räknar jag de timmar som varit utöver alla de sjukskrivningar som varit, så är det inte många timmar jag jobbat – och de timmarna skulle jag inte klara mig på rent ekonomiskt. Så hittills har jag haft flax och kunnat jobba ganska mycket, men det är inte alls säkert att den turen håller i sig. Det låter makabert när man tycker det är tur att folk är sjukskrivna, men det är naturligtvis inte fullt så illa. Självklart vill jag ju att dessa personer för deras egen skull ska komma tillbaka i arbete igen så snart som möjligt. Men för mig som timvikarie, som försöker arbeta ihop till mitt levebröd är det någon form av tur att folk är borta av olika anledningar så att jag faktiskt får mina timmar.
Sedan får man ju inte gå på vikariat hur länge som helst, utan efter två år måste arbetsgivaren erbjuda en fast tjänst – även om arbetsgivarna ofta är fula och försöker kringgå detta på olika sätt. Så återstår att se hur hederliga man är från Sjöfartsverkets sida och om man faktiskt låter mig vara kvar som vikarie i två år för att sedan erbjuda mig en fast tjänst. Frågan är om ens cheferna vet ifall detta kommer att ske eller ej…