Man blir yngre för var dag som går – om man räknar tiden som är kvar

Så har halva januari gått och idag är sista dagen för mig att lämna ifrån mig alla underlag för bokslutet på firman. Jag har ägnat ett antal timmar av min lediga tid för att få ihop allting – och nu är det slutligen klart för redovisningsbyrån att få göra sitt. Det är inte det tyngsta arbetet jag själv gör, utan det betalar jag för att låta någon annan göra. Vilket är väldigt skönt. Nu har jag lämnat ifrån mig alla kvitton och kan låta någon annan göra grovjobbet. Det är så skönt att slippa allt huvudbry med momsredovisning, deklaration och bokslut – och låta folk som kan sådant sköta det. Jag kan alldeles för lite om sådant för att ens kunna vara i närheten av att sköta det. Så i princip kan redovisningsbyrån göra och säga vad som helst när det kommer till min redovisning, jag kommer svälja det direkt. Men jag litar till fullo på att de sköter sitt jobb på ett korrekt sätt och vad de säger faktiskt stämmer.
Men visst är det ändå lite märkligt på något vis att halva januari redan har gått?! I måndags var det dags att på riktigt städa ut julen och nu ligger adventssakerna återigen på vinden, nerpackade i därför avsedda kartonger. Jag håller ganska hårt på traditionerna när det kommer till advent och jul, så adventssakerna brukar få vara kvar till Tjugondag Knut – efter att traditionsenligt plockats fram på första advent, varken förr eller senare. Det känns som tämligen nyligen det var dags att plocka fram adventssakerna, men det är trots allt snart två månader sedan. Vi är ganska exakt två veckor in på det nya året, vilket i sig också känns lite småläskigt. Det är två veckor sedan vi befann oss på Grand hotell i Saltsjöbaden och firade in det nya året, det är tre veckor sedan julafton. Ja, ni ser – tiden svischar iväg i en svindlande fart. Men så är det ju med tiden numera, den försvinner i en rasande fart – och snart är det väl dags för jul och nyår 2025 också. 😜

Jag har haft en lugn period bakom mig och kunnat fixa och dona mycket hemma. Bland annat har jag rensat lite på ”kontoret” vi har hemma, däribland filofaxen där jag skriver upp arbetstider och allt annat som jag ska komma ihåg. Det kändes lite konstigt att sitta och bläddra bland gamla minnen, riva ut sidorna och sedan slänga bort dem. Jag hittade noteringar från när jag var kvar på Trafikverket, vilken dag jag blev uppsagd – liksom arbetstider jag strukit över för att sedan lägga till nya tider för filminspelningar och annat som dök upp. Men jag brukar ha sidor för ungefär 1,5 år i filofaxen, mer får jag inte plats med, så det var verkligen dags att rensa. Och jag märkte direkt hur mycket mer plats det blev, hur mycket mer lätthanterlig filofaxen faktiskt blev sedan jag plockat ut sidor för år 2024 första sex månader. Jag började sedan bläddra framåt istället och började markera olika saker att ha koll på under de kommande månaderna. Vissa saker vet man ju om långt innan – som födelsedagar och vissa andra saker. Även om jag har de närmstas födelsedagar i huvudet, så brukar jag skriva upp dem – bara för att inte råka glömma bort någon.
För en utomstående kan min filofax se ut som ett virrvarr av anteckningar, färgmarkeringar och pilar åt olika håll. Men för min del har allt en logisk uppbyggnad av anteckningar, överstrykningspennor, pilar – och inte minst Tipp-Ex där det är svårt att ändra med pilar och överstrykningar. Ofta skriver jag upp saker, som sedan ändras av olika anledningar och då är det bra med lite Tipp-Ex för att kunna ta bort anteckningar och skriva över. Så det är mycket klotter åt olika håll i filofaxen, som för en utomstående som sagt kan se väldigt klottrig ut. Men jag behöver oftast bara stödord för att komma ihåg olika saker, det behöver inte vara hela uppsatser. Sen är det alltid svårt att veta hur länga jag ska låta sidorna sitta innan jag slänger dem, för det kan trots allt vara bra att ibland kunna gå tillbaka i sina anteckningar och dubbelkolla olika saker. Inte minst när man – som jag – går på A-kassa (även om det bara är på deltid), så kan det ibland vara bra att dubbelkolla hur man jobbat somliga dagar för att man ska rapportera in rätt till A-kassa och Arbetsförmedlingen. Sen vet man aldrig vilka frågor man får från A-kassan, ibland kan det vara sådär att ”Hur jobbade du för tre månader sedan?” – och det håller jag oftast inte i huvudet, utan måste gå tillbaka i mina anteckningar för att kolla.

Denna vecka börjar annars kännas som en ganska normal vecka, med lagom mycket jobb utspritt i lagom doser under veckan. Det är ett ständigt vridande fram och tillbaka på dygnet, men så är det ju när man jobbar skift – och inte minst som timvikarie när man får en hel del ströpass utspridda över veckorna. Hade jag haft ett ordinarie schema, hade arbetspass och ledighet legat mer komprimerade, men nu får jag ta lite ströpass istället. Och det gör väl egentligen ingenting att det är så, mitt schema blir luftigare och jag får mer tid för återhämtning mellan passen. Sen är allt ont och gott, jag får å andra sidan i nuläget mindre sammanhängande ledighet istället – men man får ta det onda med det goda helt enkelt.
Jag kan numera stoltsera med att ha varit anställd inom Sjöfartsverket i sex månader, vilket även det känns tämligen surrealistiskt på något vis. Tiden har verkligen svischat förbi och det känns som att jag påbörjade min timanställning igår. Men i dagarna firar jag halvårsjubileum och måste nypa mig i armen när jag tänker på det. Dock är det väl ett tecken på hur bra jag trivs, att tiden går så fort när jag jobbar. Det är verkligen få ställen jag trivts så bra på, som just på Sjöfartsverket – och då har jag varit på ett stort antal arbetsplatser genom åren.

Jag har fortsatt att streta på med min diet och det känns förvånansvärt lätt just nu att vara avhållsam från sådant som jag egentligen tycker väldigt mycket om. Med jämna mellanrum ställer jag mig på vågen – och kan konstatera att det faktiskt sakta går åt rätt håll. Redan första dagarna gick jag ner närmare två kilo, vilket ju är hur bra som helst – fortsätter det i den här takten, kommer jag snart i många av de kläder jag tidigare inte kommit i och kan börja känna mig lättare. Än så länge är viktnedgången för liten för att det ska märkas nämnvärt på kläderna, men snart kan det nog börja märkas även där. Jag är aningen mer motiverat just nu och det känns som att jag valt en bra tidpunkt att börja med min diet eftersom det inte är några högtider för tillfället att se fram emot. Jag tänkte först börja med dieten i november, vilket var ett dåligt valt tillfälle med tanke på annalkande jul och nyår. Tidigare har jag försökt banta under sommaren, vilket väl också är som dömt att misslyckas med alla frestelser som är sommartid.
Men nu har jag dels valt ett bättre tillfälle och dels bestämt att jag inte ska vara lika hård mot mig själv som jag varit vid tidigare tillfällen. I nuläget har jag bestämt att det är okej att göra enstaka avsteg ifrån dieten och faktiskt kunna ta ett glas vin här och där vid speciella tillfällen, äta en efterrätt eller ta en godisbit – men det ska vara vid speciella tillfällen och ingenting annat än just undantag. Imorgon är ett sådant tillfälle, då det vankas finlandskryssning och naturligtvis en del barhäng. Men sedan är det tillbaka till dieten så fort jag kommer hem på fredag eftermiddag igen.