Jag brer inte ens mitt bröd – jag anser att det är som matlagning

Under många år har jag levt ensam och inte haft några som helst problem med ensamheten. Som jag varit inne på tidigare, har jag inga problem att göra saker på egen hand. Får jag inte tag i någon att gå på bio, krogen eller restaurang med så gör jag det själv – och det är faktiskt helt okej, tro mig! Jag trivs fantastiskt bra i mitt eget sällskap och har inga problem att göra saker på egen hand – något jag lärde mig när jag levde ensam under många år. Och då kunde jag verkligen anstränga mig när det kommer till det där med matlagning. Jag grillade ensam, jag gjorde trerättersmiddagar, jag gjorde verkligen seriösa måltider även om jag var själv. För när skulle jag annars få chansen att till exempel grilla om jag inte gjorde det på egen hand? Det gick ju inte att vänta till de gånger man umgicks med vänner och familj även om det givetvis grillades även då. Så trots att jag var ensam, ansträngde jag mig i köket och lagade en hel del mat. Jag investerade i kokböcker och provade nya maträtter, jag prenumererade på mattidningar för att få inspiration på ny rätter. Så visst hade jag ett gediget matintresse, det kan jag inte neka till.
Men sedan jag blev sambo har just det där med mat blivit totalt annorlunda. Jag har fortfarande ett gediget matintresse och tycker alldeles för mycket om mat för mitt eget bästa. MEN – jag tycker det har blivit fantastiskt tråkigt att laga mat när jag är själv. Oftast när jag är ensam på kvällarna, blir det hämtmat från någon av våra kvarterskrogar. Visst händer det att jag lagar mat ibland, men det är inte jätteofta – det vore helt fel att påstå. Trots att jag fortfarande trivs bra i mitt eget sällskap och inte har något emot att göra saker på egen hand, så tycker jag det är fantastiskt tråkigt att laga mat när jag är ensam. Och det blir inte bättre med åren, utan för varje år som går tycker jag att det blir allt tråkigare. Däremot har jag inga som helst problem med att själv gå och sätta mig på någon restaurang för att äta – hur konstigt det än må låta.

Jag är i alla fall glad att jag träffat någon som delar mitt matintresse, som också tycker om mat och som gärna testar nya maträtter och kan stå timmar i köket för att fixa en god middag. Vi lagar mycket mat och det ät ytterst sällan det blir några halvfabrikat, utan i princip all mat lagas från grunden. Vissa gånger gör vi det enkelt för oss och köper vissa produkter klara, men det är undantag. Ska vi göra hemmagjord pizza köper vi till exempel ofta färdiga pizzakit med färdig deg och tomatsås – men oftast har det med att göra att det inte bara är enklare utan det är halvfabrikat som är riktigt bra. Annars brukar många halvfabrikat vara smaklösa, tråkiga och snålt tilltagna när det kommer till portionsstorlek. Men just pizzakiten är riktigt bra – om man köper rätt märke. Så ibland blir det delvis färdiglagad mat för att göra det enkelt för oss. Jag köper även ibland färdig blodpudding, men det är mycket för att det är så svårt att komma över blod att ha till om man ska göra det från grunden. Dessutom äter min sambo inte blodpudding, så det är bara dumt att göra stora satser eftersom det inte går att frysa in. Men just blodpudding brukar bli en billig middag, eftersom en bit räcker till två måltider för mig. Jag brukar göra rikligt med stekt lök och knaperstekt bacon till, så det blir alltid två måltider – vilket gör att jag har en matlåda dagen efter på blodpuddingen. Detta trots att det inte är särskilt stora bitar när man köper färdig blodpudding.
Jag har faktiskt hittat recept på blodpudding – och det är inte helt lätt att göra egen sådan. Dels ska man få tag i råvarorna, såsom gris- eller nötblod, något som ofta är en beställningsvara. Dels ska det vara en massa råvaror såsom äpple, öl och späck i, vilket gör det hela väldigt svårlagat. Sen tror jag absolut att det blir väsentligt mycket godare med hemlagad blodpudding än den färdigköpta, det tänker jag inte neka till alls. Sedan många år har jag slutat att köpa färdiga kroppkakor, utan gör alltid egna när det är dags för just sådan middag. Och det brukar bli succé när man bjuder på hemlagade kroppkakor, det kan jag säga. Det blir något helt annat än de färdigköpta – det är krångligt att göra dem, men blir fantastiskt gott med skirat smör, rårörda lingon och knaperstekt fläsk.

