Det är bara den medelmåttige som alltid presterar sitt bästa

Mars månad 2025 är bara några dagar gammal, men trots allt har vi gått in i första månaden då man skulle kunna ana någon form av vår. Årets två tråkigaste och fattigaste månader är över och man kan nu så sakteliga se framåt och hoppas på mer ljus, värme och så småningom riktig vår. Det känns trots allt rätt skönt att så sakteliga gå emot ljusare tider, att det sakta trots allt går åt rätt håll – och man har redan börjat märka skillnad när det kommer till ljuset, det är ljust långt längre på eftermiddagarna än för bara några få veckor sedan. Och det är det numera ljust på morgnarna när jag kommer hem kryper i säng efter avslutat nattpass, går vi bara en månad tillbaka var det fortfarande mörkt vid sjutiden när det var dags att sova. Sedan kommer det givetvis ta ett bra tag till innan man märker av någon verklig vår, men fortfarande går det sakta åt rätt håll – och det är bara att glädja sig åt den kommande våren. Det känns konstigt på något vis att det redan börjar närma sig vår, att det redan börjar dra ihop sig för årets i särklass vackraste del. Jag har inget emot den mörka delen av året – men ska man säga något negativt om den, så är den alldeles för lång. Jag hade gärna sett det omvända med längre vår och sommar och en kortare vinter.
Mars månad är också första kalendermånaden som jag kan beteckna mig som fast anställd igen, vilket det ju är ett par år sedan jag kunnat göra. Det känns väldigt skönt att äntligen ha ett fast jobb att gå till, att äntligen känna tryggheten som det innebär att ha ett fast jobb. Nu behöver jag inte längre vara oroligt för hur jag uttrycker mig offentligt i exempelvis sociala medier. Inte för att jag varit rädd för att bli av med jobbet, men däremot varit orolig för vad A-kassan skulle fått för sig om man läst vissa formuleringar. Även om jag vetat att man godkänt mitt engagemang i mitt företag till exempel, så har jag inte alltid vågat vara offentlig med hur mycket jag engagerat mig där. Jag har visserligen hållit mig inom reglernas ramar, men jag har haft alldeles för mycket huvudbry med A-kassan för att vilja sätta några griller i huvudet på dem. Jag vet ju inte vilka som läser mina sociala medier, så det gäller hålla tungan rätt i mun. Nu kan jag offentligt lägga ut precis det jag vill utan att vara orolig för en massa strul med exempelvis A-kassan eller Arbetsförmedlingen.

Denna vecka har gjort vissa vändningar, så som det brukar vara inte minst med tanke på att jag fortsätter driva mitt företag vid sidan av min heltidsanställning. I söndags hade jag ingenting inplanerat för den kommande veckan utöver mina tre schemalagda arbetspass, men har sedan fått både ett möte och en filminspelning inplanerade under början av veckan – vilket gjort att jag nu haft saker inplanerade varje dag till och med torsdag. Återstår att se om jag får förbli ledig fredag till söndag som mitt schema säger eller om jag får något mer att göra dessa dagar. Någon kan bli sjuk på jobbet med kort varsel och jag kan med kort varsel få uppdrag på firman, så man vet aldrig riktigt hur en vecka blir. Men jag jobbar mer än gärna övertid vid behov, så det gör mig ingenting om det dyker upp ett och annat övertidspass. Det har varit en del höga utgifter på sistone, så det sitter inte fel med en och annan extrainkomst just nu.
Nu kan jag i alla fall i större utsträckning lite på att veckorna blir som planerat till skillnad från hur tillvaron var som timvikarie. Jag kan återgå till att stänga av telefonen när jag sover, jag behöver inte vara nåbar dygnet runt på samma sätt som tidigare – även om jag gärna tar övertid när behovet uppstår. Men nu har jag min heltidslön att förlita mig på, jag behöver inte vara nåbar för att vara säker på att skrapa ihop en skaplig lön från månad till månad. Sedan finns det förstås många andra fördelar med en fast anställning, som att det blir lättare att få lån, lättare att vara ledig exempelvis sommartid och så vidare. Sen har jag visserligen i år valt att inte ta ut någon sommarsemester, men det är mitt egna val eftersom jag ändå kommer ha mycket ledigt under sommaren. Så jag väljer att ta ledigt under andra delar av året i år istället.

