Det har hunnit bli några år som jag varit aktiv som statist inom filmbranschen vid det här laget. Men jag har aldrig lyckats förlika mig med det “lönesystem” man har inom filmbranschen.
Oftast får man betalt utifrån hur mycket man kommer att synas i slutresultatet, inte hur många arbetstimmar man faktiskt lägger ner.
Och okej, jag kan köpa att man får mer betalt om man kommer att synas väldigt mycket i den färdiga filmen. Men de arvoden man ibland erbjuds för “små” statistroller är oftast ett rent hån, milt uttryckt. Det är inte helt ovanligt att man erbjuds alltifrån biobiljetter till arvoden på runt 300 kronor för en hel dags arbete (som ofta kan vara uppåt 10-12 timmar och ibland mer). Det är löner som aldrig skulle accepteras i någon annan bransch. Möjligen är det svartarbetare inom restaurang- och städbranschen som kan stoltsera med liknande usla förhållanden. Enda skillnaden är att inom filmbranschen sker det helt öppet utan att någon tycks reagera på det.
För min del känns det mer eller mindre som ett hån att produktionsbolagen inte värdesätter statisternas tid och arbetsinsats mer än så här. När jag var ny som statist hoppade jag några gånger på uppdrag med dessa usla arvoden, men har med tiden helt dissat dem. Numera accepterar jag generellt inga uppdrag där jag får lägre lön än cirka 100 kronor/timmen. Ett arvode som borde vara det allra rimligaste tänkbara om du frågar mig.
Eftersom produktionsbolagen fortsätter erbjuda dessa usla arvoden, finns det uppenbarligen personer som godtar dem. Annars finns inget incitament för produktionsbolagen att göra något åt dem. Istället kan man lugnt fortsätta med vad jag själv liknar vid rent slavarbete.