Sedan några år är jag tillbaka i olika matlagningsgrupper på ställen som Facebook. Jag har till en början gått med i grupperna för att jag vill ha tips om nya rätter, Men med tiden har jag ångrat att jag gått med i dem, för det är så otroligt mycket annat som passerar förbi – som jag inte alls vill eller behöver läsa. Och ibland undrar jag faktiskt var folks intelligens har tagit vägen när jag läser vissa inlägg. Bland väldigt mycket kommer inlägg om folk som hittat olika matvaror i kylen och undrar om de är ätbara. Och svaret är i princip alltid: lukta, smaka och testa!! Luktar och smakar en vara okej, då är den oftast okej att äta – punkt slut. Vissa saker är svåra att lukta och provsmaka som exempelvis ägg. Men lägg då ägget i ett glas med vatten! Ett färskt ägg sjunker till botten medan ett gammalt ägg flyter upp till ytan. Svårare än så är det faktiskt inte. Och jag kan bli riktigt trött på folk ibland, som tar sig tid att lägga ut ett inlägg på Facebook, men inte tar sig tiden provsmaka eller lukta på en råvara. Så har jag alltid gjort i alla år, jag vet att en råvara håller sig väsentligt mycket längre än vad bäst före-datumet säger – det är bara att lukta och smaka sig fram till om det går att äta.
Numera är jag så trött på många av dessa inlägg att jag börjat gå ur dessa grupper. Jag gick med för att inspireras, men möts av okunniga inlägg om matvarors hållbarhet. Sen köper jag att folk frågar efter recept och idéer på vad man kan göra med olika saker, det är ju vad dessa grupper är till för. Men skippa gärna att fråga om hur länge något håller och Fan och hans moster. Det är sådant som är otroligt lätt att ta reda på själv. Oftast går det snabbare att googla fram ett svar än att lägga upp en fråga i en Facebook-grupp – om du nu är osäker.

Men alla har inte mitt matintresse och det är bara att inse – även om jag inte kan förstå det. För många är mat bukfylla och ingenting annat, medan jag själv vill att det även ska smaka gott – gärna oavsett veckodag. Jag skulle aldrig få för mig att steka pannkakor eller göra korv och makaroner en lördagskväll. Till helgerna gör vi alltid lite extra god mat, något jag själv är benhård på. Pannkaka gör vi i princip aldrig, korv och makaroner händer – men då är vi riktigt lata. Är det fredag, lördag eller söndag blir det mer avancerad mat än så – så är det bara och det är inte förhandlingsbart. Jag kan liksom inte förstå personer som totalt saknar intresse för mat, jag får det inte att gå ihop överhuvudtaget. Att inte kunna njuta av god mat – ens på restaurang – är för mig en stor gåta. Och jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med någon som totalt saknar matintresse, vi skulle inte ha så mycket gemensamt helt enkelt. Jag kan köpa om man inte lagar så mycket mat själv, men om man inte ens kan gå ut och beställa in mat och kunna njuta av det – då har vi inget att säga varandra.
Sen skulle jag ibland önska att jag inte hade samma matintresse som jag har, det skulle vara ganska bra för mitt midjemått. Jag är för glad i mat för mitt eget bästa, så är det bara – och midjemåttet säger en hel del om det intresset. Men faktum kvarstår, jag skulle inte kunna dela mitt liv med någon som inte delar mitt matintresse. Mat är en alltför stor del av min tillvaro, så enkelt är det bara.