Det är aldrig försent att vara vad du kanske hade varit

Så har det blivit lite annan ordning här på bloggen, som inbitna följare kanske redan har märkt. Tidigare har jag publicerat dagboksinlägg på onsdagar och söndagar och däremellan publicerat lite annat innehåll efter behag. Men på sistone har det blivit lite annorlunda och jag har inte riktigt haft koll på dagarna när det kommer till att publicera vad. Å andra sidan spelar de kanske ingen större roll om ett dagboksinlägg publiceras på en söndag eller måndag känns det som – det är bara det upplägg jag tidigare haft. Nu blir det lite annorlunda åtminstone under en period och förmodligen går jag tillbaka till att blogga som tidigare, men med lite mer variation än tidigare. Man behöver inte stelbent lägga ut inlägg av en viss typ en viss dag bara för att man alltid gjort så tidigare om man säger så. Och det har egentligen inte varit ett medvetet val att lägga om bloggandet, utan det har liksom bara blivit så – sen är det som sagt förmodligen högst tillfälligt, snart är vi tillbaka i gamla banor igen.
Samtidigt är det ju charmen med att blogga, att det är jag som bloggare som bestämmer upplägget och inte behöver påverkas av någon annan eller några bestämmelser kring vad och när jag ska publicera. Det enda jag behöver hålla mig till är förstås lagar kring förtal, hets mot folkgrupp och liknande, men det är trots allt en självklarhet. Och märker jag att jag lockar till mig fler besökare genom att lägga om bloggandet, då gör jag givetvis det. Ibland kan det vara just att lägga om bloggandet genom att publicera nytt innehåll eller på nya tidpunkter som gör att man drar till sig fler besökare. Och ni som följt min blogg ett tag, vet ju att jag publicerar i princip dagligen och ungefär vilka tider som inläggen kommer.

Annars tickar mellandagarna på och lugnet har återigen lagt sig över Bagarmossen. Vi har haft två av syskonbarnen här i helgen, vilket alltid är fantastiskt roligt – men vi blir alltid lika utpumpade av att ha barnen här. Lördag kväll var det två ungar och en hund på besök, sedan åkte hunden hem på söndagsförmiddagen men barnen blev kvar ytterligare några timmar. Den stora besvikelsen hos barnen blev dock när vi åkte till Eriksdalsbadet för att bada – men det visade sig att äventyrsbadet var stängt för renovering. Det står visserligen på hemsidan, men vi hade inte en tanke på att kolla där innan vi åkte hemifrån – utan vi tog bara förgivet att det var öppet. Så då blev barnen förstås besvikna eftersom de var inställda på bad, men vi gick till lekparken hemma istället och köpte sedan thaimat till lunch – och det slutade med att barnen var rätt nöjda ändå verkade det som. När de sedan hämtades av sina föräldrar på eftermiddagen var vi totalt slutkörda och dråsade ner i soffan för att titta på junior-VM i ishockey – och förhoppningsvis hämta oss litegrann efter ett intensivt dygn med barn i huset. Jag som inte har några egna barn, undrar ibland hur folk orkar med både jobb, hem och barn på heltid. Inte minst om man dessutom har till exempel en hund att ta hand om – och kanske bor i villa med allt jobb som det innebär. Ibland tycker jag vi har svårt att hinna med allt när man är två som jobbar heltid, men varken har barn eller hund och ”bara” bor i en hyresrätt utan trädgård. Men det är förstås en fråga om prioriteringar, man kan inte ha det leverne som vi har om man har flera barn – utan då kretsar förstås tillvaron kring barnen och ingenting annat.
Idag har jag suttit med en del trist pappersarbete, som att göra räkningarna och få undan lite bokföring för firman. Nu är i alla fall allt sådant avverkat för december månad och jag kan koppla av en bit in i januari, då jag måste se till att få ordning på alla kvitton inför bokslutet för år 2025. Det är alltid lite småpyssel när man har egen firma och det kommer till bokföring och en massa annat som ska göras. Men så fort allt för 2025 är bokfört, ska jag meddela min redovisningsbyrå att man kan ta tag i bokslutet för det gångna året. Och det är skönt att slippa det tyngsta arbetet som bokslut, momsredovisning och deklaration – jag betalar gärna för att låta någon annan göra detta. Nu redovisar jag själv mina kvitton, men fakturor och allt annat tar redovisningsbyrån hand om – vilket faktiskt är väldigt skönt. Sen må det kosta några tusenlappar per år, men det är det faktiskt värt.

