När jag börjar skriva på det här inlägget, är det mitt i natten och jag kan inte sova. Sådant som händer oss alla någon gång ibland. För mig brukar det vara som värst vid fullmåne, då är det rent hopplöst att få sova någonting överhuvudtaget. Jag har inte kunnat kolla på himlen i natt för att se om det är fullmåne eftersom det är mulet ute, men jag hittade en ”månkalender” via Google och enligt den ska det bara vara halvmåne just nu – så att jag inte kan sova beror på något helt annat.
Men jag är rätt van vid att inte alltid kunna sova på nätterna, så har det varit till och från under många år. För sisådär 15-20 år sedan gick jag in i en period med extrema sömnsvårigheter. Under runt ett år somnade jag oftast först framåt morgonkvisten – och skulle jag upp och jobba dagen efter, blev det inte alltid mer än någon timmes sömn. Jag försökte lösa det hela med att i större utsträckning jobba kvällsskift så att jag inte hade någon tid att passa på morgonen. Det löste delvis problematiken, men den gick inte på långa vägar över.
Med tiden fick jag slutligen adekvat hjälp från sjukvården och fick bra sömntabletter utskrivna, som kunde ge mig några timmars sömn varje natt. Länge trodde jag att sömnproblemen skulle gå över mer eller mindre av sig själva om jag fick regelbundna arbetstider och gick till sängs ungefär samma tid och vaknade ungefär samma tid varje dag. Men jag kan säga att under de år jag haft kontorstider, har min sömn inte fungerat särskilt bra. Nu är jag tillbaka till någon form av skiftgång – jag jobbar enkom nätter – och vips, jag sover hur bra som helst! Åtminstone för det allra mesta.
Men jag har lärt mig mina knep för att få min skönhetssömn, sedan är sådant säkerligen väldigt individuellt; olika knep funkar säkerligen olika bra på olika personer.
