Det är vår tids största sanning – information är inte kunskap

Jag tillbringar många timmar varje dag framför datorn, jag har en daglig skärmtid som skulle få vilken förälder som helst att bli vansinnig. Och framförallt är det bloggen som tar tid, det är där jag lägger den allra mesta tiden och energin när jag sitter vid datorn. Men tillsammans med filmandet, har skrivandet och bloggandet blivit något av en hobby, något som jag tycker är fantastiskt rolig och har i åtanke mer eller mindre hela tiden. Men det är inte bara det där med att skriva som tar tid, det måste jag ändå erkänna. Jag lägger minst lika mycket tid på design, sortering av inlägg och marknadsföring av bloggen. När ett inlägg väl är skrivet, kommer den tråkiga delen av bloggandet – nämligen att sprida att det kommit ett nytt inlägg på bloggen. Jag har en lång rad konton på olika sidor – som Tumblr, Reddit, Twitter och Pinterest – där jag lägger upp länkar till nypublicerade inlägg. Till det kommer olika grupper på Facebook där jag också länkar till bloggen så fort jag skrivit något. Så det är mycket arbete kring själva bloggandet som man kanske inte tänker på om man inte bloggar. Så jag skulle med lätthet kunna jobba heltid med bloggen, bara jag haft de inkomsterna att det hade funkat på det viset.
Nu har jag inte den turen att bloggen inbringar några större inkomster. Räknar jag på vad jag tjänar på bloggen, så är det en verksamhet som går med brakförlust varje månad. Jag betalar dyra pengar för webbhotell, bilder till inläggen och så vidare varje månad – så jag skulle behöva mångdubbla mina inkomster för att överhuvudtaget gå med vinst. Men det är inte för pengarna jag bloggar, utan för att jag tycker det är roligt. Självklart är det alltid roligt om man tjänar lite pengar på en hobby – så som jag gör på exempelvis filmandet. Men det kommer förmodligen inte att ske, utan jag får finna mig att blogga mer eller mindre gratis och betala för min hobby. Utan min stenhårda marknadsföring hade jag förmodligen inte haft så pass många läsare som jag har, men jag hade kunnat haft lite fler – det hade trots allt varit roligt.

På senare tid har jag lagt mycket tid på bloggens utseende, jag har skapat nya kategorier och sorterat in inlägg i dessa, jag har fixat ny banner och lite annat för att putsa till bloggen litegrann. Nu känner jag mig nöjd för ögonblicket, även om jag vet med mig att det fortfarande kommer att komma fler ändringar med tiden. Självklart kommer fler kategorier att dyka upp, det kommer säkerligen en tid då jag vill ha en ny banner och så vidare. En blogg liksom en hemsida är ett evighetsarbete, det går inte att komma ifrån. Så jag får fortsätta att vara aktiv när det kommer till bloggen, inte bara när det gäller att skriva utan även att jobba med designen. Detta gör att jag ofta har med mig en dator när jag är på väg till olika ställen, att jag ofta sitter och jobbar med bloggen om jag har en stund över under en filminspelning, mellan arbetspass på jobbet eller vad det nu må vara. Folk brukar ha lite roligt åt mig för att jag lägger så mycket tid på min blogg, men jag tycker bloggandet är roligt – så folk får tycka vad de vill om att jag lägger denna tid något som just en blogg.
Ibland skriver jag något riktigt ”lyckat” eller gör några riktigt bra länkningar, som gör att jag får extra många besökare på vissa inlägg. Det är alltid lika roligt när det händer, när det blir spridning på det jag skriver och det väller in kommentarer i olika forum med reaktioner på det jag skrivit. Jag har efter nästan två decennier som bloggare börjat lära mig vad som går hem därute i stugorna när det kommer till ämnen på bloggen. Tyvärr händer det ibland lite för lite i vardagen för att kunna skriva just sådana inlägg som drar till sig besökare.

