Den stora sporten börjar där den sedan länge har slutat upp att vara frisk

Jag har aldrig varit särskilt sportintresserad och har heller aldrig ägnat mig åt någon idrott – än mindre har jag följt någon idrott på TV eller liknande. Jag har helt enkel inte haft intresset utan tyckt att det där med idrott är tämligen tråkigt. Kanske har det delvis haft med att göra att jag kan väldigt lite om det där med sport, jag kan inte reglerna och har därmed svårt att hänga med i exempelvis en fotbollsmatch. Sen ska absolut tilläggas att jag tycker att just fotboll är extremt tråkigt, det händer liksom ingenting i en fotbollsmatch. Vi har vuxna människor som springer runt och sparkar på en boll och en match kan sluta helt mållöst – jag kan liksom inte se spänningen i det som sker på planen. Delvis har det säkerligen med att göra att ja inte kan reglerna, men till största delen är det nog brist på intresse för sport. Jag kan möjligen se Sveriges matcher i EM och VM – i synnerhet om det går bra för Sverige. Men jag följer inte Allsvenskan eller liknande, fullt så roligt är det inte med fotboll. Hur det än är, även om man är totalt ointresserad av sport, så tycker man förstås att det är roligt om det går bra för Sverige – det går helt enkelt inte att komma ifrån.
Men med åren har jag börjat få ett växande intresse för att åtminstone följa vissa sporter på TV – och då är det i första hand olika vintersporter vi talar om. Hockey brukar jag följa nästan maniskt, även om jag bara ser Sveriges matcher när det kommer till tillställningar som VM och OS. Jag följer inte SHL eller liknande, fullt så insatt är jag inte. Men den stora charmen med hockey är just att det kan vända så fort, att det är ett tempo som man exempelvis inte ser i fotboll. Sen ska vi inte tala om skidåkning, som jag börjat intressera mig för att följa och då både på längden och utförs. Det gäller både ”enbart” skidåkning liksom skidskytte – och jag kan sitta som klistrad vid TV:n när jag vet att Sverige ska delta.

Så plötsligt har jag ett visst idrottsintresse och kan faktiskt titta på vissa sporter på TV – även om jag inte är så pass intresserad att jag skulle börja utöva någon av dessa idrotter. Det har gått så långt att jag tittat på biljetter till årets hockey-VM, det hade faktiskt varit roligt att se någon match live. Dock är det ganska dyrt med dessa biljetter och jag har känt mig lite dumsnål som faktiskt avstått från att boka några biljetter. Även om jag är intresserad, så är jag inte fullt så intresserad att jag betalar runt 1.500 för en biljett till hockey-VM. Det skulle vara kul att se en match live, men inte till vilket pris som helst. Det hade varit roligt att se när Sverige ändå spelar på hemmaplan och turneringen äger rum på Globen, bara en liten bit ifrån Bagarmossen. Men som sagt – priserna var lite saftiga trots allt. Sedan misstänker jag att det är de priserna man får betala om man ska gå på ett större idrottsevenemang – det är ju oftast vad biljetterna kostar om man ska på en större konsert också.
Och just vad gäller hockey, har jag börjat snappa upp reglerna och faktiskt hänga med när kommentatorerna kränger sig med olika uttryck. Och då blir det plötsligt roligt att se en match, det måste jag ändå säga. Hade jag kunnat reglerna i fotboll, hade jag kanske funnit ett större intresse i att titta på den sporten också. Jag hänger med så långt att man ska träffa motståndarens mål med bollen, men mer än så kan jag inte vad gäller fotbollens regler, det är faktiskt sant. Så ni förstår att det är svårt att hänga med, inte sant?!

Man kan inte skylla ”allt” på skolan, men jag tänker ibland att man har en del att lära när det kommer till idrottsundervisningen i skolan. Det är någonstans lite av en allmänbildning att kunna reglerna i de större sporterna tänker jag – såsom fotboll, hockey, basket och liknande. Så kanske borde man ta efter Norge litegrann på den punkten. I Norge räknas idrott till ett av basämnena och man har både teoretisk och praktiskt undervisning om jag förstått det hela rätt. Kanske behöver inte idrott vara ett basämne, men jag tänker att man kan blanda in lite mer teori i undervisningen för att faktiskt lära ut regler, näringslära och annat som hänger ihop med idrottande. På så vis vågar jag drista mig till att tro att man väcker ett intresse för idrott hos många fler än vad man gör idag. Mitt enda minne från idrottsundervisningen i skolan är endast traumatiskt, jag minns med fasa hur jag gjorde allt i min makt för att undkomma idrottsundervisningen. Och den enda etta jag har i slutbetyget från gymnasiet är just i idrott. På min tid fick man räkna bort betyget i idrott om det drog ner medelbetyget, vilket jag också gjort i alla år när man behövt uppge sitt snittbetyg.
Sen har man naturligtvis ett eget ansvara också, inte minst som vuxen, att bygga upp intresse och kunskap kring olika saker. Jag har naturligtvis möjligheten att lära mig saker om sport och idrott i vuxen ålder, det är inga konstigheter egentligen. Men jag kvarstår vid att skolan spelar en viktig roll när det kommer till att lägga grunden för ett idrottsintresse hos barn och ungdomar. Kanske hade jag varit mer idrottsintresserad som vuxen om idrottsundervisningen sett annorlunda ut i den svenska skolan.