Varje månad har jag även som rutin att göra backup på min externa hårddisk, allt för att gardera mig emot eventuella datahaverier. Jag lagrar inga som helst dokument, bilder eller musik på datorn, utan allt ligger på en extern hårddisk. Som en extra säkerhet, har jag ytterligare en extern hårddisk där jag minst en gång i månaden lägger in en backup på min externa hårddisk. Har jag sedan med mig datorn när jag reser någonstans, då lägger jag aldrig datorn och hårddisken i samma väska – detta ifall jag skulle bli utsatt för stöld och bli av med datorn. Jag har gjort tabben en gång att lägga hårddisk och dator i samma väska – och blev då av med den karaktäristiska dataväskan med såväl dator som hårddisk. Datorn och själva hårddisken kunde jag ersätta, men inte de filer jag hade på hårddisken. Och det var bilder, musik och filmer som inte på något vis gick att ersätta. Så efter det är jag extremt försiktig med min dator och datortillbehör för att inte bli av med mina filer. Själva datorn går som sagt att ersätta, men inte det man har lagrat på den. Idag lagrar vi så otroligt många minnen och viktiga dokument på datorn, att det blir allt viktigare att hålla efter sin datautrustning för att inte bli av med några viktiga minnen. Kalla mig gärna nojig. men jag håller mig till mina dubbla hårddiskar – och hittills har jag faktiskt minst en gång varit evigt tacksam att jag faktiskt är så försiktig som jag trots allt är. Detta då min externa hårddisk havererade för något år sedan – men lämpligt nog strax efter att jag gjord en backup på den. Det är ungefär 400 GB data jag har lagrat på min externa hårddisk, så det säger ju en hel del om hur mycket viktigt jag har där.
Mitt enda bekymmer just nu, är att jag en USB-hubb som inte längre riktigt vill samarbeta utan istället bryter kommunikationen mellan datorn och olika USB-enheter dom jag har kopplade till datorn via hubben.
Det har gått så långt att jag börjat titta på en ny hubb, men vill man ha bra grejer så kostar det också därefter. Jag behöver minst sju USB-portar i hubben och då kan det kosta alltifrån några hundralappar för en skitgrej till kanske ett par tusen för en bättre hubb. Jag ska väl egentligen inte klaga, eftersom den hubb jag för tillfället har ändå hållit ganska så många år. Och saker och ting slits ut, så enkelt är det bara, det gäller även datortillbehör. Ibland kan det bara kännas lite tröstlöst när man köper nya prylar stup i kvarten. Det som stör mig är att jag emellanåt får kämpa ganska mycket för att göra backup på hårddisken och försöka om och om igen eftersom processen avbryts med jämna mellanrum – ofta med motiveringen att någon enhet inte är tillgänglig. Men kopplar jag externa hårddiskarna direkt till datorn, fungerar de fläckfritt, så det är bara att inse att det är hubben som börjar bli trött och inte vill samarbeta på det sätt som jag vill.

Så börjar vi i alla fall så sakteliga att närma oss nyår, vilket känns lite surrealistiskt på något vis. Om bara ett par dagar går vi in i år 2026, med allt vad ett årsskifte innebär. Det känns lite konstigt med tanke på att just 2026 känns som ett år då mycket händer. Det är 30 år sedan jag fick mitt körkort och lika många år sedan jag tog studenten från gymnasiet – bara för att ta några exempel. 1996 var med andra ord ett ganska stort år i mitt liv, då jag kom ut i vuxenvärlden som nykläckt student och med nytaget körkort. Och de följande åren efter det var också ganska händelserika, med flytt till London, samboförhållande och en lång rad andra saker. Det är 29 år sedan jag som knappt 20-åring flyttade till London, 28 år sedan jag träffade min första sambo och 27 år sedan jag flyttade till Stockholm – där jag sedan har blivit kvar och stortrivs som bara den. Många av dessa saker känns som de har hänt tämligen nyligen, men börjar man räkna så är det alltså tre decennier sedan vissa saker har hänt. Det känns så fantastiskt konstigt att det är så många år sedan, man börjar inse att man faktiskt börjar bli lite till åren. 2026 kommer jag fylla 49 år, men känner mig egentligen inte så hemskt mycket äldre än 35. Och jovisst, lite jobbigt är det att man blir äldre för varje år – det måste jag faktiskt erkänna. Men samtidigt mognar man och växer lite för varje år som går, min egen förhoppning är att man kanske ändå blir en lite bättre person allteftersom tiden går.
Själv ska jag tillbringa nyårshelgen detta årsskifte på jobbet, vilket trots allt känns helt okej när jag nu har smällt att min semester över nyårshelgen blev indragen. Från början skulle jag och sambon ha tillbringat årsskiftet på ett slott utanför Eskilstuna med afternoon tea, nyårssupé, champagne på tolvslaget och vickning framåt nattkvisten. Det fick avbokas och nu är det jobb som gäller istället. Jag kommer heller inte avge några nyårslöften i år, men det är många år sedan jag slutade med sådan trams. Visst, tanken är att jag ska återuppta min träning efter årsskiftet till exempel – men det har mer att göra att man höjer friskvårdsbidraget hos min arbetsgivare efter årsskiftet än någonting annat. Så det är egentligen inte ett nyårslöfte utan mer ett generellt löfte om att börja bli lite hälsosammare. Så det ska efter årsskiftet bli mer träning, mindre ohälsosam mat, mindre godis och alkohol och en storsatsningen på att gå ner i vikt. Vad är era satsningar och löften inför det nya året?