Anspråkslöshet är viktigare för lyckan än rikedom och prakt

Ibland kan jag sakna tillvaron som timvikarie, den frihet man trots allt hade att kunna planera in annat än jobb vid behov. Det var lättare att planera in filminspelningar, nöjen och annat som inte hade med jobbet att göra. Samtidigt fanns det naturligtvis många nackdelar med att gå på timmar också, inte minst osäkerheten kring ifall man skrapade ihop tillräckligt med timmar varje månad för att komma upp någorlunda i närheten av en heltidslön. Nu hade jag turen att kunna göra det, jag låg nästan alltid kring en heltidslön trots att jag ”bara” gick på timmar. Sen var det aldrig någon större tvekan kring att tacka ja när jag blev erbjuden en fast heltidstjänst. Trots allt är det tryggare med en fast tjänst, även om det blir lite mer pusslande kring schema och att få arbetstiderna att synka med det man vill hinna med på fritiden. Jag har långt hellre en fast tjänst som innebär mer pusslande än att gå på timmar. Hade jag sedan kunnat ha friheten i en timanställning men vara fast anställd, hade det varit något helt annat. Men man kan inte få allt, så jag gillar läget och jobbar på på min fasta tjänst. 😊 Och man är väl bra nog bortskämd när man klagar på att man fått ett fast jobb – det är bara det att jag hunnit vänja mig vid fördelarna kring ett timvikariat.
Nu har jag haft en fast tjänst i nästan en månad och jag är förstås jättenöjd med situationen i grund och botten. Det är trots allt detta jag stretat efter och jobbat för under det år som gått sedan jag slutade på Trafikverket i januari förra året. Sen kan man sakna fördelarna i en situation, även om man är nöjd med det man har – och de är väl det jag försöker att ge lite uttryck för. Nu har jag istället ett fast schema att jobba efter, vilket givetvis har sina för- och nackdelar. Men generellt får man helt enkelt planera sin fritid efter det schema man har – och de gånger det krockar totalt får man begära ledigt. Jag har redan begärt ledigt några dagar där det krockar totalt och blir svårt att få tillvaron att gå ihop annars. Eftersom jag inte tar ut någon sommarsemester i år, har jag ju en del semesterdagar att ta ut vid andra tillfällen istället – vilket förstås har sina fördelar.

Snart är det månadsskifte och vi går in i april månad, vilket känns lite overkligt på något vis. Mars har verkligen svischat förbi i en rasande fart och att vi snart är inne i nästa vårmånad känns lite konstigt på något vis. När man var liten kändes en månad som en hel evighet, medan samma tid idag är som ett ögonblick. Tiden går verkligen fortare, ju äldre man blir – det går liksom inte att komma ifrån. Jag vet hur det kändes när jul och nyår var över för tre månader sedan, då kändes det som en evighet tills man skulle gå in våren med allt vad det innebär. Men nu är årets tre tråkigaste månader så gott som över och vi går in i vad som torde vara årets första riktiga vårmånad. Det kommer fortfarande komma bakslag i form av snö, men det kan man leva med – trots allt är det så den svenska våren fungerar. Det blir varmare och varmare dag för dag, men så slår det till och kommer snö några dagar här och där.
Som det varit de senaste dagarna, har balkongdörren stått öppen dagtid och man har fått in den härliga vårluften och fågelkvitter i lägenheten. Det är en härlig känsla att äntligen kunna öppna upp lägenheten igen, att det går att vara ute och förbli på gott humör till skillnad från när det är trist och grå vinter. Och det är så härligt att ljuset börjar komma tillbaka, att vi äntligen har lite ljus när man åker till jobbet på morgnarna och att det inte nödvändigtvis är mörkt när man åker hem på kvällen. Till det kommer naturligtvis värmen, att man till och med är lite svettig när man varit ute en stund – och inte kall och frusen som för bara några veckor sedan. Men nu börjar man bli sugen på allt sådant som hör våren och sommaren till, saker som uteserveringar, glass och picknicks. Även om det kanske inte är riktigt dags än, så är tiden snart inne för just sådana saker.

Denna vecka har hittills varit ganska lugn och det verkar som att den tänker fortsätta i den andan. Jag har anmält intresse för en rad filminspelningar under veckan, men inte fått något svar på mina ansökningar – så jag får anta att det helt enkelt inte blir något. Det har – som jag varit inne på tidigare – varit tämligen lugnt på filmfronten sedan årsskiftet och inte kommit särskilt många uppdrag. Nu börjar det visserligen ticka in ett och annat uppdrag, bland annat ska jag vara återkommande statist i en produktion under maj och juni – vilket förstås kommer bli jättekul. Men bortsett från det, har jag inte fått särskilt många uppdrag. Det är lite kluvet, då det dels är skönt med lugnet – men samtidigt har gjort mig beroende av inkomsterna som inspelningarna trots allt ger.
En inspelning har jag dock på söndag, men där är det inget arvode utan jag ställer upp helt gratis. Det är ytterst sällan jag ställer upp gratis, men någon gång här och där händer det – som i det här fallet, när det är ett skolprojekt. Ibland kan jag ställa upp gratis bara för att det är roligt och jag har ställt upp på skolprojekt med jämna mellanrum för lågt eller inget arvode alls. Ofta är det de sämst betalda produktionerna som är roligast att vara med på, mina roligaste minnen från olika produktioner är många gånger just från de sämre betalda produktionerna. Och just skolprojekt brukar ofta just vara uppbyggda så att det är flera yrkeskategorier som är med på projektet – samma skola kanske utbildar sminköser som ska vara med och sminka, kostymörer som får sköta kläder och så vidare. Vilket gör att produktionerna blir väldigt realistiska även om de är sämre betalda eller helt obetalda.

Nu jobbar jag idag för att sedan vara långledig, vilket kommer bli fantastiskt skönt. Det kan givetvis ploppa upp övertidspass eller uppdrag på firman, men i nuläget är jag ledig en dryg vecka från och med imorgon. Detta är minst sagt fördelen med att jobba skift, att man enligt schemat har en hel del långledigheter utlagda här och där. Sådan lyx har man inte om man jobbar kontorstider – det är på sin höjd helgdagar man är långledig, i övrigt är det lördag och söndag som erbjuds. Själv hade jag väldigt svårt att förlika mig med kontorstider när jag för några år sedan gjorde ett försök att jobba just sådana tider. Jag orkade helt enkelt inte med tiderna och sprang in i den där berömda väggen i en rasande fart. Sen återgick jag väldigt fort till att jobba skift igen och trivs väldigt bra med det – och kommer fortsätta med det så länge jag känner att jag orkar. Eller rättare sagt, förmodligen så länge jag är kvar i yrkeslivet – som det känns just nu i alla fall. Jag trivs oerhört bra med att ha de långledigheter som skiftgången trots allt erbjuder. Sen är det kanske inte alltid man jublar över att jobba helger, storhelger och nätter – men det är priset man får betala.
Trots allt så är det inget ont som inte har något gott med sig och jag tycker det är värt priset att jobba en och annan storhelg mot att istället få mina långledigheter, sovmorgon mitt i veckan och så vidare. I år jobbar jag påsken och nyår enligt schemat och det känner jag att jag kan leva med, det är liksom värt det priset. Jag känner att jag hinner så otroligt mycket mer när jag jobbar skift jämfört med när man jobbar kontorstider. Det är lättare att få till läkarbesök, tandläkarbesök, kontakt med myndigheter och allt annat man vill/behöver hinna med i vardagen.