Allt påverkar ekonomin och framförallt när det blir en höjning på hyran

Plikttroget sitter jag där kring den 25:e varje månad, när lönen kommit och betalar mina räkningar. Mycket går på autogiro, men vad gäller många andra fakturor, måste det läggas in manuellt i internetbanken med långa OCR-nummer och alla andra uppgifter som hör fakturorna till. Minns ni den tid då man fyllde i blanketter hemma, stoppade blanketter och inbetalningskort i ett kuvert, som sedan postades – och några dagar senare drogs pengarna från kontot?! Det var vanligt på 90-talet och en bra bit fram på 00-talet innan det där med internetbanker verkligen slog igenom på allvar. Jag drog på det in i det längsta, tyckte det kändes osäkert att använda internet för att betala räkningarna, men till slut föll jag till föga och började betala mina räkningar den vägen jag med. Numera kan jag inte tänka mig något annat sätt betala räkningarna på, det är på tok för behändigt.
Numera kommer i princip alla fakturor elektroniskt på ett eller annat sätt – antingen som E-faktura, i Kivra eller i mejlen. Något som är lite tudelat om man frågar mig. Å ena sidan är det lättare att missa en faktura eftersom man måste hålla koll på fyra till fem olika ställen dit fakturor kan skickas. Samtidigt är det förstås mer ekonomiskt och miljövänligt att skicka elektroniskt, dessutom går det snabbare än om fakturorna ska gå med PostNord.

Sen finns det andra saker som nästan kan reta gallfeber på mig när jag gör räkningarna. Det är alla ”påminnelser” som olika företag skickar ut – inte för att jag har missat en faktura, utan bara påminnelser om att ”nu är det dags att betala”. En mästare på den här typen av påminnelser är Klarna, som gärna skickar ut två till tre sådana påminnelser per faktura. Jag vet inte hur många gånger jag loggat in på banken för att kolla att en faktura faktiskt blivit betald eftersom dessa påminnelser kommer. Tilläggas ska att det är ytterst sällan jag missar att betala en faktura, även om det naturligtvis händer någon gång här och där. Men just när påminnelserna kommer om att det är dags att betala, då blir jag nojig och måste kolla att pengarna faktiskt dragits eller att räkningen åtminstone är registrerad för betalning.
Vanliga påminnelser är det dock ytterst sällan jag får, men någon gång här och där kommer enstaka påminnelser för att man missat en faktura. Ibland har den kommit bort i postgången och man har därför inte kunnat betala den – andra gånger har jag helt enkelt missat att betala en räkning. Och på något vis känner jag mig alltid lite ”kriminell” när det kommer en betalningspåminnelse. Jag känner mig verkligen som någon som misskött sig på något vis, trots att det oftast är frågan om en enkel miss. Och jag betalar alltid fakturan direkt när en påminnelse kommer, jag har faktiskt aldrig haft med ett inkassoföretag att göra. Det har helt enkelt aldrig gått så långt att en faktura gått till inkasso för min del.

Däremot minns jag väldigt väl en period då jag fortfarande bodde kvar i Upplands Väsby. då började det plötsligt dyka upp påminnelser på fakturor som jag överhuvudtaget aldrig fått. Och det var inte bara enstaka gånger det hände, utan flertalet gånger. Och det var samma avsändare varje gång, det var mitt elbolag och ett antal företag till som jag plötsligt började få påminnelser ifrån utan att ha fått originalfakturan. Jag kontaktade förstås avsändarna och undrade vad som blivit fel, eftersom jag inte fick originalfakturan från första början. Efter viss efterforskning visade det sig att fakturorna gått iväg, att de skulle delas ut av CityMail och att fakturorna nått dem men i slutändan inte delats ut. Jag var ett par gånger i kontakt med deras kundtjänst – och efter ett tag kom ett brev från CityMail, där en högt uppsatt chef personligen bad mig om ursäkt.
Grejen var nämligen att inte bara jag klagat, utan många fler i mitt område. på att post inte kommit fram som den skulle. Och efter att CityMail utrett det hela lite närmare, hade det visat sig att brevbäraren i mitt område sonika struntat i att dela ut vissa försändelser – däribland elräkningarna. Den aktuelle brevbäraren blev sedermera av med jobbet och ersattes av en annan brevbärare och därefter fungerade brevutbärningen mer eller mindre fläckfritt. Men det var lite svettigt ett tag innan detta faktiskt var utrett, man inser ju hur viktigt det är att posten faktiskt kommer fram som den ska – och vilka konsekvenser det kan få om den inte gör det.

Men just att betala räkningarna är väl annars inte direkt en favoritsysselsättning, även om det har blivit tusen gånger enklare än vad det var för 25-30 år sedan – åtminstone rent praktiskt. Jag har för vana att scanna in mina fakturor och lagra på datorn – och har fakturor och lönebesked sparade sedan mitten av 90-talet. Idag förstår jag inte hur jag lyckades få ekonomin att gå runt för 25 år sedan. På min första fasta tjänst, hade jag en månadsinkomst på 12.000 kronor – en summa som idag knappt täcker min hyra. Visserligen var omkostnaderna helt andra också, jag minns att jag betalade knappt ungefär 3.500 i månaden för min tvåa i Upplands Väsby när jag flyttade in där. Så visst var priserna lite annorlunda på den tiden också. Men inte ens då var 12.000 i månaden särskilt mycket pengar, det var knackigt vissa månader, det måste jag faktiskt erkänna.
Sen anpassar man ju munnen efter matsäcken, idag har jag drygt tre gånger så mycket i lön och kan fortfarande ha det svårt att få ekonomin att gå runt vissa månader. Å andra sidan bor jag större, har bland annat ådragit mig studieskulder plus att allt blir dyrare hela tiden. Så det är väl kanske inte så konstigt att lönen inte alltid räcker till det man vill.