allkonstnarenDe flesta normalbegåvade människor blir illa berörda när det kommer till barn som far illa. Det sitter liksom i ryggmärgen hos de allra flesta av oss. Så när nyheten om de två barnen som knuffats från en balkong i Hässelby i söndags kom ut, var jag knappast ensam om att bli berörd och tycka att det är en fruktansvärd händelse. Man pratade till en början om att två personer i barnens närhet misstänkts för gärningen och även gripits av polis. Igår framkom det att de två misstänkta personerna är barnens föräldrar. Mamman har släppts även om misstankarna mot henne kvarstår, medan pappan nu sitter häktad misstänkt för mord och mordförsök. han ska även ha medgivit att han knivskurit barnen i sömnen och sedan slängt ut dem från balkongen på femte våningen.
Enligt vissa medier, ska pappan ha en historik av psykisk ohälsa och eventuellt drabbats av en psykos under söndagskvällen. Han ska nu genomgå en sinnesundersökning för att se om det var fallet att han faktiskt led av psykisk ohälsa i samband med händelsen. Frågar man mig, är det väl rätt uppenbart att något inte stämmer om man är kapabel till att knivhugga sina egna barn och sedan slänga ut dem från en balkong. Man behöver inte vara psykolog för att förstå att något inte är som det ska i ett sådant läge.
Jag har funderat en hel del på vilka omständigheter dessa barn vuxit upp under. Jag har svårt att tro att den här händelsen kom som en blixt från en klar himmel, utan det har säkert hänt en hel del i det här hemmet sedan tidigare – oavsett om pappan nu bedöms som psykiskt sjuk eller ej. Jag är inte ute efter att huvuden ska rulla, att det skulle vara någons fel (förutom pappans förstås) att detta nu skett. Det kan hända att det inte funnits några som helst varningssignaler på att barnen farit illa genom åren. Men jag tror som sagt inte att detta är något som plötsligt bara inträffat utan minsta förvarning – utan barnen har säkerligen fått utstå ett och annat redan tidigare.
Sen är det svårt att inte känna en viss frustration när sådant här händer. Det är mycket prat om hundkörkort – och en olämplig djurägare kan bli av med rätten att äga djur. Men vem som helst kan sätta barn till världen utan att nödvändigtvis bli ifrågasatt. Det känns i vissa fall som det är alldeles för svårt att bli av med vårdnaden om barn – och sätta nya barn till världen finns det ingenting som hindrar. Någonstans borde det vara så, att om du tydligt visar dig rent olämplig som förälder borde det gå att inte få sätta nya barn till världen. Ett barn är lika utelämnat till sina föräldrar som ett djur är till sina ägare. Ett barn kan inte alltid säga ifrån, slå larm eller försvara sig. De är helt enkelt minst lika utelämnade som ett djur.
Och har man försökt ta livet av sina två barn, har man i min värld förbrukat rätten till att vara förälder. Man har förbrukat rätten till umgänge med sina barn, man har förbrukat rätten att skaffa nya barn. Att vara förälder är helt enkelt ingen mänsklig rättighet.
