Det finns inga främmande länder – det är bara resenären som är främmande

För en väldig massa år sedan var jag på en begravning för en avlägsen släkting som gått bort. Det var en fin och respektfull begravning på alla sätt och vis, men vid ett tillfälle hade jag faktiskt lite svårt att hålla mig för skratt. Det var när prästen skulle prata lite om den avlidne och inleder med standardorden att ”Nu känner jag inte XX, men…”. Prästen gjorde en konstpaus och fortsatte att ”jag har fått berättat för mig att XX tyckte väldigt mycket om att resa och bland annat var flera gånger till Åland”. Och jo, hen hade varit flera gånger på ålandskryssningar, men jag tvivlar starkt på att man ens varit iland överhuvudtaget på dessa kryssningar – istället hängde man förmodligen i baren den korta stund som båten låg förtöjd på Åland. Och ja, jag hade nästan svårt att hålla mig för skratt när prästen sa dessa ord – men kände att situationen kanske inte var den rätta att börja skratta just där och då.
Nu har jag faktiskt varit på Åland, det vill säga faktiskt varit iland och sett delar av Åland. Men har jag åkt på ålandskryssning utan att ha varit iland, då gills det knappt att säga att man varit där. Man har varit ombord på en båt som några minuter varit förtöjd på Åland, det har man – men har du verkligen varit på Åland i den situationen? Själv skulle jag nog ta det förstnämnda, jag har varit på en båt som passerat Åland och ingenting annat.

Och det är vad som kommer att ske idag, jag ska med en båt som kommer att lägga till en liten stund i Mariehamn, för att sedan vända tillbaka till Stockholm igen. Jag ska inte gå iland överhuvudtaget, utan vara kvar ombord under hela kryssningen. Det är en kryssning med whiskytema och jag kommer hålla mig till kryssningens tema och prova och läsa på om whisky, möjligen äta lite gott däremellan – men kommer inte ha tid att gå iland. Och det brukar man i normala fall inte ha under dessa kryssningar, ska man iland köper man en enkelbiljett till Mariehamn och går iland för att sedan köpa en enkelbiljett tillbaka till Stockholm. Jag tycker också om att resa, men skulle nog aldrig ta just Åland som ett bra exempel på ställen jag tycker om att åka till eller ofta varit på. Då skulle jag säga att jag tycker om Köpenhamn och London, som är städer jag varit i flera gånger och gärna åker tillbaka till.
Cinderella avgår 17:00 idag mot Mariehamn – och jag ser fram emot att gå ombord, testa lite whisky och så småningom äta middag i en av båtens restauranger. Somliga tycker säkert att det låter märkligt – för att inte säga tragiskt – att man åker på kryssning på egen hand. Men jag har inga som helst problem att göra sådant här själv. Får jag inte tag i sällskap när jag vill göra något, då gör jag det ensam. Jag har inga problem med att varken gå ut, resa eller gå på bio ensam – sedan får man i omgivningen tycka vad som helst om detta.

Sedan är det inte alltid mitt schema synkar med det jag vill göra. Det blir intensivt och ibland kanske aningen för lite sömn mellan jobb och olika aktiviteter – liksom ett visst flängande. Jag jobbade i natt i Södertälje, åkte hem i morse för några timmars sömn innan det var dags att påbörja dagens övningar. Strax innan tre hade jag tid för fotografering inne i stan, fotografering för att få lite nya bilder till mina profiler för att söka statistjobb – och som jag ofta också använder i sociala medier. Det är några år sedan jag fotade mig senast, så det var liksom dags igen. Direkt efter fotograferingen, kastade jag mig in i en taxi för att åka till Vikingterminalen, checka in och sedermera gå ombord på båten. Nu är jag ombord och väntar på att båten ska kasta loss för sin resa mot vårat grannland i öst – eller åtminstone till Åland.
14:00 imorgon lägger båten till i Stockholm igen och jag kan bege mig hemåt för att förhoppningsvis få några timmars sömn innan det är dags att jobba i helgen igen. Så det är ett väldigt flängande vissa dagar för att få tillvaron att fungera och hinna med allt som man vill och ska hinna med. Jag är kanske lite väl duktig på att planera in saker tätt inpå varandra, det ska jag nog erkänna – men så får det bli emellanåt. Och högt tempo är ju inte något som jag har något emot, utan snarare tvärtom. Sömn och annat får ibland stå tillbaka för att jag ska hinna med allt, samtidigt är det skönt att ha ett jobb som möjliggör att kunna ta en kryssning mitt i veckan utan att behöva ta ledigt. Hade jag jobbat kontorstider hade detta inte varit möjligt, utan jag hade varit tvungen att ta ut semesterdagar för att komma iväg.

Det är sällan jag kostar på mig några större saker, så det kändes som att det var dags vid det här laget att faktiskt göra något roligt – och så här i januari behöver man lite saker att se fram emot mitt i allt mörker och kyla som det är så här mitt i januari. Helgerna är sedan länge över och det är långt till något annat se fram emot – men allt blir vad man gör det till. Och jag väljer en liten sjötur med Viking Line för att liva upp stämningen lite, vad kan liksom gå fel med ett sådant val? Jag brukar inte vara nämnvärt nöjd med smörgåsborden på Viking Line, det är ganska smaklösa och intetsägande kreationer – så för min del blir det till boka bord på en a la carte-restaurang istället och hoppas på bättre mat än på smörgåsbordet. Men jag brukar ofta åtminstone vara nöjdare i restaurangerna än när jag ätit smörgåsbord. Den enda gången jag blev riktigt missnöjd i en restaurang på en båt, var när vi för några år sedan kryssade till Tallinn och skulle stanna i landet några dagar. Då åt vi hamburgare i en av köttrestaurangerna ombord – varpå jag fick magsjuka under natten. Knappt en vecka var i vi i Estland – och min mage helt blev bra först i samband med hemresan. Övertygade om att det var hamburgarens fel tog jag kontakt med rederiet, men de slog naturligtvis ifrån sig och hävdade att inget fel begåtts. Inga andra hade rapporterat sjukdomar i samband med resan – men jag är rätt övertygad om att det var något fel med just den hamburgare jag åt. Men ibland får man välja sina strider och inte stånga sig blodig när man förmodligen inte kommer att få rätt. Sen var hamburgaren god, något annat kan jag inte säga – så så långt är att frid och fröjd!
Denna gång vet jag att det inte blir hamburgare, utan det kommer bli annan mat – vad vet jag dock inte. Men jag kommer få en försmak av den där känslan att vara på resande fot, att få göra något lite ”exotiskt” (hur exotisk nu en finlandskryssning kan bli?), äta gott, gå lite i taxfreebutikerna och dricka paraplydrinkar. Någon värme kommer jag knappast få känna av så här i januarikalla norden – men det har jag å andra sidan inte väntat mig heller. Men det är en viss känsla att få packa väskan, åka iväg till en terminal, checka in och sedan leta reda på sin hytt. Fullt lika roligt är det inte när man kommer hem och allt ska packas upp istället, men så är det alltid när man varit bortrest.