Sommaren 2022 börjar lida mot sitt slut

Snart går vi in i september och jag börjar verkligen fråga mig vart sommaren 2022 tagit vägen? Det har gått så hiskeligt fort att jag nästan inte kan fatta det. Just nu känns det som att det relativt nyss var vår och man såg fram emot en lång, härlig sommar, nu börjar man ana sensommar – ja, nästan höst – i luften och om bara en vecka går vi in i den första höstmånaden. Sommarmånaderna har svischat förbi i en takt som är svår att föreställa sig på något vis, men så är det väl i princip varje år. Lever man på våra breddgrader, är sommaren generellt sett väldigt kort – det gå helt enkelt inte att komma ifrån.
Det känns som det var igår jag gick på semester och hade fyra långa, härliga semesterveckor framför mig. Men det är trots allt två månader sedan i skrivande stund – även om det inte känns så. Nu börjar det istället märkas att vi går mot höst; kvällarna blir mörkare, det blir kyligare och jag har till och med börjat ana lite höstfärger här och där (även om det är ganska blygsamt än så länge).

Sen ska jag inte neka till att jag tillhör dem som inte har så mycket emot den mörka delen av året. Jag kan till och med tycka om hösten litegrann. Inte minst i år ser jag faktiskt fram emot hösten litegrann, jag har mycket roligt som händer de kommande veckorna och det gör mig kanske i grunden inte så mycket att sommaren är över.
Jag ska faktiskt suga lite extra på den där sommarkaramellen och spendera några tidiga höstdagar i sommarstugan nu i början av september. De är inte ofta jag är där på höstkanten, men i år har jag en långledighet som möjliggör att jag kan vara där några dagar. Så jag väljer att passa på och spenderar några dagar i skärgården innan det för sent. Augusti har varit rätt hektisk och jag har inte haft tillfälle att åka någonting till stugan, så jag vill ta några dagar innan det verkligen blir höst på riktigt.
Till veckan är det upprop i in ryskakurs och sedan drar den utbildningen igång – vilket ska bli hur kul som helst. Jag ser verkligen fram emot att återuppta mina ryskakunskaper och kanske kunna läsa vidare på högre nivå för att skrapa ihop ett antal högskolepoäng i ryska. Poängteras ska väl att detta inte har något med att göra vad jag tycker om Ryssland som land – vad man till exempel ställer till med i Ukraina, eller att man har en begränsat yttrandefrihet i landet. Däremot älskar jag språk och tycker det är kul att kunna många språk, däribland vill jag gärna kunna just ryska. Jag är i dagsläget ganska ”normal” och gör mig förstådd på tre språk; svenska, engelska och tyska. Sen kan jag lite ryska och spanska, men inte så att jag kan hålla något vettigt samtal.

Någon gång under september är det dags att börja stega tillbaka till att jobba heltid igen, något jag faktiskt ser fram emot på det stora hela. Inte minst ekonomiskt saknar jag en heltidslön, det är trots allt ganska kämpigt att gå på sjukpenning. I dagsläget är jag sjukskriven på 75%, vilket inte ger särskilt mycket pengar. Jag misstänker väl att jag inte kommer att gå upp direkt på heltid, utan säkerligen börjar med att gå upp på halvtid för att kanske efter det återgå till heltidstjänstgöring.
Till veckan ska jag till läkaren och det är säkerligen då beslutet tas om hur jag ska återgå till en heltidstjänst igen. Mycket hänger naturligtvis på vad senaste magnetröntgen visar och det är just det resultatet jag ska få till veckan. Innerst inne tror jag inte att man har hittat några cellförändringar på röntgen. Det känns som att det är för tätt inpå den förra magnetröntgen, då man inte hittade någonting.
Men någonstans är det alltid en anspänning med dessa återkontroller, det går faktiskt inte att komma ifrån. Det finns trots allt en anledning att läkarna vill göra dessa kontroller, att det faktiskt finns en liten risk att något har hänt sedan den förra kontrollen.
Men jag utgår ändå ifrån att man inte hittar något och att jag kan återgå till att jobba heltid under september/oktober. Och det ska faktiskt bli skönt att kunna göra, jag ser fram emot det – inte minst ekonomiskt. Kanske kan jag återgå till att – som tidigare – kunna ta ett och annat extrapass här och där för att tjäna några kronor extra.

Så de kommande veckorna är trots allt ganska händelserika, vilket gör att det inte gör så mycket att vi vänder emot höst. Varje årstidsskiftning känns som något av en nystart, att man går in i en ny era på något sätt. Inte minst när hösten kommer känns det lite så på något sätt. Somrarna känns ofta lite hektiska, lite kravfyllda på något sätt medan man under hösten kan dra sig tillbaka och ta det lugnt på ett helt annat sätt. Något jag tycker är väldigt skönt.
I år innebär hösten flera avstamp på olika sätt, med studier, heltidsjobb (förhoppningsvis) och en massa annat som är inplanerat. Så nu är jag redo att ta mig an hösten när den väl kommer!