Kaotisk vecka

Jag undrar hur vi kommer beskriva året 2021 för kommande generationer? Vad kommer att utmärka detta kaotiska år när vi ser tillbaka på gångna år? Ett år då samhället mer eller mindre varit nedstängt på grund av en pågående pandemi, när man slutligen tar beslutet att lätta på restriktionerna muterar viruset och det finns återigen risk för nya restriktioner.
Sen ska vi inte tala om det politiska kaos präglat det gångna året. Statsministern har avsatts X antal gånger och politiken har omgärdats av avsatta ministrar, talmansrundor och fika med partiledarna. Så fick (äntligen) vår första kvinnliga statminister, som avgår efter bara några timmar – om återinstalleras bara några senare.

Jag måste nog erkänna att jag är ganska oroad över den nya mutationen av coronaviruset. Det har varit så skönt att restriktionerna faktiskt lyfts och man kunnat återgå till en hyfsad normal tillvaro igen. Man har redan hittat fall i Sverige och det är säkerligen bara en tidsfråga innan det börjar spridas som en löpeld, precis som tidigare mutationer har gjort. Jag börjar fundera på om vi inte får vänja oss vid ett nytt normalläge, där corona faktiskt är en del av vardagen. Vi börjar närma oss läget där pandemin härjat hyfsat fritt i ganska exakt två år – och det känns som att det kommer fortsätta ett bra tag till.
I nuläget vet man inte om existerande vacciner biter på den nya omikron. Visserligen sa man så om deltavarianten också, men det visade sig sedan att vaccinet även skyddade mot delta också. Jag hoppas innerligt att vi inte kommer tillbaka till ruta ett igen i och med omikron. På ett eller annat sätt hoppas jag att vi på något sätt tar oss ur denna tunga pandemi. Eller åtminstone nå någon form av “normalläge” där situationen är hanterbar. Restriktioner och stängda gränser tycks inte hindra viruset från att sprida sig över världen.

Sen vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när vi kommer till den sandlåda som riksdag och regering förvandlats till under den gångna veckan. Vi fick under en väldigt kort stund en kvinnlig statsminister, som efter bara några timmar valde att avgå efter att Miljöpartiet lämnat regeringssamarbetet. Så har hon idag ytterligare en gång röstats fram som statsminister med minsta möjliga marginal.
Det känns som att många av de mindre partierna idag fajtas med näbbar och klor för att locka väljare inför det kommande valet nästa år. Jag undrar om det ligger någon form av taktik bakom att Mp väljer att lämna regeringen istället för att regera med en budget som SD varit med att arbeta fram? Hoppas man på så vis locka till sig fler väljare inför kommande val? Mp ligger så nära riksdagsspärren att de förmodligen måste ta till både det ena och det andra knepet för att visa för väljarna var man står politiskt. Exakt samma taktik som låg bakom att V fällde regeringen när man var på väg att besluta om marknadshyror i somras. Och det är en effektiv taktik när vi har en så pass svag regering som det varit efter förra valet för snart fyra år sedan.

Ja, kort sagt har det varit lite kaotiskt under den gångna veckan. Politikkaoset kan man inte låta bli att le lite åt, medan omikron känns lite allvarligare. Jag tycker förstås att det är bra att fortsätter vara en socialdemokratisk regering, av flera onda ting är det absolut det minst onda. Så jag är nöjd att utfallet av det politiska kaoset ändå blev vad det blev till sist.

Relaterade artiklar

Aftonbladet 1 2 3 4 5 6
Dagens Nyheter 1 2 3 4 5 6
Svenska Dagbladet 1 2 3 4 5 6