Ibland är det självklart svårt att få inspirationen att räcka till att få till inlägg varje dag, det tänker jag inte neka till. Framförallt händer det inte så mycket i vardagen att det kan fylla hela inlägg varje dag, utan ofta får man skriva om annat för att det ska bli några inlägg. Min målsättning är att lägga ut inlägg varje dag, men det är ett krav som bara kommer från mig själv och inte från någon annan. I princip kan jag skita i att skriva något, men då blir det ingen rolig blogg att följa och jag skulle tappa läsare direkt. Jag försöker själv att följa en del bloggar – och hamnar ibland på bloggar som uppdateras i bästa fall någon gång i halvåret (nej, jag överdriver inte). Och jag undrar då varför man överhuvudtaget har en blogg om man inte skriver oftare än så? Jag har till och med hittat bloggar som består av ett enda inlägg – inte mer än så. Varför ens anstränga sig att ha en bloggadress, webbhotell och så vidare om man inte är intresserad av att underhålla sidan/bloggen? Själv lägger jag mer tid än jag kanske behöver på min blogg, men det räcker egentligen att komma ut med några inlägg i veckan, att någorlunda underhålla designen och kategorisera inläggen för att få hyfsat med besökare.
Sedan har vi bloggare som ständigt byter blogg, som ständigt har ny bloggadress och hela tiden flyttar runt sinn blogg. Det har jag nästan ännu svårare att förstå – det är otroligt mycket arbete bakom att flytta en blogg. Tro mig, jag vet – för jag har bytt blogg ett antal gånger genom åren och det är fruktansvärt mycket arbete bakom att få över de inlägg man vill behålla i samband med en flytt. Jag har nu själv bloggat på WordPress ett antal år och trivs väldigt bra, även om det blir dyrt i längden. Jag betalar 3.000 kronor om året för att ha bloggen på detta webbhotell och det är förstås en hel del pengar. Men jag tycker att det är värt det hela, för man har god överblick över blogginlägg, kommentarer och design. Och det jag exempelvis betalar för att få bilder till bloggen är bra för samtliga sociala medier jag har, eftersom jag skaffar bilder även till Facebook, Twitter och LinkedIn den vägen.

Och även om jag kan vara tämligen öppen kring många ämnen på bloggen, så finns det vissa saker jag inte diskuterar varken på bloggen eller i andra sociala medier. Framförallt diskuterar jag inte jobbet i några som helst sammanhang. Jag kan diskutera ämnet i allmänna ordalag, som att jag är långledig i vissa perioder eller jobbar mycket i andra. Men jag går inte in på kolleger, arbetssysslor, tider, lokaler eller eventuella problem som finns på arbetsplatsen. Skulle jag har problem på jobbet, tar jag upp det med berörd instans – som min chef, facket eller liknande. Men jag lägger inte ut det i ett öppet forum på internet. Detta till trots har jag fått en provanställning avbruten med hänvisning bland annat till att jag bloggar – något som jag fortfarande kan störa mig lite på, även om det inte är något jag går och mår dåligt över. Jag själv kan inte se skillnaden mellan att blogga och vara aktiv på Facebook, TikTok eller Twitter – eller kan någon förklara den skillnaden för mig? Jag anser att det hänger ihop med min yttrandefrihet att få blogga, även om det naturligtvis finns gränser kring vad man skriver om och hur man uttrycker sig. Självklart ska jag hålla mig inom ramen för vad lagen säger, jag ska inte göra mig skyldigt till till förtal, hets mot folkgrupp eller liknande. Sedan kan det faktiskt finnas grund till avsked eller andra repressalier om man skriver för mycket om sitt arbete. Jag skulle absolut inte skriva om eventuella problem på en arbetsplats, hänga ut kolleger eller chefer – det finns många detaljer kring mitt arbete jag inte lägger ut.
Sedan har jag vissa saker jag inte lägger ut om andra människor. Jag lägger varken ut bilder på eller information om personer som inte givit sitt uttryckliga tillstånd till detta. Det är en policy jag haft sedan jag började blogga, så det är en ”gammal” inställning jag har till det här med att vara bloggare. Jag kan ibland förfasas över vad somliga andra bloggare lägger ut på sina bloggar, med uppgifter om sina arbetsplatser, partners, barn och så vidare. Framförallt skulle jag inte våga skriva alltför mycket om mitt arbete, eftersom jag vet vilka konsekvenser det faktiskt kan få. Men när det rör min egen person är jag desto frispråkigare – även om jag blivit restriktiv även där. När jag började blogga, var jag groteskt ärlig om alla möjliga detaljer i privatlivet, men idag är jag mer mån om att ha just ett privatliv även som bloggare. Så jag är i alla fall glad att jag numera är hos en arbetsgivare som godtar att jag bloggar och inte i särskilt stor utsträckning lägger sig i vad jag skriver om.