Din tankesmedja i etern
År 2025 är inte ens en vecka gammalt, men nu har vardagen efter helgerna verkligen kommit igång på fullaste allvar. Jag har återgått till att jobba som vanligt efter helgerna, då jag haft äran att få vara ledig ganska mycket. Telefonen har återigen börjat ringa och pipa i den utsträckning jag är van vid, även …
Det har snart gått 24 år sedan jag under mycket turbulenta förhållanden flyttade till Stockholm från lilla Hudiksvall uppe i Hälsingland. Att det blev just Stockholm var en mycket av en slump. Jag ville bort från Hudiksvall efter ett kraschat förhållande och svallvågorna som följde efter det, men var jag hamnade var av mindre betydelse. Sen råkade det vara Stockholm där jag – mot alla odds – fick både jobb och lägenhet.
I helgen gjorde jag en blixtvisit i min forna hemstad Hudiksvall. Det känns alltid lika nostalgiskt att vara tillbaka i den stad man växte upp i, en märklig känsla på något vis. Det är många minnen som väcks till liv när man är där eftersom jag trots allt vuxit upp i lilla Hudik. Sen var det under rätt kaotiska omständigheter jag flyttade därifrån för ganska exakt 23 år sedan och tyvärr förknippar jag sedan dess Hudik med väldigt många negativa känslor. Samtidigt är det den stad jag vuxit upp i och som också har en massa positiva saker förknippade med. Så det är oerhört kluvet att vara tillbaka, även om det går lättare och lättare för varje år som går. På senare år har man märkt en oerhörd positiv förändring i Hudik. När jag flyttade därifrån, var det hög arbetslöshet och många företag lade ner sina verksamheter. Utflyttningen var stor och man märkte av en enorm bitterhet bland många som av olika anledningar blev kvar. Lägenheter blev inte uthyrda, utan kunde stå tomma i åratal. Det kommunala bostadsbolaget lockade med hyresfria månader och gratis prenumerationer på morgontidningar för att få hyresgäster till de tomma lägenheterna. Med tiden började man riva fastigheter ur beståndet för att inte ha så många lägenheter stående tomma.
Inte minst sommartid när jag åker till mina hemtrakter i Hälsingland, brukar jag fråga mig om jag skulle trivas med flytta tillbaka dit igen. Det är så idylliskt på många sätt – och en tillvaro som är så långt ifrån den ibland hektiska tillvaron i Stockholm. Ibland kan jag sakna det lite makligare tempot och närheten till naturen som råder på de flesta mindre orter. Ibland funderar jag på fullaste allvar på att köpa ett hus ute på landet utanför någon lite mindre stad. Och jämför man huspriserna mellan Stockholm och de allra flesta mindre städerna är det ju som natt och dag. Det man betalar för en trea i centrala Stockholm kan man nästan få en herrgård för på många mindre orter. Och det är dessutom helt andra avstånd och mindre pendlande om man inte bor i en storstad. Jag har mer och mer börjat se tjusningen i att bo på landet kontra – som jag – i en närförort till Stockholm. Visserligen har jag nära till naturen där jag bor, med skogar och badsjö – men inte fullt lika idylliskt som att faktiskt bo på landet.
Det har gått ganska exakt 22 år sedan jag lämnade småstadslivet bakom mig och flyttade till Stockholm. I början trivdes jag väl inte helt bra i storstan och hade svårt att finna mig tillrätta med långa resvägar, ett myller av folk och hektisk rusningstrafik. Min första lägenhet i Stockholmsområdet låg i utkanten av Upplands Väsby och jag hade en resväg på närmare en timme för att ta mig till Stockholms central kollektivt. Till min dåvarande arbetsplats i Danderyd var restiden en timme och 15 minuter från dörr till dörr. Under veckorna hann jag bokstavligen inte så mycket annat än jobba, äta och sova. Det gick så långt att jag faktiskt tittade på boende i andra städer eftersom jag inte riktigt kände att jag trivdes.