Jaha, så var det dags igen. En arvtagare till Rasmus Paludan har tagit över otyget vad gäller eldning med Koraner – och har denna gång strategiskt gjort utanför moskén på Södermalm i Stockholm. Ja, jag tycker faktiskt att det är rätt puckat och osmakligt att bränna heliga skrifter, oavsett om det rör sig om Koranen, Bibeln eller någon annan. Det där med bokbål ägnade sig nazisterna åt under andra världskriget, det är inget vi ska ägna oss åt i modern tid. Helt enkelt av respekt för våra medmänniskor.
Man kan hävda yttrandefrihet, absolut – vi har en mycket långtgående sådan i Sverige och man kan göra ganska mycket i yttrandefrihetens namn. Men sedan är frågan varför man gör vissa saker och om det helt enkelt är lämpligt. Här rör det sig till största delen om personer som gör allt för att få lite uppmärksamhet och inte bryr sig om konsekvenserna av sitt handlande. Vad är det annars man vill uppnå av något så onödigt som att bränna en bok? Vad är det man vill ha sagt? Mer än att man möjligen avskyr den religion som ligger bakom skriften man bränner.
Sen kan man absolut ha åsikter om reaktionerna hos somliga som tycker om att läsa Koranen. Jag tycker naturligtvis att det är totalt oacceptabelt att börja bränna bilar, attackera blåsljuspersonal och storma ambassader i protest mot en enda persons uppmärksamhetstörstande handlingar. Men de som bränner Koranen gör det naturligtvis för att provocera, så enkelt är det ju. Och man vet att man får reaktioner, inte bara i Sverige utan över hela världen. Det blir liksom storpolitik av koranbränningarna, med tanke på att det sinkar vår natoansökan och ambassader i andra delar av världen attackeras.
Oavsett vad man tycker om reaktionerna det väcker, förstår jag inte riktigt att man är så törstande efter uppmärksamhet att man vill orsaka dessa reaktioner. Vad vinner man på att bränna Koranen? Finns det inget annat sätt att visa vad man tycker om en religion?
Så har man ju i ett vidare perspektiv snyftandet kring att polisen inte alltid givit demonstrationstillstånd för koranbränningarna med hänvisning till den allmänna ordningen. Man anser sig helt enkelt inte kunna garantera säkerhet och ordning i samband med dessa “tillställningar” alla gånger. Vilket jag personligen tycker är helt korrekt. Inte för att det har med koranbränningar att göra, utan rent generellt. Kan polisen inte garantera säkerheten i samband med en demonstration, då ska demonstrationstillstånd inte beviljas – så står det till och med i svensk lag. Men då snyftas det inte minst från högerhåll att yttrandefriheten kränks. Jag hävdar att så inte är fallet. Oavsett vilken demonstration det gäller, måste polisen givetvis kunna garantera säkerhet och ordning.
Sen är det givetvis olyckligt om polisen inte har resurser till att garantera ordningen, men det är en helt annan diskussion. Jag kan hålla med om att det inte ska behöva vara så, att polisen ska neka demonstrationstillstånd för att man saknar resurser – men trots allt har man begränsade resurser, så enkelt är det bara. Och sen kan det trots allt finna ytterligheter som man inte kan gardera sig emot, så oavsett polisens resurser kan det bli aktuellt att avslå demonstrationer med hänvisning till den allmänna ordningen.