Akta dig för programmerare som bär skruvmejsel!

Jag har en tendens att bli sittande väldigt, väldigt länge vid datorn. Det är rent livsfarligt att sätta sig där framåt kvällen, för då går en stor del av natten innan jag anser mig ha gjort det jag vill göra – och framförallt inser att det är dags att sova. Tiden liksom svischar iväg när jag sätter mig ner och börjar pyssla med vad jag nu vill pyssla med när jag sitter vid datorn. Det är mer än en gång jag blivit sittande till långt framåt småtimmarna när jag bara satt mig ner och ”ska göra några småsaker”. Alltid hittar jag något mer som behöver göras, som att skriva ett blogginlägg, surfa runt på Facebook – eller något annat jag precis lika gärna skulle kunna göra dagen efter. Kan jag inte sova på kvällen, då går jag ofta upp och sätter mig just vid datorn för att rensa tankarna – och det kan ta timmar innan jag känner mig redo att krypa i säng igen. Visserligen somnar jag alltid bra efter några timmar framför datorn på natten, men det har liksom en tendens att bli lite väl sent när jag hamnar där.
Detsamma gäller förstås om jag hamnar vid datorn på dagtid, tid svischar iväg och jag glömmer gärna både tid och rum. Det är många gånger jag suttit hela dagar framför datorn och i slutändan undrat vart tiden tagit vägen. Jag har ju ”bara” skrivit ett par blogginlägg och ingenting annat. Men tiden går alltför fort när jag sitter vid datorn och det är nästan så att jag får tvinga mig att resa mig för att göra annat – som att laga mat, koka kaffe och allt annat som behöver göras hemma.

Men datorn är nog en av mina käraste ägodelar – och kunde jag bara rädda ägodel vid en brand, då är det nog datorn som hänger med. Förutom mobilen förstås, för jag vet inte om jag skulle kunna välja mellan dessa två kära ägodelar i ärlighetens namn. Dessutom sparar man numera så mycket viktigt på datorn, att man skulle bli väldigt handikappad utan den. Själva apparaten går ju att ersätta, men värre blir det ju med allt man sparat på den. Det är bilder, musik, filmer och dokument som alla blir extremt svåra att ersätta. Jag köra med både livrem och hängslen när det kommer till mina lagrade filer och har två externa hårddiskar – på den ena sparar jag allt och den andra fungerar som backup. På själva datorn lagrar jag inget annat än programvaror, just utifall jag skulle bli av med den eller den skulle krascha eller hackas. Reser jag någonstans, har jag aldrig externa hårddisk och dator i samma väska – utifall jag skulle utsättas för någon form av stöld. Då ökar chanserna att jag åtminstone kan behålla de dokument och filer som jag sparat ner på hårddisken, medan datorn i sig trots allt går att ersätta som sagt.
Det kan låta väldigt materialistiskt och nästan lite illa att man kallar en dator för en av sina käraste ägodelar, men så ligger det faktiskt till för min del. Skulle det komma till en brand, finns det ju trots allt otroligt många ägodelar jag skulle vilja rädda från lågorna, men datorn tillhör en av de saker som först skulle räddas. Mycket på grund av allt som är lagrat på den. Sen hoppas jag förstås innerligt att inte drabbas av en brand, det är nog en av mina största mardrömmar att råka ut för. Inte så mycket för pengarnas skull, utan snarare för att så många saker inte går att ersätta och har ett helt annat värde än det ekonomiska. Saker som foton, arvegods och så vidare.

Sen är jag ingen större datafreak i bemärkelsen att jag är duktig på att programmera – jag kan med en dator så länge den fungerar, men så fort den börjar krångla så står jag helt handfallen. Jag är inte ens den som spelar dataspel, inte ens det allra minsta. Så vad jag gör jag då när jag sitter vid datorn timme ut och timme in? Jo, jag skriver, uträttar diverse olika ärenden – och så skriver jag ännu mer. Idag gör man ju så otroligt mycket via internet, så man sköter en stor del av sina vardagssysslor via dator eller telefon – så det är inte bara sociala medier som lockar när jag sätter mig vid datorn. Själv är jag kanske aningen gammalmodig, men jag föredrar oftast att göra saker via datorn kontra via telefonens mycket lilla skärm. Inte så att jag ser dåligt, utan jag tycker helt enkelt det är behändigare på något vis att betala räkningar, shoppa, skriva och boka saker via datorn. Jag kan i nödfall göra vissa saker via telefonen, men oftast föredrar jag datorn av någon underlig anledning.
Telefonen använder jag istället till att ringa, smsa och kanske möjligen skicka enstaka mejl – det vill säga kommunicera med andra människor. Sedan lyssnar jag givetvis mycket på musik via telefonen när jag är på resande fot, även om jag bara ska någonstans med tunnelbanan eller bussen. Jag går i princip ingenstans utan mobiltelefon och hörlurar, de är mina ständiga följeslagare när jag ska åka någonstans. Och det så till den milda grad att jag nästan känner mig naken utan mina hörlurar på tunnelbanan om jag inte har dem med. Det är som att man skulle bege sig någonstans utan telefon – det gör man ju knappt numera. Tänk förr tillbaka, när man bara var nåbar på telefon när man var hemma! Då var telefonsvararen ens bästa vän, men idag kan man – om man så vill – vara nåbar nästan hela tiden.

Jag minns så väl när det där med datorer och internet började komma för sisådär 25-30 år sedan. Första datorn jag hade var för klen för att klara av internet överhuvudtaget, det gick inte att koppla upp sig överhuvudtaget. Med tiden köpte jag en helt ny och – vid den tiden – modern dator som faktiskt klarade av att jag var ut på internet emellanåt. Då hade jag uppringt internet, vilket innebar att det gick via telefonjacket. Något som gjorde att det inte gick att använda telefonen samtidigt som man var ute på internet – en situation man inte skulle acceptera idag. Numera vill man ju både kunna ringa och surfa samtidigt och skulle tycka att det kändes fantastiskt omodernt om det ena uteslöt det andra.
Men det tog lång tid innan de allra flesta företag och myndigheter med någorlunda självaktning skaffade en egen hemsida. Idag tycker man ju bara det är konstigt med företag som inte har en hemsida, men tro mig – så var det för 25 år sedan, trots att internet fanns. Som det är idag söker åtminstone jag själv information på nätet först innan jag eventuellt ringer ett företag för att ta reda på något – eller eventuellt boka eller köpa något. Och då vill det ju till att företaget ifråga faktiskt har en hemsida. Men – som sagt – de flesta företag med självaktning har idag en hemsida. Till med mitt lilla enmansföretag har en hemsida, som jag kan hänvisa till ibland när folk frågar om priser, portfolio och andra saker. Så ja, det är lätt att bli sittande framför datorn i timmar så som internet ser ut idag. Det är ju rena rama drogen om ni frågar mig.