Din tankesmedja i etern
Jag har bott ganska exakt 26 år i Stockholm, men undviker fortfarande helst att köra bil i city – jag tycker helt enkelt att det är alltför stressande med all trafik, alla filer, trafikljus och tutande medtrafikanter. Så jag har helt enkelt inte vant mig vid tempot i stan, utan undviker in i det längsta …
Vecka 25 är i full gång och jag har nu avklarat de måsten jag haft denna vecka. Måstena har legat i en resa till Göteborg för filminspelning, så det har inte var särskilt betungande på något vis. Själva inspelningen på plats i Göteborg tog knappt tre timmar, så det var minst sagt lättförtjänta pengar. Så …
Veckorna har ibland en tendens att inte riktigt bli som man har planerat dem – inte ens när man tror sig vara ledig och hoppas på att kunna få styra över sin tid i tämligen stor utsträckning. Men så blir det inte alltid, utan ibland ställs planerna på ända och man får tänka om ganska …
Det tar på krafterna att vara på resande fot, även om det bara är några dagar man är bortrest. Dagarna i Göteborg har varit otroligt roliga och givande, men samtidigt lite krävande. Vi har gått otroligt mycket, gått, gått och gått. I och med att vi bott så pass centralt har vi inte brytt oss att åka kollektivt någonstans eller ta bilen, utan har tagit apostlahästarna vart än vi tänkt ta oss. Vissa gånger har vi haft promenadavstånd på kanske 20 minuter dit vi ska ta oss, vilket har givit en bra promenad tur och retur.
Det har visserligen inte blivit några jättesena övningar någon av kvällarna, men någonstans strax innan midnatt har vi kommit i säng på kvällarna. För att inte missa hotellfrukosten, har vi satt klockan på morgnarna och varit uppe runt niotiden för att hinna med morgonbestyren inklusive intagande av frukost. Och det känns att vi varit effektiva i att utnyttja dygnets alla timmar så bra som det bara går. I normala fall sover vi sedan länge vid midnatt och kan med lätthet sova till framåt tiotiden om vi inte har någon tid att passa. Så ja, det har blivit lite mindre sömn än vi är vana vid.
Det har väl knappast gått någon förbi att vi varit i Göteborg i helgen. Vi har bott på Scandic Crown, mitt i centrala stan bara några hundra meter från Göteborgs centralstation. Det har varit ett perfekt läge eftersom vi gjort mycket just inne i stan. Vi hade bara några få minuters promenad till helgens huvudattraktion, Rammstein på Ullevi – och hörde till och med ljudet från de andra konserterna under torsdagen och lördagen.
Så den biten var vi nöjda med, liksom en del andra delar av vår vistelse. Det var ett fräscht hotell med bra rum och trevlig personal och vi hade inte mycket att anmärka på när det kom till frukostbuffén. Men det fanns ett stort aber under vistelsen som vi inte riktigt kan smälta. I samband med att vi checkade in, började det med att hotellets garage var fullt och vi var tvungna att åka genom hela stan för att parkera bilen i Nordstans parkeringshus. Och okej, det var säkert en extrem helg med många gäster som checkade in, så någonstans går det möjligen att godta att parkeringsplatserna inte räckte till alla som ville ha en.
Igår var det så dags för Rammstein på Ullevi och det var minst sagt en upplevelse. Det är alldeles för sällan jag går på konserter med stora världsartister, det insåg jag igår kväll. Konserter går jag på emellanåt, men det är sällan det blir stora artister. Rammstein levde verkligen upp till mina förväntningar när det kommer till spektakulära shower. Vi hade fått platser en bra bit ifrån scenen, men det gjorde ingenting i det här sammanhanget. Vi fick istället en helhetsbild som man knappast hade fått om man suttit eller stått nära scenen.
Jag brukar faktiskt föredra sittplats på konserter numera, ståplats brukar bli lite jobbigt för gubben. Vi hade sittplats uppe på läktaren, vilket passade oss perfekt. Vi hade lagom avstånd till scenen och kunde känna värmen från all pyroteknik. Efter torsdagens konsert utgick varningar om volymen under konserten, men ingen av oss tyckte att volymen var särskilt farlig. Det var högljutt, men inte för högljutt – precis som det ska vara på hårdrockskonserter.
När vi kom till hotellet igår, var hotellets garage fullt och det gick inte att parkera i närheten av hotellet. Vi blev av receptionisten på hotellet rekommenderade att åka till Nordstan för att parkera i deras parkeringshus istället. Och jag ska aldrig mer klaga på att köra bil i Stockholm, som jag i normala fall tycker är krångligt att köra i. Trots att jag bott i Stockholm i över 20 år, undviker jag fortfarande att köra bil inne i stan. Men med viss vana att ändå köra bil i storstan, tänkte jag att Göteborg inte skulle vara någon större utmaning. Det gick bra när vi anlände till hotellet och körde den korta biten genom stan. Vi hittade snabbt en plats precis utanför hotellet där man fick stå gratis i 30 minuter och gick in för att checka in.
Det tar på krafterna att vara på resande fot, men nu är vi slutligen på plats i Göteborg. Lite drygt sex timmar tog bilresan och jag måste säga att det var så värt att vi tog en lite finare hyrbil när vi bokade resan. Det gör så mycket till att sitta i en bekväm, ny och välstädad bil kontra de bilar man får när man hyr på en mack. De gånger jag hyrt på en mack på sistone har jag visserligen blivit positivt överraskad över vilka bilar jag fått. Men vad gäller det där med städning av bilarna har man fortfarande en del att lära från de rena hyrbilsfirmorna. På mackarna är det inte alls säkert att bilen är urstädad eller ens tvättad sedan den lämnades tillbaka av tidigare kund – medan de som enbart ägnar sig åt hyrbilar ser till att bilen blir ren mellan hyresgästerna.
Jag har haft lite åsikter genom åren när det kommit till servicen som Sixt har erbjudit, men när det gäller standarden på bilarna har jag aldrig haft något att anmärka på. Man har trots allt skärpt till sig när det kommer till servicen och jag är numera en hyfsat trogen kund som bokar de allra flesta av mina hyrbilar genom dem.
Det tog inte lång tid för Polisen att gripa en person som är misstänkt för mordet på en polisman i Biskopsgården i Göteborg. Jag kan bara ana den febrila aktivitet som måste hade rått inom myndigheten de senaste dygnen. Egentligen tvivlade jag själv aldrig på att man skulle hitta den skyldige till detta brutala mord. Det går inte att göra annat än instämma i alla röster som höjts kring detta fruktansvärda dåd. Ett mord på en polis är inte bara ett mord på en människa, det är ett angrepp på hela rättsväsendet, ett angrepp mot vårat öppna och demokratiska samhälle.
Jag har själv arbetat många år inom Polisen och kan inte låta bli att lida med mina tidigare kolleger efter vad som hänt. Man berörs alltid när en kollega drabbas av något så här fruktansvärt, även om man inte känner personen ifråga personligen. Själv får jag lite flashbacks till polisskjutningen i Malexander -99, ett brutalt mord på två poliser efter ett bankrån. Det blir nog alltid en febril aktivitet inom Myndigheten när en kollega avlider i tjänsten, det ligger i allas intresse att den aktuella gärningsmannen grips.