Sen är det så konstigt att arbetsgivare gör så extremt olika bedömningar av potentiella anställda, att det som är underlag till uppsägning hos en arbetsgivare inte är det hos en annan. Hos Trafikverket – eller i alla fall vissa avdelningar hos Trafikverket – är det inte okej att vara aktiv i sociala medier eller äta vissa mediciner. Medan det hos Sjöfartsverket är helt okej, trots att jag även här är exempelvis säkerhetsklassad. Men trots att jag fortsatt bloggar, trots jag fortfarande äter mina antidepressiva mediciner, trots att jag parallellt med mitt timvikariat fortsatt att läsa ryska – så har jag nu fått en fast anställning utan att någon dividerat om de ting som gjorde att Trafikverket avslutade min provanställning för ett drygt år sedan. Jag slutar inte att förvånas över hur olika bedömningar olika chefer och arbetsgivare gör. Trots allt har jag varit fast anställd hos Trafikverket tidigare, utan att man då sagt något om mina mediciner eller internetvanor – och även då var jag säkerhetsklassad. Ja, ni ser – det är förmodligen vissa chefer som missförstått sitt uppdrag och får rännskita över totala skitgrejer. Jag har tagit mina mediciner under många år, liksom bloggat sedan tidigt 2000-tal – och aldrig har någon arbetsgivare sagt något om detta. Trots att man varit fullt medveten om det hela.
Hos Sjöfartsverket har jag fått mycket beröm för min arbetsinsats och fått omtalat att jag är väldigt omtyckt – både för min arbetsinsats och för att jag är den jag är. Vilket naturligtvis är jättekul att få höra och skönt att känna när man dessutom belönas med en fast anställning efter några månader som timvikarie. Det är sällan man får beröm som anställd, känns det som – utan oftast får man bara höra när det blivit fel. Så man får suga åt sig när man faktiskt får beröm och får höra att man gör något bra. Hos Trafikverket kändes det som att man letade fel istället för att försöka se det som var bra och kanske komma med eventuella utbildningsinsatser om man man ansåg att någon gjorde en sämre arbetsinsats.

Så det har hänt en hel del positivt under de gångna veckorna, även om vissa saker kostat och tärt på ekonomin. Den nya tvättmaskinen är nu en vecka gammal i vårt hem och vi har hittills varit supernöjda med hur den fungerar. Den är snabb, går tyst och tvätten blir exceptionellt ren. Man har märkt hur bortskämd man blir av att ha dessa maskiner hemma, hur bekvämt det trots allt är med egen tvätt- och diskmaskin och att slippa boka tvättid i tvättstugan varje gång man behöver tvätta. Det var många år jag inte hade egen tvättmaskin, men för 13-14 år sedan fick jag för mig att köpa en kombinerad tvättmaskin och torktumlare – och sedan dess är jag frälst helt enkelt. Och det blev även denna gång en sådan maskin, det är så skönt att kunna lägga in tvätt som sedan bara några timmar senare är ren, torr och redo att vikas. Ofta kör vi igång tvätt på kvällen, som sedan är klar på morgonen att bara plock ut och lägga in i lådor och garderober.
Så kom förstås min fasta anställning för några dagar sedan, som är väl värd att firas. Så nu börjar saker och ting återigen att falla på plats känns det som. Vi har bytt ut vår trasiga gamla tvättmaskin mot en ny, jag har ett fast jobb att gå till och snart är det vår – kan det bli bättre?