Den som skriver uppriktiga memoarer blir en ganska ensam människa

Det är när jag går och lägger mig på kvällarna som idéerna och inspirationen kommer vällande. När jag ligger där i mörkret och ska sova, då kommer uppslag till blogginlägg efter blogginlägg upp – det har varit så pass att jag flera gånger varit på väg att stiga upp för att börja skriva på de idéer jag får. Andra gånger har jag tänkt att äh, det där kommer jag ihåg imorgon – men så väl är det ju inte. Dagen efter är idéerna som bortblåsta och det blir inga genialiska inlägg att skriva. Det slår liksom aldrig fel, jag ska inte ta förgivet att jag kommer ihåg de idéer som ploppar upp när det är dags att sova. Så nu har jag återupptagit min vana sedan tidigare, nämligen att ha penna och en liten anteckningsbok på nattduksbordet bredvid sängen. En anteckningsbok som plockas fram när idéerna kommer på kvällarna – och jag slipper tänka tanken att gå upp för att skriva. Dessutom slipper jag det förtretliga i att idéerna är som bortblåsta dagen efter, utan nu kommer jag faktiskt ihåg dem.
Jag brukar köra med samma system när det kommer till den bok jag håller på att skriva – för samma sak gäller där, att idéer ploppar upp när det är dags att sova. Det är liksom då inspirationen ofta kommer av någon ytterst märklig anledning – lagom tills man egentligen vill tänka på annat för att kunna somna i lugn och ro. Men det är väl samtidigt så att det är då man har tid att tänka på saker och ting och man faktiskt kommer fram till diverse klokskap som man vill dela med sig av – antingen via bloggen eller via sin bok.

Egentligen borde jag ha anteckningsboken med mig hela tiden då jag inte är hemma, för idéer och uppslag till saker att skriva om kan dyka upp utan förvarning lite när som helst. Å andra sidan har jag ju i princip alltid mobiltelefonen med mig när jag inte är hemma och kan göra anteckningar där för att komma ihåg det jag kommer på. För ibland vill man skriva om saker som sker på stan, om saker man kommer på när man sitter på bussen eller när man är på väg till tunnelbanan. Och allt sådant kommer man kanske ihåg när man kommer hem och väl sitter vid datorn för att producera ett blogginlägg eller några nya sidor till boken. Jag försöker – som jag varit inne på tidigare – att lägga ut minst ett inlägg per dag, samtidigt som jag vill låta kvalitet gå före kvantitet. Det har funkat nu medan jag gått hemma och inte haft ett jobb att gå till, men det kommer absolut att bli annorlunda den dag jag börjar jobba igen.
Inspirationen har börjat vända igen och sakta har jag börjat kunna producera det antal inlägg jag vill kunna göra. Under mina första månader som arbetslös, har inspirationen blomstrat och jag har kunnat producera inlägg dagligen – jag har till och med haft svårt att få antalet dagar att räcka till antalet inlägg. Ofta har jag haft inlägg fördaterade åtskilliga dagar framåt och flyttat om, redigerat och ändrat ordning på inlägg för att få ut allt jag velat skriva om. Sen avtog inspirationen under en tid och jag hade svårt att få ut så många inlägg som jag trots allt ville. Någonstans har jag satt upp ett mål att sätta ett personligt rekord i hur många dagar i rad jag kunnat publicera inlägg. Rekordet är visserligen sedan länge slaget, men nu jobbar jag på att kunna komma så långt som möjligt innan jag börjar jobba igen.

Som sagt, är inspirationen tillbaka och nu har jag återigen flera inlägg på gång samtidigt – liksom inlägg fördaterade flera dagar framöver. Och det behöver ofta vara så, eftersom jag – trots att jag är arbetssökande – inte riktigt har möjlighet och tid att skriva varje dag. Ibland jobbar jag extra, ibland är jag på filminspelning och ibland är jag bortrest eller har annat som gör att jag inte har möjlighet att sitta vid datorn i den utsträckning jag skulle behöva för att producera inlägg varje dag. Och det är en utmaning att få till inlägg varje dag, det måste erkännas. Det är många gånger jag fått flytta om ordningen på inläggen, redigera dem och på olika vis uppdatera det jag skrivit – mycket på grund av att jag fördaterat saker och skrivit om saker i förväg. Men samtidigt börjar jag lära mig att skriva mer generellt och kanske inte skriva så specifikt om saker som ännu inte har hänt. Då har jag inläggen klara och kan redigera dem enbart om tiden finns. Och det är ett ganska behändigt sätt att blogga, jag kan liksom få ut de inlägg jag vill få ut och kan vara lite mer generell när jag inte hinner skriva varje dag.
Jag märker i alla fall att jag inte skulle ”klara mig” utan alla de sidor där man kan länka sin blogg, jag kan inte helt förlita mig till sökmotorer och det lilla man syns på till exempel WordPress när inlägg publiceras. Varje gång jag publicerar ett inlägg, lägger jag upp länkar på olika sidor som har med ämnet att göra. Det kan vara LinkedIn, grupper på Facebook, Google och så vidare. På så vis får jag en spridning till tusentals personer när jag skrivit något, vilket gör att jag kan få upp besökssiffrorna ganska rejält somliga dagar. Jag försöker skriva ett litet utdrag för varje inlägg, för att locka fler besökare till varje inlägg. ibland lyckas jag riktigt bra, ibland lyckas jag mindre bra. Men somliga gånger stiger besökssiffrorna riktigt bra när jag lyckats göra ”bra” länkningar på rätt sidor.

De gånger länkningarna blir lyckade, har jag fullt upp med att hantera och besvara reaktioner och kommentarer som kommer på inlägget. De flesta av dessa kommer på de sidor där jag länkat inlägget, men en och annan kommer givetvis även här på bloggen. Så märker man hur antalet prenumeranter trots allt sakta stiger, även om ni inte är jättemånga än så länge. Och det är just när jag gjort en eller flera lyckade länkningar som detta märks extra väl. Men det är roligt att märka att så pass många ändå vill följa vad som händer i en arbetslös persons vardag, att det skapar ett sådant intresse i vad som sker när man går hemma hela dagarna och vilka tankar som då ploppar upp i huvudet. Ibland känns det inte som att sker så mycket, att det är svårt att fylla bloggen med vettiga inlägg under den tid som går – men uppenbart är att det väcker intresse.