Den tyngsta bördan är en lätt pung

Äntligen har jag kunnat återuppta mitt månadssparande igen. Länge har jag stoppat undan några tusenlappar varje månad, men när jag blev av med jobbet i januari blev ekonomin för dålig för att kunna stoppa undan några pengar överhuvudtaget. Men nu har den sakta börjat komma på fötter igen efter att jag börjat jobba och det har blivit läge att stoppa undan pengar igen. Så jag har nu lagt in automatiska överföringar till mina sparkonton igen liksom återigen börjat pensionsspara. Och det känns verkligen som en frihetskänsla att kunna stoppa undan en liten slant varje månad och med tiden förhoppningsvis kunna ha en liten buffert på banken. Det är i nuläget inga stora summor jag stoppar undan, men många bäckar små gör att man slutligen kanske kan bygga upp en buffert. Trots allt är det en viss trygghet att kunna ha en sådan ekonomi art man kan stoppa undan lite.
Just nu är det en kombination av flera inkomster som gör att jag sakta börjar komma på fötter igen ekonomiskt. Numera har jag inte bara A-kassan utan även inkomsterna från mitt timvikariat liksom från firman. Och det är somliga månader en fröjd att kontrollera sitt konto och se att man faktiskt klarar sig månaden ut. Har man sedan en buffert, så går det ju att ta därifrån de månader det blir lite kärvare av olika anledningar.

I ärlighetens namn har det väl brukat vara lite si och så även tidigare när det kommer till det där med sparande. Jag har haft automatiska överföringar till mina sparkonton, men ofta varit tvungen att ta från sparpengarna i slutet av månaden. Så det är inte alltid sparkontot gått med plus när månaden tagit slut. Nu har jag bestämt att stoppa undan lite mindre kännbara summor och kanske på så vis slippa det där med att nalla från sparkapitalet i slutet av månaden. Från bankens sida brukar man rekommendera att man sparar cirka tio procent av sin månadsinkomst, vilket inte alltid är helt lätt. Framförallt om man går på A-kassa är det svårt att stoppa undan några summor överhuvudtaget. Men nu börjar det se bättre ut och jag kommer ha möjlighet att sätta undan litegrann varje månad.
Nu ska jag försöka bli bättre på att inte plocka av de pengar jag stoppat undan, utan faktiskt se dem som ”förbrukade” tills jag verkligen behöver dem. Så har jag gjort ännu längre tillbaka i tiden och då funkade det hyfsat, jag nallade ytterst sällan av pengarna och fick ihop ett skapligt sparkapital. Vad som sen hänt vet jag inte riktigt, men något har gjort att jag nallat allt mer av sparpengarna och sedan har det inte varit så värst mycket kvar av dem. Det är väl så, att ju sämre inkomst man har, ju viktigare blir det att försöka stoppa undan lite eftersom man har sämre marginaler. Har man en hyfsad inkomst – som jag ju haft de senaste åren – blir man inte riktigt lika beroende av sparkapital på något vis.

Det känns som att man har en del att ta igen nu när ekonomin sakta börjar bli bättre och man faktiskt kan börja unna sig ett och annat. Vi har fått skära ner ganska mycket på vår konsumtion under de månader som varit under våren, just eftersom jag inte haft någon vettig inkomst. Nu börjar det sakta ordna upp sig trots allt i och med att jag jobbar en del och kan stämpla för den tid jag inte jobbar. Så då blir ekonomin mycket bättre, det är tämligen enkel matematik. Så det är inte bara sparandet som kommer igång igen, utan väldigt mycket annat också. Kanske kan man gå ut och äta någon gång ibland, ta en drink, en fika och så vidare. Sådant som gått bort ganska mycket på senare tid eftersom pengar till det helt enkelt inte funnits.
Under de gångna månaderna har det varit lite ångestladdat att sätta sig och göra räkningarna och det har känts motigt att faktiskt få dem gjorda. Nu känns det genast bättre när man vet att inkomsterna är högre än utgifterna och man faktiskt kan unna sig ett och annat emellanåt – även sedan räkningarna är betalda. Nu kan jag det vilket känns oerhört skönt.

Man säger ofta att pengar inte gör dig lycklig, men jag tror att det ändå hjälper till litegrann att åtminstone slippa bekymra sig ifall pengarna räcker varje månad eller ej. Man kan självklart inte köpa sig saker som hälsa, vänner och familj – men pengar är en komponent av flera som gör att man mår bra. Sen tror jag inte att man nödvändigtvis blir lyckligare av att ha obegränsat med pengar, men åtminstone så att man klarar sig med viss marginal och kan stoppa undan en slant varje månad. Så pengar är definitivt inte allt, men det gör mycket till för att man ska må bra – det känns trots allt ganska självklart. Har du hälsa, familj och allt, då är det ju pengar som saknas liksom. Och även om du är sjuk, så gör det situationen lite, lite lättar om du vet att du klarar det ekonomiska – för sjukpenningen är inte mycket att hurra för, det vet alla som varit långtidssjukskrivna.
Så den slutliga slutsatsen blir att pengar faktiskt hjälper även om det inte är allt. Pengar underlättar i många situationer i livet och det ökar tryggheten om man har lite besparingar på banken. Så enkelt är det trots allt bara.