Din tankesmedja i etern
Ibland händer det att ett inlägg inte passar in under en av de kategorier som finns på bloggen – och då hamnar det under denna, kanske den mest underhållande av bloggens kategorier. Här samlas stort som smått, högt som lågt – och jag hoppas du hittar något som väcker din nyfikenhet!
Bland de finaste komplimanger jag fått genom åren, fick jag av en före detta kollega för flera år sedan. Vi hade jobbat tillsammans ett antal år och fått en bra kontakt även om vi inte umgicks utanför jobbet. Kollegans sambo var bilintresserad och köpte in skrotbilar som han sedan renoverade för att sälja vidare. Visserligen …
När jag var i tonåren, detta var någon gång i början på 90-talet, skulle jag och en kusin till mig sova en natt i min familjs sommarstuga långt ute i Söderhamns skärgård. Vi var egentligen där med min familj, men mina föräldrar behövde åka hem över natten, så vi blev lämnade ett knappt dygn i stugan. Vi var dock inte helt ensamma, utan min morfar höll koll på oss från sin stuga något hundratal meter bort.
Lite sent påkommet, har jag nu framåt sensommaren börjat plöja igenom en del av årets sommarprat. Och det är trots allt en väldigt underhållande lyssning, självklart lite beroende på vem det är om pratar. Vissa sommarprat har varit måttligt underhållande, medan andra har varit desto mer värda att lyssna på, helt utan några som helst frågetecken. Men några har verkligen stuckit ut ifrån mängden rejält. Som till exempel Livia Fränkels sommarprat om hur hon som tonåring överlevde Förintelsen. Vi har inte många överlevare från Förintelsen kvar i livet numera, så Livia är verkligen en viktig röst i dagens läge när högervindarna blåser fram över världen.
Tänker ibland på vilken tur det är att man utvecklas som person och inte resonerar på samma vis som när man var barn. Barn är kloka många gånger, men har också en naiv och orealistisk syn på verkligheten. Själv minns jag så väl åldern när man började intressera sig för tjejer och hur man resonerade kring hur man skulle få tjejer att bli intresserade av en. Ofta trodde man ju att det skulle vara lite som på film, att man skulle genomföra någon form av hjältedåd och rädda tjejen från en fara – så skulle hon direkt bli kär i en. Ett scenario var att det skulle börja brinna i skolan och jag ”förstås” skulle behöva rädda någon av de snygga tjejerna i klassen från lågorna och röken. Då skulle hon ju helt enkelt vara tvungen att bli kär i mig, eller hur?!
Ibland får jag bita mig i handen när det gäller vissa inköp, det är så lätt att springa iväg och köpa saker jag egentligen inte har råd med. Men jag har också insett att jag lagt mig till lite exklusiva vanor när det gäller vissa saker – medan andra dyra vanor nästan blivit ett måste. Ett exempel är att jag svettas väldigt mycket, det har jag alltid gjort – med allt vad det innebär vad gäller lukt, fuktiga kläder och och så vidare. Det gör att jag tvingas tvätt mina kläder – inte minst mina skjortor – tämligen ofta. Något som gör att de snabbt slits ut och måste ersättas med nya. Men så till själva poängen: det finns bara en deodorant som funkar för mig för att jag inte ska lukta svett – och den kostar 150 kronor styck. Varje förpackning räcker cirka 14 dagar, så jag lägger 300 kronor i månaden på deodoranter – klå det om ni kan! Till det kommer det skäggvax jag använder för att hålla koll på mitt mycket yviga skägg. Jag är tvungen att använda ganska stora mängder varje dag, så en förpackning förslår inte särskilt långt. Så varje månad lägger jag ungefär 500 kronor på skäggvax.
När världen utanför har bantats ner till en broschyr och till ett sammandrag på TV klockan sju. Och när lyckan fått en prägel av att vara allt för dyr – och statistiken slagit drömmarna i tu. Och när trenderna har sagt vem som är glad och sensuell och romantiken blir en tår på TV3. Och när skrattet måste kittlas av en loopen karusell och inget finns som inte går att se. Och när filmerna har sagt att den som krånglar måste dö och blir till barnprogram som lönar sig och slår.
Så har jag plöjt igenom samtliga säsonger av svenska versionen av Spökjakt på Discoveryplus och nu gått in på den amerikanska förlagan. Och jag vet inte riktigt vad jag ska tro i ärlighetens namn. När jag började titta, var jag skeptiker men gick ändå in i det hela med öppet sinne. Serien handlar om ett gäng personer som åker runt till hus i olika delar av Sverige och Europa, hus som är beryktade för att vara hemsökta på olika sätt. Så övernattar man i husen för att se om man upplever något övernaturligt. Jag var lite skeptisk när jag började titta, tänkte att inte sjutton skulle man väl kunna fånga något sådant på film?! Och många av avsnitten funderade jag faktiskt över varför man valt att sända överhuvudtaget – för ingenting hände ju. I bästa fall var det någon dörr som rörde lite på sig eller liknande, saker som skulle kunna förklaras ganska enkelt med ett vinddrag och liknande.
På senare tid har jag tänkt på mycket på hur bra vi har det i trygga Sverige och vad mycket vi tar förgivet i vår vardag. Det är med viss fasa man följer utvecklingen i omvärlden de senaste månaderna. Vi har kriget i Ukraina, demonstrationerna i Iran, en läckande gasledning i Östersjön – ja, alla som följer nyheterna någorlunda vet vad jag pratar om.
Jag har alltid mobiltelefon liggandes intill sängen för att inte riskera att försova mig. Jag har en vanlig väckarklocka också, men den använder jag knappt. Istället är det alarmet på mobiltelefonen som gäller. Jag tillhör dem som alltid har mobilen igång dygnet runt, mycket för att vi inte har någon fast telefon – skulle något hända vill man trots allt vara nåbar. Det var annat på den tiden man hade fast telefon, då hade jag ofta mobilen avstängd när jag var hemma. Men ju fler funktioner mobilerna har fått och ju mer man använder den till olika saker, har jag alltmer börjat ha den påslagen hemma. Och sedan jag sagt upp den fasta telefonen, då har jag också övergått till att ha telefonen igång dygnet runt.
På sistone har jag fastnat för Spökjägarna, som finns på streamingtjänsten Discovery. Serien handlar om ett gäng personer som åker runt till olika hu i Europa, hus som sägs vara hemsökta. Och det hela går ut på att fastställa om husen verkligen är hemsökta eller ej. Det de gör, är att de riggar en massa utrustning i de rum som sägs vara mest hemsökta – såsom kameror och ”energimätare” – för att sedan se om de kan fastställa att något finns i huset, som inte går att förklara.
För någon som inte tror på den här typen av fenomen kan nog serien framstå som lite larvig och töntig, men jag har verkligen fastnat för den! Jag kan inte låta bli att faktiskt tro att det finns saker vi inte kan förklara, att det finns saker vi inte helt kan uppfatta.
Det är inte mycket man lyckas fånga på bild i serien, det ska jag villigt erkänna. Mycket av det man fångar skulle kunna gå att förklara på ett eller annat sätt med korsdrag, dåligt byggda hus och så vidare. Men visst, man har fångat dörrar som rör sig på konstiga sätt, ljud som är svåra att förklara och så vidare. Den ”utrustning” man har med sig – som sägs mäta energier och liknande – vet jag inte om jag tror på särskilt mycket. Men andra saker som visas i serien har jag desto svårare att förklara.