Din tankesmedja i etern
Det är väldigt sällan jag egentligen är riktigt sjuk. Förkyld är jag kanske var tredje år i snitt – och magsjuka kan jag knappt minnas när jag hade senast. Räknar man influenserna och vinterkräksjukan som går varje år, så är det än mer sällan jag drabbas. Vinterkräksjukan har jag inte drabbats av på över 20 …
I morse var det så dags, det var dags för ett personligt besök hos en dietist. Jag har tidigare gått hos en dietist, men då i gruppsamtal och det tyckte jag aldrig gav någonting. För ett tag sedan var jag till läkaren och bad om hjälp med viktnedgång och hade väl hoppats på få hjälp …
Lite trist känns det att vissa av sommarkläderna faktiskt känns aningen tajtare än förra sommaren. Det är några få av plaggen som jag helt enkelt inte kommer i – och några som sitter lite sämre än jag minns att de gjorde förra sommaren. Jag har inte gått upp jättemycket i vikt, men dock några kilon …
Så är det nya året infirat och jag ska försöka författa år 2025:s första inlägg. Vi har haft ett väldigt lyckat nyårsfirande på Grand Hotell i Saltsjöbaden med femrättersmiddag, champagne, snittar – och massage. Vi avslutade vistelsen i förmiddags med traditionell hotellfrukost innan det var dags att checka ut och ta tag i vardagen igen. …
Det där med min återupptagna träning har ju tyvärr gått lite sisådär. Jag sa upp mitt gymkort vid årsskiftet eftersom jag tänkte att jag skulle utnyttja Trafikverkets tämligen generösa friskvårdsbidrag, men hann aldrig det innan jag blev uppsagd. Sedan har jag inte tyckt mig haft råd att skaffa ett nytt medan jag gått arbetslös. Nu …
Fem kilo. Så mycket har jag faktiskt gått ner på sistone, utan att ha gjort några alltför drastiska åtgärder i min tillvaro. Jag har bara tänkt lite extra på vad jag stoppar i mig och i vilka mängder – jag har knappt rört på mig eller tränat, utan bara tänkt lite extra på det där …
Tre gånger i veckan försöker jag ta mig iväg till gymmet, med en vilodag mellan varje pass. Oftast blir det måndag, onsdag och fredag som det bär iväg – och jag försöker verkligen hålla stenhårt på min tre träningspass i veckan. Även om jag en dag känner att jag har dålig dagsform, så försöker jag ta mig iväg för att prestera någonting på gymmet i alla fall. Det är lätt att känna sig nedslagen de dagar man av någon anledning inte lyckats prestera så mycket som man är van vid – åtminstone är det så för min del. Jag förväntar mig liksom på något vis att det ska gå bättre och bättre för varje träningspass, att formen och konditionen ska förbättras för varje gång. Men så är det givetvis inte alla gånger, det är många yttre faktorer som påverkar hur man presterar på gymmet. Hur man har ätit, sovit och vad man gjort innan man kommer till gymmet. Har jag gjort något annat fysiskt påfrestande, orkar jag helt enkelt inte lika mycket under träningspasset. Sen påverkas åtminstone jag själv av vädret, är det varmt och hög luftfuktighet blir det jobbigare att träna och prestera än om det är svalt och torrt.
Jag brukar i normala fall inte avge nyårslöften eftersom jag aldrig kan hålla dem. Men det gångna nyår bröt jag mot den vanan och avlade någon form av löfte – eller åtminstone en målsättning. Nämligen att gå ner i vikt – originellt, eller hur?! 😁 Men det behövs verkligen, jag har X antal kilo som ska bort och jag behöver lägga om en hel del vanor i tillvaron. Såväl vad det gäller mat som träning och en hel del annat.
Fast jag får nog – så här en dryg månad in på det nya året – erkänna att det gått så där. Det enda som gått ungefär som det brukar göra, är att jag inte hållit mitt löfte till mig själv. Jag har fortsatt slarva med träningen och äter inte alls så kalorisnålt som jag borde göra. Det enda jag faktiskt hållit nere på är mitt alkoholintag – och det har till största delen med att göra att jag blivit rådd att göra det under min strålbehandling.
Och fast jag faktiskt haft tiden att gå till gymmet nu när jag är hemma, så har det inte heller riktigt blivit. Visst har jag varit där ibland, men inte så ofta som jag faktiskt skulle behöva. Min målsättning är tre träningspass i veckan, men det är inte något jag hållit överhuvudtaget. I bästa fall har jag varit på gymmet två gånger per vecka.
Ibland kan jag verkligen avundas träningsfreaks som tycker om att hänga på gymmet och verkligen tycker det är roligt att göra det. Jag kan avundas alla dem som som känner att de ”unnar sig” något roligt och trevligt när de går till gymmet eller ger sig ut på löparrundan. Jag kan känna en avundsjuka inför dem som till och tar med sig träningen på semestern och nyttjar hotellets gym när de är lediga och bortresta.
Själv försöker jag ständigt hitta undanflykter till att gå till gymmet. Jag letar efter om jag inte har ont någonstans, om jag inte känner mig lite snuvig eller känner mig krasslig. Eller – givetvis – om jag verkligen har tiden att gå dit och inte har något ”viktigare” för mig. Detta trots att jag ju vet att jag behöver träna, att jag märker att jag mår bra av det och att jag verkligen behöver det för att hålla vikten i schack.
Men för mig träningen inget annat än ett ont måste, ungefär som att betala räkningarna, gå till jobbet eller ha hemorrojder. Jag tycker verkligen det är dödstråkigt att träna och har inget svårt att hitta ursäkter till att låta bli. Men eftersom jag vet att jag faktiskt behöver träna – av flera anledningar – kan jag avundas eller er som tycker att träning är något roligt. Det skulle göra tillvaron på gymmet så otroligt mycket enklare och mer lustfylld.
Jag har knappt tränat alls sedan i juni. Detta har blivit så av flera anledningar – alltifrån bortförklaringar till att jag faktiskt inte haft tiden att gå till gymmet. Mitt gymkort gick ut i juli och jag ville vänta tills jag påbörjat mitt nya jobb för att se vilka erbjudanden de hade i form av friskvårdsbidrag och liknande. Slutligen bestämde jag mig för att vara kvar på mitt ”gamla” gym och köpte ett årskort där. Det är ju ganska mycket pengar man pratar om för att gå på gym, där jag går snackar vi drygt 4000 kronor för ett helår – vilket ju är ganska mycket för en normalinkomsttagare. Om det sedan är som för mig, där träning är ett ont måste och inget jag gör med glädje så blir det extra motigt att lägga ut så mycket pengar på ett träningskort.
Men jag vet att jag behöver hålla igång kroppen och känner också att jag mår mycket bättre när jag tränar. Jag orkar mer, mitt humör blir bättre och jag svettas mindre. Det där med att svettas har alltid varit något av ett dilemma för mig, ag har alltid svettats exceptionellt mycket – det gjorde jag redan som barn. Det gör att jag ofta går ganska tunt klädd för att inte svettas, även på vintern. I nuläget äger jag inte ens en vinterjacka, eftersom jag svetta floder i en varm jacka. Jag är så varmblodad att jag kan gå relativt lätt klädd mitt i smällkalla vintern utan att bli vare sig kall eller sjuk.
Fast just svettningarna har jag märkt att jag kan hålla lite i schack genom att träna. Ju bättre form jag är i, ju mindre svettas jag. Jag är fortfarande varmblodad och går klädd som jag alltid gjort, men svettningarna har blivit bättre.