Det bästa vapnet mot stress är vår förmåga att välja en tanke framför en annan

Ungefär så här kan jag känna mig ibland, uppe i varv konstant – åtminstone somliga perioder. Jag skulle visserligen inte bete mig på det här viset på en eventuell TV-intervju, men jag skulle inte tacka nej till att få dubbelt så mycket gjort och ändå spara tid – och dessutom må bättre. Nu är detta självklart satir och humor i filmsnutten ovan, men det finns en viss igenkänningsfaktor i det hela på något vis. Både för att det verkligen finns folk som är här, men också för att jag själv känner igen mig. Även om programmet drar det hela till sin spets. Men det är mycket som ska hinnas med hela tiden – det är heltidsjobb, firma, filminspelningar, blogg och en lång rad andra saker. Ibland tänker jag att jag kanske skulle gå ner i tid, eftersom jag har så mycket utanför jobbet att hinna med. Men det blir å andra sidan mycket mindre pengar att röra sig med, så förmodligen är de inget alternativ. När jag jobbade kontorstider för ett antal år sedan var jag på väg att gå ner i tid, jag hade det till och med upp till diskussion med min chef. Då var min tanke att kanske jobba 80% eller liknande, för att hinna med allt annat jag vill hinna med. Men sen blev det aldrig så, jag började plugga istället, läste ett år och började sedan jobba skift igen. Och som skiftarbetare är det mycket lättare att utnyttja tiden och få den att räcka till.
Det är mycket på grund av firman och min vilja att vara med vid olika filminspelningar som gör att jag just vill jobba skift. Då kan jag effektivare utnyttja dygnets timmar och veckans dagar. Filminspelningar är nästan uteslutande på vadagar och det vill därför till att man är ledig ibland på vardagarna för att kunna vara med. Och är det något jag har, så är det lediga vardagar – givetvis på bekostnad av att jag jobbar vissa helger, men det gör mig inte så mycket. Det är i så fall storhelger som känns lite motiga att jobba, men det är priset man får betala helt enkelt. Man kan inte få allt, eller hur?!

Men för min del är det hittills bara positiv stress jag utsätter mig själv för. Jag är noga med återhämtning emellanåt, att faktiskt se till att sova ut när tillfälle ges och att blanda vardag med roliga saker. Det är viktigt att ha saker att se fram emot hela tiden, att varje dag se fram emot något roligt – det kan var alltifrån att ringa till nära och kära, se sitt favoritprogram på TV eller äta något extra gott till middag. Sedan ska man ha lite större saker att se fram emot, som resor och annat några gånger per år. För min del är det otroligt viktigt, det är något jag lärde mig för en massa år sedan när jag gick in i min depression och skulle försöka komma på fötter igen. En av de första sakerna pyskologen frågade om var om jag hade något att se fram emot varje dag. Jag minns hur jag tittade på henne och menade på att det har jag ju inte råd med – varpå hon frågade om allt jag såg fram emot kostar pengar. Då fick jag mig en tankeställare och insåg att det inte måste kosta pengar bara för att man ska se fram emot det.
Det är väldigt lite negativ stress för min del, för där finns återhämtning och roliga saker att se fram emot. Sedan är det stor skillnad att göra sådant man tycker om och brinner för och att göra sådant som bara känns trist och tråkigt. Då blir det negativ stress så det brakar om det. För min del har jag ett jobb jag stortrivs med och trivs med att flänga på diverse inspelningar runtom i Stockholm och Sverige. Och det gör mycket till för trivseln i vardagen, vilket i sin tur ökar ens välmående på alla sätt och vis. Ibland avundas jag verkligen dem som kan leva på sin hobby – som musiker eller idrottsmän. Tänk om man hade haft en sådan talang att man kunnat leva på den! Nej, jag tror faktiskt inte att man kan lära sig en sak bara så där – utan du måste ha en läggning för saker och ting också. Jag tror inte att man kan lära sig att bli superhändig eller jättemusikalisk om man inte har en läggning för det. Sedan kan man absolut lära sig en bit på vägen, men inte allt om man inte har en läggning för hantverk eller musik.

Sen är min tillvaro inte fullt så extrem som det kan låta som ibland – vissa veckor är jättelugna och jag kan verkligen återhämta mig så det brakar om det. Sedan har jag extremt intensiva veckor andra gånger, men det jämnar ut sig i långa loppet. Jag kan planera väldigt mycket i vissa perioder, men samtidigt också ha perioder då jag inte ha särskilt inplanerat av olika anledningar. Ibland tackar jag nej till saker för att jag känner att det blir för mycket, andra gånger erbjuds jag helt enkelt inte saker som inspelningar eller andra uppdrag och får en hel del tid över. Och jag kan njuta av båda delarna, jag kan njuta av lugnet samtidigt som jag kan njuta av en fulltecknad kalender. Är det en intensiv period, har jag oftast bara roliga saker inplanerade och jag kan njuta av det – medan jag kan njuta av att få sova ut, vila och göra annat när det är en lugnare period.
Sedan kan en inspelning vara alltifrån ett par timmar till flera arbetsdagar i rad. Så bara för att jag har en inspelning så behöver det inte betyda att jag har en full arbetsdag. Jag kan får sovmorgon och hinna en massa andra saker, för att på eftermiddagen eller kvällen ha en inspelning på en timme eller två. Och mitt jobb är inte alltid jättestressigt det heller, utan jag kan ha väldigt lugna arbetspass med jämna mellanrum – vilket kan göra att jag går till jobbet och känner mig väldigt avkopplad vissa pass.