Ta det jobb du får och gnäll inte!

Fram till för ett par år sedan hade jag en god vän som jag lärde känna här i Stockholm. När vi känt varandra under några år, träffade hon en kille som hon flyttade ihop med. Killen ifråga var från västkusten från början och efter att ha varit ett par under några år flyttade de tillsammans till en liten ort på västkusten för att han skulle komma närmare sin familj. Min vän sökte frenetiskt jobb, men det var svårt på den lilla orten och hon hade inget körkort och därmed svårt att pendla till någon av de större orterna. Hennes sambo arbetade, men han hade ett jobb som innebar mycket resande och han var ofta bortrest under veckorna. Detta gjorde att min vän ofta var ensam hemma hela veckorna utan ett arbete att gå till. Och de hade svårt att få ekonomin att gå runt på en inkomst, det var inte ovanligt att min vän lånade pengar från olika håll för att de skulle få ekonomin att gå runt överhuvudtaget.
När vi pratade i telefon, beklagade hon sig ofta över sin situation. Att hon tyckte det var trist att bara gå ensam hemma hela dagarna, att det var påfrestande att ekonomin aldrig gick runt och så vidare. Något som jag absolut har full respekt för att det måste ha varit tufft, jag säger inget annat. Men när jag frågade vad hon sökte för jobb, var alltid svaret att hon bara kunde tänka sig att jobba inom förskolan, där hon hade en yrkesutbildning. Hon kunde helt enkelt inte tänka sig att jobba med något annat. Och hon var väldigt begränsad geografiskt eftersom hon inte hade något körkort och därmed svårt att pendla. Till en början försökte jag peppa henne att faktiskt tänka lite utanför boxen. Jag försökte fint att få henne att söka andra jobb än inom förskolan, allt för att komma ut på arbetsmarknaden igen. Även om hon så tog ett städjobb eller flippade hamburgare på McDonalds, så skulle de ju få en bättre ekonomi än när hon bara gick hemma. Och hon skulle få en merit att lägga till på sin CV och ytterligare en chef att kunna referera till när hon sökte nya jobb. Jag försökte peppa henne att kanske åtminstone ta ett körkort för EU-moped, som bara kostar några tusenlappar att ta. En summa som man kanske kan låna ihop i värsta fall. Och med en begagnad EU-moped skulle hon ändå bli rörligare och ha lättare att skaffa jobb. Men nej, det ville hon inte.
Till sist gav jag upp mitt peppande. Jag tröttnade på min väns klagande över sin situation när det inte kändes som att hon var villig att göra något åt den. Någonstans tyckte jag att hon förbrukat sin rätt att klaga när hon enbart kunde tänka sig att jobba på den enda förskolan som fanns på den lilla orten, men som inte behövde någon personal. Till sist sa jag rent ut att jag tyckte att hon förbrukat sin rätt att klaga, att jag hade svårt att känna något medlidande när man var så kräsen med vilket jobb man kunde tänka sig att ta.

Det här kan låta hemskt krasst, men jag kan tycka att om du är långtidsarbetslös, får du slutligen finna dig att kanske söka ett jobb som du egentligen inte är utbildad för, eller till och med överkvalificerad för. Du kanske får acceptera att ta ett jobb – åtminstone under en tid – för att i alla fall få en fungerande ekonomi. Och genom det nya jobbet får du en merit till att lägga till på ditt CV, du får ytterligare en chef du kan använda som referens när du söker nytt jobb. Och under tiden har du en bättre ekonomi än om du bara går hemma.
Har man till exempel inte körkort och därmed svårt att pendla, är det kanske något man helt enkelt får fixa, även om man får låna ihop till vad det kostar. Framförallt om man bor på en liten ort, där kollektivtrafiken inte är så mycket att hurra för. Om inte annat kanske man får ta körkort för EU-moped, som är väsentligt mycket billigare, och skaffa en begagnad moped så att man blir lite rörligare. När du sen väl är ute i arbete, kanske du får en sådan ekonomi att du har råd med vanligt körkort och kan köpa en begagnad bil.
Bor man i en storstad kanske det går att vara lite mer kräsen med vilka jobb man söker – men det går det inte att vara på samma vis på en mindre ort. Tro mig, jag vet! Jag är från Hudiksvall från början och där var det inte lätt med jobb när man kom ut i yrkeslivet. Själv delade jag ut tidningar på nätterna, jobbade deltid på Posten och hade liknande jobb under min första tid i yrkeslivet. Det var inga glamorösa jobb och inte särskilt bra betalt, men jag kunde i alla fall betala hyran och var inte beroende av att låna pengar av någon för att få ekonomin att gå runt.

Personligen har jag inte varit arbetslös mer än totalt några månader sedan jag tog studenten 1996. Mycket beroende på att jag tagit de jobb som stått till buds när jag sökt jobb. Självklart finns det jobb som jag inte skulle söka, förmodligen inte ens om jag varit arbetslös under lång tid. Jag skulle inte vilja jobba som telefonförsäljare eller inom kundtjänst till exempel. Däremot skulle jag utan vidare söka jobb som städare eller på McDonalds om alternativet var att gå hemma och bli utförsäkrad. Och det är så jag tänker att man måste resonera som arbetssökande. Du kanske är så illa tvungen att vara lite flexibel, och inte tänka att du bara ska söka drömjobbet med stort D eller inom den bransch där du är utbildad. Då kommer du förmodligen inte få något jobb. Ibland får man tänka att en anställning inte är definitiv, du behöver inte vara kvar på en arbetsplats livet ut. Ibland är ett enkelt jobb ett bra avstamp i karriären och du får möjlighet att söka dig vidare – antingen inom den bransch du fått jobb eller någon annanstans. Samtidigt som du förmodligen har en bättre ekonomi än om du går hemma och stämplar.
Ibland tänker jag att vi svenskar är lite bortskämda med det välfärdssystem vi har. Jag minns när A-kassan gjordes om för ett par år sedan och vissa arbetssökande skulle få en lägre ersättning. I TV-nyheterna intervjuade man en arbetssökande man som beklagade sig över att behöva söka jobb han var överkvalificerad för eller utanför den bransch han var utbildad inom eftersom det skulle bli svårt att överleva på den låga A-kassan. Själv tänker jag att det är så verkligheten ser ut. Ibland kanske man får finna sig i att söka jobb som är utanför det område man utbildat sig inom. Framförallt om man är långtidsarbetslös och bor på en mindre ort. Det är inte nödvändigtvis kul, men det är så verkligheten är. Helt krasst: sök de jobb som står till buds och sök dig isåfall sedan vidare. Så småningom kanske du får ett jobb som du faktiskt är utbildad till. Punkt slut.