Att drömma om sommaren och regn om hösten – så lite passar beröm för en dåre

Så är vi inne i juli månad och idag är det julis första dag. Det känns som alltid lite konstigt när man ska summera en hel månad, lite surrealistiskt att ännu en månad har gått och kan läggas till handlingarna. Det känns som ganska nyss jag skrev om att maj månad var över och vi skulle gå in första sommarmånaden för i år. Nu går vi från försommar till högsommar och det kan väl förväntas att bli allt varmare. Juni har inte direkt varit någon höjdarmånad rent vädermässigt, men julis första dag har varit helt klockren när det kommer till sol och värme. Nu återstår att se om juli tänker fortsätta i ungefär samma anda, eller om vi går tillbaka till junis svala, lite blåsiga väderlek igen om några dagar.
Tiden svischar dock förbi i en rasande fart, oavsett väder – och man står där som ett frågetecken när man inser hur snabbt allting går. Om ett par månader – vilket egentligen inte är särskilt lång tid – är sommaren obönhörligen över och vi går in i september månad. Nu ska vi visserligen inte tänka så pessimistiskt, men med tanke på ur fort tiden går så är vi snart där. Jag ska fortsatt jobba resten av sommaren och då har ju tiden en tendens att då gå väsentligt mycket fortare. Nu står jag mitt uppe i att försöka lösa mina jobbresor och det får bli tillfälliga lösningar vecka för vecka, fram tills det blir nya lokaler i höst. Hittills har vi har av andra anledningar behövt hyrbil, så då har det funkar i alla fall. Men att hyra bil varje gång jag ska till jobbet är ju liksom inte hållbart i längden. Nu har jag köpt mitt första månadskort på SL på nästan ett år, så ska väl se till att nyttja det kortet också. Så då kommer bli kombinationer av hyrbilar, taxi och pendeltåg när jag ska ta mig till och från jobbet framöver. Jag är säker på att det kommer att funka bra, det är bara det att det känns lite ovant just nu.

Det känns även rätt ovant att vara tillbaka i vardagen igen, även om vi faktiskt inte gjort särskilt mycket under själva semestern. Men jag har varit i princip ledig under nästan en månad och då är det ovant att komma tillbaka till jobbet igen. Jag har haft ett antal inspelningar under juni och även jobbat lite övertid, men på det stora hela har jag varit ledig – och då känns det konstigt att vara tillbaka på jobbet igen. Nu är vardagen på plats efter en längre ledighet och det var med blandade känslor jag ställde klockan igår kväll för att stiga upp 03:30 i morse för att åka till jobbet. Men väl på jobbet kändes det som att jag knappt varit därifrån, utan allt flöt på precis som vanligt. Och det är ju ungefär så det brukar vara, även om man varit borta en längre tid så känns det som att man aldrig varit borta när man väl är tillbaka. Nu har jag dessutom förmånen att jobba med något jag trivs otroligt bra med, så då gör det inte fullt lika mycket att komma tillbaka efter en ledighet – annat har det varit när jag haft jobb där jag inte trivts något vidare, då har det varit tämligen ångestladdat att komma tillbaka efter långledigheter.
Nu är det dock spännande att se fram emot flytten med jobbet i höst och att komma till helt nya lokaler där vi inte jobbat tidigare. Det ska bli spännande med något nytt och dessutom blir det enklare resor till jobbet för min del, vilket heller inte gör särskilt mycket. Jag kommer få lite andra arbetsuppgifter också, vilket i sig är väldigt spännande även det. Så jo, det känns trots allt helt okej att vara tillbaka i jobb igen – ur flera perspektiv. Nu är jag i tagen att planera för resten av sommaren och vad jag ska göra under kommande långledigheter. Jag har bokat hyrbilar – och vid något tillfälle kommer det att bli en tripp till Skara sommarland med ett utav syskonbarnen. Sedan blir det någon vända till stugan och i slutet av augusti även bröllop.

Filminspelningar har en tendens att dyka upp med väldigt kort varsel, ofta med bara något dygns varsel. Men minst lika fort kan man bokas om eller avbokas helt och hållet. Idag hade jag en filminspelning inplanerad och skulle skynda från mitt förmiddagspass till inspelningsplatsen för en kort inspelning. Men igår kom sms:et som säger att man skjuter upp inspelningen några dagar på grund av vissa omständigheter – vilka sa man aldrig. Jag har full förståelse för att saker kan dyka upp som gör att man måste flytta på inspelningen, så det är absolut inte där skon klämmer. Trots allt är det ganska sällan som jag råkar ut för att man flyttar på inspelningar i sista stund, så jag ska inte säga så värst mycket. Men det känns alltid lite surt när man planerat för en inspelning – eller något annat för den delen – och sedan blir den av någon anledning inte av. Jag har varit med om att bli avbokad för att man bokat in för många statister eller för att det visat sig att jag haft en framträdande roll tidigare i samma serie. Båda gångerna har jag bråkat mig till att få betalt i alla fall, vilket jag också fått. Men den här gången tänker jag inte bråka om arvodet, utan avvaktar och ser om jag får behålla rollen till ett senare inspelningstillfälle.
Man tjänar trots allt inte särskilt mycket i längden på att bråka om betalningen, utan i långa loppet riskerar man att kanske inte bli inringd nästa gång samma produktionsbolag behöver statister. Nu vet jag heller inte anledningen till att man behövt skjuta på inspelningen, så då förhåller jag mig tämligen neutral och säger ingenting. Än i alla fall. 😜 Nu var det inte jättemycket pengar det rörde sig om heller, men å andra sidan ska rätt vara rätt och jag kan egentligen tycka att jag ska ha betalt när jag blir avbokad med ett dygns varsel. Men nu verkar det trots allt som att jag kommer att få rollen, den blir bara lite senare – och då finns ingen anledning till att bråka.