Din tankesmedja i etern
Säga vad man vill om att sumpa sin mobil, det är någonstans lite roligt att skaffa en ny också. Det var ett ofrivilligt köp av en telefon på cirka 15.000 kronor, men samtidigt roligt med en ny sådan att leka med. Nu har jag börjat få ordning på alla appar jag vill ha och har ställt signaler, tema och allt annat för att känna mig som hemma när jag slår igång telefonen. Den förra telefonen har jag hunnit ha ett tag och därmed vant mig vid tema och alla inställningar.
Det händer inte mycket när man är på semester i sommarstugan. Tiden masar sig fram i behagligt mak och dagarna kretsar kring det elementära behoven. Man lägger sig och sover när man är trött och sover tills man är utvilad, däremellan äter man när man är hungrig och det går stora mängder kaffe varje dag. I vanliga fall brukar vi samsas om stugan och dela upp sommaren mellan oss så att de som är på plats kan få stugan för sig själv. Men i år har det krockat lite och vi är ett stort sällskap i stugan. Det har på sitt vis sin charm och inte minst är det kul att ha syskonbarnen på plats här ute.
Helt ledig är man nog aldrig om man hängivet driver ett eget företag. Telefonen måste vaktas och mejlen kollas även under sommaren – även om det ska erkännas att arbetsbelastningen är något lägre under juli än resten av året. Nu sköter jag planeringen för augusti och behöver kasta om vissa planer för att få allt att gå runt rent tidsmässigt. I mitten av augusti bär det av till Strängnäs för en filminspelning under ett par dagar och det ska planeras för att vara så effektivt som möjligt.
Två dygn på fastlandet har förflutit och vi är nu tillbaka ute i skärgården igen. Tanken var egentligen att åka tillbaka till stugan redan igår, men vädret hade andra planer för oss. Ibland samarbetar inte vädret, utan ställer till det rejält i planeringen. Som när det igår drog in ett kraftigt regnoväder med rejäla vindar över stora delar av Sverige. Då vill man helst inte ge sig ut på sjön i en liten fritidsbåt om man inte absolut måste.
Vi svenskar är ganska konstiga trots allt, det måste vi ändå erkänna för varandra. Under merparten av året bor vi bekvämt i våra villor och lägenheter. Den största merparten av oss har rinnande vatten, toaletter, dusch, bredband och TV. Men när sommaren kommer, då ska vi plötsligt leva mer primitivt. Vi åker till sommarstugor eller campingplatser, där vi lever trångt, ofta har utedass, ingen TV och taskig uppkoppling på telefoner och datorer. Vad är det egentligen som lockar med plötsligt leva så mycket enklare och utan alla de bekvämligheter vi är vana vid?
Igår morse klockan 06:15 var ett magiskt klockslag, för att inte säga fantastiskt. Då gick jag nämligen av mitt sista nattpass innan semestern och nu väntar knappt fyra veckors ledighet. Jag har slitit hårt för att hålla kalendern så ren som möjligt under de kommande veckorna och jag har faktiskt lyckats ganska bra. Sidorna i filofaxen för de kommande veckorna är i princip rena från anteckningar, vilket känns skönt men också väldigt ovant. Jag brukar ha en fulltecknade kalender de allra flesta veckor, men nu har jag bestämt att åta mig så lite som det bara går under semesterveckorna.
Ni vet hur det är när man varit ledig en längre tid och ska börja jobba igen. Hur vilsen man känner sig, hur svårt det är att komma ihåg vad man faktiskt ska göra. Lite så känns det för mig just nu. Jag har knappt jobbat alls i juni, men imorgon bitti är det dags. Nu ska jag jobba sex dagar i rad, vilket är ovanligt mycket – i normala fall gör vi sällan fem dagar i rad. Men nu har jag gjort en del passbyten, vilket gjort att mitt schema inte riktigt ser ut som det gjorde från början. Så nu får jag ta igen tidigare lediga dagar, men det gör å andra sidan inte särskilt mycket; jag har ju trots allt få vara ledig mer än jag skulle ha varit i normala fall på sistone.
Sommaren har kommit på allvar, åtminstone till Stockholm. Vi har haft temperaturer på uppåt 30 grader somliga dagar och det torrt som fnöske ute enligt meteorologerna. Vi har inte haft regn på över en månad så man behöver inte vara meteorolog för att förstå att det blir väldigt torrt. Det pratas om ytterligare en sommar likt den 2018 med högra temperaturer och svår torka. Jag har inte så mycket emot värme, men det behöver inte vara något extremt. Jag minns hur jobbig sommaren 2018 var, med temperaturer över 30 grader om dagarna. Det var skogsbränder som var svårsläckta, det var solkurvor som gjorde att tågen inte kunde gå som planerat och skördar som slog fel till följd av torkan. Och det är klart att man inte vill ha några naturkatastrofer eller andra problem som en följd av vädret.
Jag tillhör släktet som måste skriva upp precis allt för att komma ihåg det. Min ständiga följeslagare är min filofax, där jag har halva mitt liv – och jag går i princip aldrig hemifrån utan den. Jag skriver bokstavligen upp allt i den och skulle knappt klara mig en dag utan den. Vissa veckor är extremt fullklottrade, medan andra är desto tommare. Och jag vägrar att gå över till en elektronisk variant i mobiltelefonen, som jag vet att många nyttjar nuförtiden. Jag tycker helt enkelt inte att jag får den överblick jag vill ha om jag har alla mina anteckningar i mobilen.
Ett moment återstår för att jag äntligen ska vara klar med min ryskakurs från i höstas. En enda uppgift har jag kvar att göra för att få mina första 15 högskolepoäng i ryska. Och det känns faktiskt skönt att snart kunna påbörja fortsättningskursen, att jag snart faktiskt kan lämna nybörjarkursen helt bakom mig. Jag har inte riktigt smält bemötandet jag fick i samband med terminsslutet i vintras, men har valt att lägga det bakom mig och se framåt istället. Nu vill jag fortsätta studierna och förhoppningsvis lära mig att prata skaplig ryska med tiden. Jag missade av rent slarv en av uppgifterna som jag skulle ha gjort tidigare i våras, men nu är det en kompletteringsperiod i slutet av terminen och jag får då en andra chans att göra den aktuella uppgiften. Sedan får jag mitt första högskolebetyg i ryska – och kan fortsätta med nästa kurs till hösten.