Den som sover syndar inte

Just nu känns det som att jag ligger oerhört mycket efter vad gäller sömnen. Jag har varit barnvakt under helgen och sedan jobbat ett par dygn, vilket tydligen gjort sitt för att jag ska glida efter med sömnkontot. I mitt stilla sinne undrar jag hur lämplig förare jag kommer att vara när det är dags att köra hem från Södertälje ikväll – jag har ingen som helst lust att somna bakom ratten. Det får bli att vrida ner AC:n så det blir svalt i bilen och sedan har radion på maxvolym så att jag håller mig vaken. Jag har sovit tungt mellan arbetspassen, men det har uppenbarligen blivit alldeles för få timmar. Jag fick några timmars sömn under förmiddagen idag, men vaknade naturligtvis till flera gånger i tron att jag hade försovit mig. Lite ironiskt på något vis, när jag behövde sömnen men istället vaknade och var klarvaken flera gånger. Turligt nog somnade jag i alla fall snabbt om för att kunna fortsätta sova fram till strax innan en ettiden för att hinna i tid till kvällspasset.
Men lite så här är det ju att jobba skift, vissa dygn ligger man på minus när det kommer till sömnen, andra dagar ligger man på plus. Nu väntar några dagar ledigt och jag kommer tämligen snart att ligga på plus igen. Trots allt tycker jag att jag oftare känner mig utvilad som skiftarbetare än när jag haft kontorstider. Då var jag konstant trött och mådde verkligen jättedåligt över min arbetssituation. Nu trivs jag med både arbetssysslor och tider och har inget som helst att klaga på – även om jag är trött vissa dagar.

Jag har gått lite åt andra hållet när det gäller det där med sömn genom åren. När jag var i tonåren, hade jag väldigt lågt sömnbehov och var generellt vaken väldigt tidigt på morgnarna. Men med åren har jag blivit alltmer beroende av min skönhetssömn och kan numera utan vidare sova bortåt 12 timmar vissa nätter, inte minst om jag av någon anledning sovit lite under ett par dygn. Numera måste jag verkligen ställa väckarklockan om jag har en tid att passa en ledig dag, jag kan inte förlita mig på att jag vaknar i skaplig tid – det går liksom inte. Så har jag en tid att passa på förmiddagen, då gäller det att ställa klockan så att jag vet att jag vaknar. Det är nämligen inte helt ovanligt att jag sover till både 11 och 12 på dagarna om jag har hamnat lite på minussidan på sömnkontot. I normala fall kanske jag inte sover längre än till tio, men imorgon finns det en viss risk att jag faktiskt gör det.
Jag tänker ibland att oftast går det åt andra hållet när det kommer till sömn. De flesta sover väldigt mycket i tonåren, men sedan sjunker sömnbehovet ju äldre man blir. Så är det alltså inte för mig. Dock märkte jag medan jag gick hemma utan jobb under förra året, att jag vaknade allt tidigare om morgnarna. Förmodligen blev jag alltmer utvilad eftersom jag faktiskt kom i säng i bra tid på kvällarna – och till sist behövde jag inte sova mer än sju till åtta timmar per natt. Men så fort jag började jobba igen i somras, har jag haft mina sömnmaraton igen med bortåt 12 timmars sömn i ett svep. Jag behöver uppenbarligen vissa sådana nätter med jämna mellanrum så länge jag jobbar heltid, inte minst så länge jag jobbar någon form av skift.

Jag har ju haft min beskärda del av sömnproblem genom åren och vet vad det innebär att inte få sova ordentligt överhuvudtaget. Numera sover jag dock som en stock 99 av 100 nätter, vilket är fantastiskt skönt. Det är ytterst sällan jag sover dåligt, men brukar däremot ofta känna av när det är fullmåne – för då sover jag alltid uruselt. Förr tillbaka var dålig sömn alltid förknippad med väldigt mycket ångest för min del, men nu har jag hittat vägar att gå om jag har svårt att sova. Jag har hittat knep för att till sist somna om natten, oftast går jag upp en stund och gör något annat ett tag – för att sedan somna som ett litet barn. Det är ett knep jag kört länge med när jag inte kan sova och som faktiskt funkar riktigt bra för min del; kan jag inte somna får jag upp och gör något jag tycker om en stund – då känns det inte särskilt ”traumatiskt” att jag förlorar några timmars sömn. Utan istället får jag något vettigt gjort under de timmar jag inte kan sova. Sedan kryper jag i säng igen efter ett tag . och allt som oftast somnar jag då tämligen omgående.
Nu har jag som sagt hittat knep för att få om nätterna, vilket är fantastiskt skönt. Och trots att jag jobbar skift och därmed vänder och vrider på dygnet, så har jag inte längre några som helst problem med att få sova – något som många annars brukar ha. Det passar helt enkelt inte alla att jobba skift, inte minst ur ett sömnperspektiv. Men mig passar det alldeles utomordentligt bra – ur flera olika perspektiv. Jag får den fritid jag vill ha och jag får numera sömnen att fungera, vilket som sagt inte tidigare varit fallet. Jag var ett tag inne på att jag kanske inte skulle kunna jobba skift igen på grund av mina sömnproblem, men numera fungerar sömnen hur bra som helst – något som känns som en skänk från ovan.

Men jag måste också ha vissa omständigheter uppfyllda för att faktiskt sova bra, något som sitter i sedan mina sömnproblem härjade som mest. Det ska vara mörkt och svalt och jag vill ha vissa saker inom räckhåll från sängen. Saker som vatten ifall jag blir törstig under natten, min snusdosa och min mobiltelefon bland annat. Har jag inte dessa saker inom räckhåll, då får jag direkt svårare att somna – och det slår liksom aldrig fel. Detsamma gäller om det är för varmt eller ljust i rummet, då börjar jag direkt vända och vrida på mig i sängen. Så jag har liksom byggt upp vissa rutiner som jag alltid genomför varje gång jag ska sova, oavsett var jag sover och oavsett när på dygnet jag går och lägger mig.