Arbetslöshet är kapitalismens sätt att få dig att anlägga en trädgård

Formellt sett är jag ännu inte arbetslös, utan arbetsbefriad januari ut – först efter det kan jag titulera mig som arbetssökande i alla aspekter. Men jag har redan nu börjat titta på jobb, det känns som att det är lika bra att ligga i direkt för att komma tillbaka till arbetsmarknaden så fort som möjligt. Jag har bytt jobb ett stort antal gånger genom åren och tycker mig ha god koll på var jag ska vända mig för att hitta ett nytt jobb. Att skriva in sig hos Arbetsförmedlingen är en ren formalitet – jag tror aldrig jag hittat ett nytt genom den myndigheten genom åren. Sen måste man ju vara inskriven där för att få A-kassa, så det är däri formaliteten ligger. Men hos Arbetsförmedlingen hittar jag i princip bara jobb med två ytterligheter; antingen söker man professorer, generaldirektörer och andra tjänster som jag ändå inte har en chans att få – eller så är det kassapersonal, städare, servitörer och så vidare. Det vill säga jobb som jag inte vill ha – och heller inte tror att jag kommer att få. Jag tror nämligen inte att ICA, Coop eller Hemköp skulle anställa någon till kassan om man har högskoleutbildning i bagaget och yrkeserfarenhet från långt mer avancerade yrken än att sitta i kassan. Jag menar inte att nedvärdera personer som valt det yrket, men jag tror faktiskt inte att jag ens skulle bli aktuell i en sådan rekryteringsprocess med tanke på min bakgrund. Så jag får rikta in mig på lite andra jobb och helt enkelt välja bort de jobb som inkommer till Arbetsförmedlingen.
Min strategi brukar vara att besöka hemsidan för de företag jag kan tänka mig att jobba hos. De allra flesta företag med någon form av överlevnadsinstinkt har en flik på hemsidan, där de publicerar lediga tjänster. Det är så jag hittat de jobb jag haft på sistone och förmodligen det sätt jag kommer hitta min kommande anställning på. Jag har redan slängt iväg ett antal ansökningar och fler kommer det garanterat att bli. Nu kommer jag att ligga i rejält för att hitta ett nytt jobb och känner mig som sagt inte särskilt orolig för att så ska ske. Det har redan gått iväg en rad ansökningar och fler kommer det att bli med tiden. Jag har en rad med företag och myndigheter, där jag håller koll på lediga tjänster och kommer säkerligen att hitta fler där jag kan hålla ett getöga på vad som sker på arbetsmarknaden.

Jag kanske kan verka känslokall, som inte reagerar mer än jag gör på att plötsligt vara arbetssökande, men jag tar faktiskt inte så hårt på det hela. Med tanke på hur jag blev bemött på Trafikverket under min senaste vända där, så känns det faktiskt rätt skönt att ha kommit därifrån. Ekonomiskt kommer jag att klara mig bra, eftersom jag har en rad försäkringar som löser ut vid en ofrivillig arbetslöshet (alltså om jag blir uppsagd), så jag kommer inte drabbas särskilt hårt av att gå på A-kassa heller. Till det känner jag mig inte särskilt orolig över ifall jag får ett nytt jobb, utan tror att det kommer att komma nya möjligheter med tiden bara jag ligger i och söker nytt jobb. Det låter kanske kaxigt, men jag har inte haft några större problem att få jobb genom åren så den turen utgår jag ifrån att den håller i sig även framledes.
Jag har under de gångna dagarna tillbringat en hel del tid vid datorn för att söka jobb på olika håll och som sagt fått iväg en lång rad ansökningar redan. När sådan här händer, är jag glad att jag bor i Stockholm där det är lättare att få jobb än om jag bott på någon mindre ort. Även om huvudorsaken var en helt annan, så var det där med jobb en starkt bidragande faktor till att jag flyttade från Hudiksvall en gång i tiden. Hade jag inte flyttat när jag gjorde det, hade jag säkerligen gjort det förr eller senare ändå – mycket på grund av svårigheterna med jobb på mindre orter.

Än så länge känns det mest som att jag är ledig från jobbet och jag har inte drabbats av någon märkbar tristess. Men å andra sidan har jag ju också bara varit hemma några dagar, så jag har liksom inte fallit in någon lunk kring att vara hemma hela tiden. Känner jag mig själv rätt, så kommer jag dock klänga efter väggarna tämligen snart om jag inte hittar ett jobb att gå till. Jag har aldrig gått arbetslös särskilt långa perioder under min yrkeskarriär, utan det har varit enstaka veckor vid ett par olika tillfällen. Den tid jag totalt sett gått arbetslös är lätträknad och jag har inte hunnit bli särskilt rastlös under några av mina perioder som arbetssökande. Nu hoppas jag att även denna period blir ungefär lika kort och att jag inom överskådlig tid är tillbaka på arbetsmarknaden igen.
Senaste omgången jag var mellan två jobb, gick det bara några veckor innan jag fick ett nytt jobb. Även den gången kom det hela lite som en överraskning, fast omständigheterna var totalt annorlunda. Då var det fortfarande sensommar och jag minns att jag begav mig ut till sommarstugan några dagar. Jag tog mig datorn och en back öl och satt i det yttersta av skärgården och funderade på vad jag ville göra med tillvaron. Samtidigt som jag ihärdig började söka jobb förstås. Det var i den vevan jag började som statist, något jag tänkt på väldigt länge sedan innan, men inte riktigt kommit till skott med. Och statist har jag ju fortsatt att vara sedan dess, något jag fortfarande tycker är roligt och väldigt stimulerande.

Helt uttråkad hoppas jag dock inte att jag kommer att bli, åtminstone förhoppningsvis. Jag har ju min firma, där det börjat droppa in uppdrag sedan juluppehållet igen – vilket förstås känns väldigt spännande. Ofta är det ett väldigt hemlighetsmakeri kring filminspelningarna och jag får inte säga så mycket kring vad det är jag är med i förrän det hela faktiskt ska sändas. Så uppdrag och produktioner håller jag tyvärr lite för mig själv tills vidare. Men det är roligt att vara igång igen och redan den här veckan ska jag på kostymprov för en av produktionerna jag ska vara med i. Fördelen just nu är att jag ju kan ta de allra flesta uppdrag jag blir erbjuden. När man jobbar, händer det ju att firmauppdragen ibland krockar med arbetspassen på ordinarie arbetet och det blir ett visst pusslande för att få allt att gå ihop.
Sen tycks det vara så att jag redan ordnat ett extrajobb. Visserligen inte heltid, men det är bättre än ingenting. Om inte annat drygar det ut A-kassan en del att kunna jobba extra ibland. Och beroende på hur lång tid det tar innan jag får ett vanligt jobb igen, så verkar det som att jag kan få ett schema över sommaren – vilket ju vore perfekt i så fall. Så nej, uttråkad tror jag inte att jag kommer att bli – åtminstone inte till att börja med.

Relaterade artiklar

Kompasskurs: En kärlekshistoria