Din tankesmedja i etern
Det är i dagarna ett år sedan samtyckeslagen infördes. Tyvärr så är det inte alla som tycks förstå vad just samtycke innebär. Om just du har svårt att greppa grejen med samtycke, skulle jag vilja be dig titta på denna korta film. För i slutändan är det inte mer komplicerat än att bjuda någon på en kopp te. Tro’t eller ej!!
De flesta av oss handlar nog alltfler av våra varor på nätet och får dem hemkörda på ett eller annat sätt. Antingen får vi hämta ut paketet på närmsta postombud – eller så får vi varorna levererade direkt till dörren.
I vårat lilla tvåpersonshushåll beställer vi ganska mycket på hemleverans. Vi storhandlar en till två gånger i månaden och får på så vis de tyngsta och otympligaste matvarorna levererade till dörren. Vi beställer hem receptbelagda mediciner, kläder och hemelektronik.
Som snusare har jag också insett att det går alldeles utmärkt att beställa snus via nätet – till ett avsevärt lägre pris än i butik.
Jag har varit nikotinist till och från och i någon utsträckning sedan nästan 30 år. Det började med lite smygrökande som 14-åring och sen har det blivit en ovana som det blivit allt svårare att sluta med.
2007 slutade jag röka på heltid och lyckades sedan hålla mig till feströkning fram tills jag fick cancer 2014. Samma dag som jag fått den tuffa diagnosen av läkarna bestämde jag mig för att aldrig, aldrig mer röka en cigarett.
Och det löftet har jag hållit sedan dess. Visserligen snusar jag, men det är nog också just det som gjort att jag faktiskt lyckats hålla mig ifrån cigaretterna. Men trots min sjukdomshistorik, kan jag fortfarande sakna en cigarett ibland. Efter en god middag eller tillsammans med den där kalla ölen på en uteservering en varm sommarkväll. Men lika fort kommer jag på vad jag faktiskt riskerar om jag börjar röka igen – och så längtar jag inte lika mycket efter en cigg igen.
Det är en märklig tillvaro den moderna människan har byggt upp omkring sig. Om du tänker efter vad du faktiskt lägger din tid på, kommer du förmodligen fram till att det är jobb liksom att få vardagen att fungera som tar den allra mesta energin.Jag själv har med åren börjat reflektera alltmer över vad jag …
För något år sedan lovade SL att rulltrapporna i Bagarmossens tunnelbanestation skulle bytas ut. Det hade då varit återkommande problem med rulltrapporna under en längre tid; rulltrappor som stått stilla under längre perioder och felanmälts ett stort antal gånger.
I våras påbörjades arbetet att byta ut såväl rulltrappor som hiss, som går från plattformen och upp till gatuplanet. Två av rulltrapporna är i skrivande stund utbytta och arbetet pågår med den tredje, sen kvarstår hissen att byta ut.
Det har blivit några hotellnätter genom åren, på senare tid har majoriteten av dem varit genom jobbet. Och jag blir smått imponerad vilken uppfinningsrikedom det finns när det kommer till att hålla kostnaderna nere, men ändå kunna ta ut maximalt pris av oss övernattningsgäster.
Framförallt är det städningen man försöker göra något åt – ofta med motiveringen att man tänker på miljön. Det har varit alltifrån till att man som hotellgäst själv får komma med önskemål om vad som ska städas till extremfallet, där man senast 23:00 på kvällen skulle sätta upp en skylt på rumsdörren om man ville ha rummet städat dagen efter.
Det är så lätt att vaggas in i det exotisk i att resa i jobbet det gånger man ska iväg. Att komma iväg till centralen eller flyget, hinna sitta en stund i loungen och slutligen komma iväg. För att så småningom installera sig på hotellrummet, som kommer vara ens hem det kommande dagarna. Så är det dagar fyllda av hotellfrukostar och restaurangmiddagar.
Så har fotokursen jag gått avslutats. Igår kom jag hem från en avslutningshelg på Sigtuna Folkhögskola. Under de gångna månaderna har det emellanåt varit lite halvsvårt att få tiden att räcka till för kursen. Att plugga på halvfart samtidigt som man jobbar lite drygt heltid är inte alltid helt enkelt tidsmässigt. Och jag har med jämna mellanrum tänkt tanken att försöka gå ner i arbetstid eller rentav hoppa av kursen.
Den gångna helgen vankades ett något udda lördagsnöje. Åtminstone för mig. Det var dags för audition för Folkoperans uppsättning av Tolvskillingoperan. För min del var det första gången jag stod på en teaterscen på 27 år – och jag var verkligen skitnervös.
Det går verkligen i perioder hur många roller och filminspelningar man kallas till. Ibland går det veckor och månader utan några erbjudanden, sen får jag plötsligt börja tacka nej till roller för att jag inte får det att gå ihop tidsmässigt.